Ayman,

Du är den värsta personen jag känner.

Envis, taskig och vass.

Visste du om att jag observerade dig från en distans eller faktumet att jag gillat dig sen högstadiet?

Ni tre var så nära, det fanns ingen plats för någon som mig.

Men under mitt första år på gymnasiet, såg jag min chans.

Och när jag väl började umgås med dig så var du inte den jag förväntade mig.

Min plan gick inte som planerat och till sist kraschade den helt och hållet.

Du var envisare, taskigare och vassare. Staden du bodde i var färglös, monoton i dina ögon.

Men du var mjukare, starkare och ljusare.

Du var mjuka hörn, ett luftkonditionerat hus och en vaggvisa din mor brukade sjunga.

Chirine