Ayman,

Kommer du ihåg när jag tvingade dig följa med mig och shoppa?

När det slutade med att du fick hålla i alla kassor och påsar?

Det måste ha varit jobbigt (jag betalde faktiskt för din mat så det var kvitt!)

Kommer du ihåg när du skjutsade hem mig på din cykel den sommarnatten i juli?

Jag var inte det minsta rädd över vad mina föräldrar skulle säga.

Det var som att stjärnorna blinkade bara för oss!

Kommer du ihåg den gången vi gick på bio?

Det var en bekväm tystnad, för mig iallafall.

Kommer du ihåg den fallande snön utanför fönstret på Pomos cafée?

Det var som körsbärsblad.

När de släpper taget om trädgrenarna och blåser med vårvinden som sedan faller ner till marken.

Kommer du ihåg när du bad mig börja spela igen?

Du var så grym som bad mig att vattna detta vissna hjärta.

Kommer du ihåg när den galna kvinnan från trakten, Vilma bara försvann helt plötsligt?

Det kändes skönt att gråta (även om jag inte riktigt kände henne) när hon kom tillbaka och berättade att hon hade cancer.

Hon kände inte mig men ändå frågade hon mig om jag mindes henne och pussade mig på hjässan.

Jag önskade jag kunde leva länge nog för att veta hur det blev med henne.

Det finns en massa saker jag vill veta.

Chirine