Jag vaknade av en röst. Den kallade på mig. Jag reste mig upp och gick mot rösten. När jag kom ner till kyrkbänkarna var rösten överallt och ingenstans. Jag kunde inte längre tyda orden. Även om jag visste vad den sa. Jag vände mig om och där stod en kort gammal man, utan hår och vit klädd.

-Vem är du? Frågade han och jag drogs upp ur mina tankar.
-Va? Fick jag fram.
-Vem är du?
-Eh... jag tänkte länge.
Michael, sa jag tillslut. Han tittade på mig länge.
-Vad gör du här?
-Eh... vad skulle jag säga?
Vi söker en fristad.
-Vilka är "vi"?
-Jag och min flickvän. Shit, vad sa jag nu?
Han tittade oroligt på mig. Sen vände han sig om och började mumla.
-"stackars flicka".
Jag funderade länge efter att han hade försvunnit upp för en trappa vad han menade. Var det synd om Alice för att hon umgicks med mig? Dömde han mig utan att känna mig? Sen hörde jag rösten igen. Jag följde den och den ledde mig in i ett rum fullt med målningar och skulpturer. Jag kände igen några. Som om jag hade sätt dem förr. Men min blick fastnade på en speciell målning. Ett ansikte jag kännde väl igen. Den var jag! Jag stod lutad över en man med ett svärd i min hand, redo att hugga. Mina ögon var fyllda av hat.

-M?
Jag vände mig om snabbt i skräck. Det var Alice.
-Ja? Frågade jag.
-Vad gör du?
Desperat för att inte verka knäpp svarade jag.
-Inget. Men jag kände på mig att hon visste att det var något. Jag blev lite rädd vad hon skulle svara.
-Okej, sa hon bara. Jag kännde lättnad i min mage och sen gick vi ut ur rummet.
-Vi borde röra på oss, sa Alice.
Jag har en känsla att någon försöker döda oss.
Jag nickade lätt. Sen lämnade vi kyrkan bakom oss. Och innan den försvann bortom horisonten, tittade jag en glimt på den. Men den var borta.

Hej allihopa!! Tack så mycket för att ni har haft tålamod med mig. Jag ska verkligen försöka skriva så ofta jag kan. Det är bara det att det är så mycket med skolan nu. Och typ alla i min släkt fyller år i Oktober. Så det är väldigt mycket med kalas också och sånt. Men tack så mycket. Och jag hoppas att ni gillar det.
(kommentera gärna vad ni tycker)

XOXO