'He who reigns within himself and rules passions, desires, and fears is more than a king.'
After Aditha left, Boomadevi came back to the king's chamber.
Boomadevi: Arase, Indha pedhai Neengal Thappaga ninaikka matteergal endral ondru kekalam dhaane!!!!
Virutha Varmar: Kelu Booma.
Boomadevi: Adithanuku en meedhu edhenum varuthama???
Virutha Varmar: Yean Appadi ketkiraai??
Boomadevi: Illai.. siridhu kaalamaga ennidam irundhu nam magan vilagi iruppadhu pondru thondrugiradhu.
The king was irritated. Recently, he started feeling that Boomadevi might have a bit of animosity towards his son.
Virutha Varmar: nee migavum sindhanai seiyadhe. Avan un meedhu paasathudan dhaan irukkiran... nee dhaan avanai innum Petra pillai Pol ninaikka thayangugiraai.
Ninaivil irukkatum... Avan dhaan naalaiya arasan. Un moondru magangal alla.
Avanudan nandraga irukka pazhagi kol.
Boomadevi: Arase... enna ippadi pesi vitteer??? Naan Adithanai en Magan pol paarpathal dhaan en sagodharargalin magalgaleiye koduthu thirumanam seidhu vaithen.
Indha pazhi petchai en manam thaangadhu, Arase...
Ungalukagavum ungal maganukavum dhaan naan ithanai kaalam kavalai padugiren.
He wasn't able to see her crying face.
Virutha Varmar: Sari sari. Varutham kolladhe... nee un araiku sendru oivu edu.
Boomadevi: Neengal varavillaiya??
Virutha Varmar: Indru naan thanimaiyil irukka virumbugiren...
She left the hall with her maid. Once they were out of the room, she turned to her maid.
Boomadevi: Iravu, Arasarin araiku yaaravadhu sendral enaku theriya veandum.
Maid: Appadiye Devi.
Rukmani heard the noises of vessels clanking. She then asked her maid about the source of noise.
Rukmani's maid: Maharani migavum kobathudan irukkirar, Devi. Avar arayil irundhu dhaan satham varugiradhu.
Rukmani: Oh... Adhu kidakkatum vidu.
Iravu unavu anaivarukum aanadha??
Maid: Illai Devi... Maharaniyar kobamai iruppadhal, adukkalaiyil endha velaiyum nadakkamal Appadiye irukkiradhu...
Rukmani: Sari vaa ennudan.
King's chamber:
A guard announced Rukmani's arrival to the king.
Virutha Varmar: Enna vishayamaga vandhaai, Rukmani???
He asked her in a soft voice. After all, this was her first time to visit him personally. She still stood at a certain distance from him.
Rukmani: Iravu ungaluku enna unavu veandum endru kettu poga vandhen, Arase.
Virutha Varmar: Booma kooravillaiya?
Rukmani: Avaruku udal nilai sari illai polum.
Arasavaiyil anaivarum pinnar pattiniyaga irukka neridum. Adhanal dhaan naan Vara veandiyadhaga ponadhu, Arase.
Mannithu vidungal...
Virutha Varmar: Mannippu ketka enna irukkiradhu??
Nalla kaariyam seidhaai. Unaku edhu thodhaga padugiradho adhaiye anaivarukum samaikka sol.
Rukmani: Nandri Arase. Naan vidai petru kolgiren.
She was about to turn and his voice stopped her.
Virutha Varmar: Rukmani...
Rukmani: Sollungal Arase..
Virutha Varmar: Adithanai nee nalla muraiyil valarthu irukkiraai.
Rukmani: Avan ennidam irundhadhu irandu varudam dhaan, Arase.
Ennidam valarndhan enbadhai Vida, Avan thannai thaane sedhukki kondaan...
En pillaiku nigar veru oru pillai Vara mudiyadhu.
Pengalin pinnaalum porutkalin pinnaalum sutrum matra ilavarasargalin mun en Magan thanga gopuram.
Virutha Varmar: Hmmm.
Rukmani: Naan vidai petru kolgiren, Arase.
She left swiftly. After her years of life in the palace, she knew very well that staying in the King's chamber for a long time could put her life in peril. More than any of that, she didn't want to spend more time with the man who killed her sister (Chandravadhani) and orphaned her son.
Virutha Varmar seemed pensive for some time and then saw Hemavathy coming to his chamber.
Virutha Varmar: Enaku thalai baaramaga irukkiradhu. Pidithu vidugiraya, Hema?
Hemavathy: Aagatum Arase..
Virutha Varmar really felt bad for putting his son through the things he faced. However, the king wasn't ready to forgive his first wife. She betrayed him.
-----
Sangamithra and the prince were on their way to the village in his horse. She noticed that they were not going to the village they visited last time.
Sangamithra: Mama, engu selgirom?
Aditha: Kuravai koothu kaana..
Sangamithra: Naam munbu sendra gramaathirku illaya???
Aditha: Illai Kanne... Naam veru gramaathirku selgirom. Munbu kalipirkaga sendrom... indraiya payanam kalippaga irukkum endru thondravillai.
Sangamithra: Sari Mama. Kalippaga irukkadhu endral edharku indha kaliyattam???
Aditha: Adharkana kaaranam angu ponadhum Therindhu kolvaai, kanne.
She nodded her head. She also noticed Veera following them in a distance.
Sangamithra: Thangalin padai thalapathy nammai pin thodarndhu varugirare.
Aditha: nammaku theriyamal Avan varum azhagu adhu...
She smiled.
Sangamithra: Avar veandumendre Appadi varugirar ena thondrugiradhu.
Aditha: Avanuku viduppu veandum... adhanal Appadi seigiran...
Sangamithra: Appozhudhu tharalame...
Aditha: oh tharalame...
She shook her head with a smile. Whenever her husband answered in such a manner, the answer always seemed no.
Sangamithra: Ithanai siramamana kaariyam endraal ennai yean azhaithu vandheergal?
Aditha: Nee kettaiye...
Her heart melted.
They soon reached the said village. This was her first time visiting this village.
Sangamithra: Indha oorilum Eesan anaivaraiyum arindhavara??
Aditha: Unaku enna thondrugiradhu Kanne???
Sangamithra: Ondrum thondravillai, Eesa...
Aditha: Kanavanai per solli azhaikadhedi pedhai penne...
She smiled.
Aditha and Sangamithra got down from the horse and started walking in the street. The street had light torches on both the sides.
An old lady walked towards them.
Old lady: Enna Eesa?? Ippodhu dhaan varugaiya??? Kooda iruppadhu yaarappa???
Aditha: Thaaiye... Vanakkam... Udal nalama?? Idhu en pendati, Peru Parvathi.
Neenga koothu paakka pogaleiya???
Old lady: Koothu paaka ellam en vayasu anumadhikadhu, Eesa. Vellena ezhundhu uzhavuku poganum. Veetile thaathavum udambu mudiyamal irukkirar. Ungalai pondra ilaiyor iravellam vizhikkalam.
Aditha: Adhu sari thaaye. Munne naan vaangi kudutha marundhu velai seiyudha???
Old lady: Nee vaangi kudutha marundhu dhaan enaku moottu Vali poga kaaranam, Eesa..
Nee pala varudam noi nodi indri nandraga iruppaai...
Iravu koothu paarthu vittu kalaippaai irundhaal en veetil vandhu thangi kollungal.
Aditha: Sari thaaye...
When they reached the village's center, Sangamithra saw a stage for the kuravai koothu. They found a place behind all the villagers. They spread the mat and sat down.
She kept looking at the people dancing in the stage. He was looking at her. Her eyes were filled with excitement.
She finally looked at him.
Sangamithra: Mama.. ennaiye yean paarthitu irukkinga?
She talked colloquially as they were in disguise.
Aditha: Nee azhaga irukkiye kanne..
She blushed.
Sangamithra: Sari sollunga... Indha aattathil yean ellarum kobama aadranga???
Aditha: Idhu por kuravai...
Avargalai nokki varum aabathu endha sedhamum yerpadutha koodadhu nu Muruga perumaanai veandi Avargal aadum koothu idhu.
Sangamithra: Ohh...
Aditha was then called by some men. He asked her to stay put in the same place.
She then saw some women trying to talk to her.
Lady 1: Penne... nee dhaan Eesanin pendaati ah??
Sangamithra: Aamam akka...
Lady 2: Koduthu vaithaval po...
The fourth princess responded with a smile.
Lady 1: Neeyum azhagaga thaan irukkiraai.
Sangamithra: Nandri.. Akka.. Indha koothu nadaipera kaaranam enna??
Endha thiruvizhavum indri indha naalil...???
Lady 2: Eesan unnidam edhuvum solla villaiya??
Lady 1: Eppadi solluvan??? Arasa kudumbathai patri pesa yaaruku dhaan thunichal irukkiradhu???
Lady 2: Aanal andha arakkanin seiyalgal Appadiya???
Sangamithra: Enaku Neengal pesuvadhu suthamaga Puriyavillaiye.
They came closer and sat next to her.
Lady 1: Moondru varudangaluku mun indha oorilum indha oorai sutrilum perum aniyayangal nigazhndhana.
Pala uyirgal oru arakkanaal maaindhana...
Lady 2: Avanai ninaithaal indrum en vayiru kalangugiradhu.
Sangamithra: Yaar Avan??
Lady 1: Nam arasin ilaya ilavarasan, Rajendra Varman.
Avan seiyadha aniyayangal illai. Pala pengalai kadathi kondrirukiran.
Palarum Ivatrai arindhum ariyayadhadhu pola, amaidhi kaathanar...
Pala kudumbangal avamaanam thaangamal tharkolai seidhu kondanar.
Avanirku Bayandhe ennai 14 vayadhile thirumanam seidhu koduthu vittanar.
Lady 2: En thirumanamum Appadi thaan aanadhu.
Arasarin mootha Magan, Pattathu Ilavarasan, Aditha Varmar, iraivanai pondravar endraal Ivan arakkanin Maru uruvam.
Lady 1: Naattai kaakka 13 aandugal nadathi vetri pettra veeran Inge??? Ivan enge???
Sangamithra: Pinnar enna nadandhadhu???
Lady 2: Arasar, oru naal ivvazhiyaga vandha pozhudhu pala oor makkal koodi azhudhanar...
Avargalin petchai kettu, andha arakkanai naattin ellaiku anuppiyadhaga solgindranar..
Lady 1: Appadiye Avan sethu ozhindhu viduvan ena ninaithom.
Aanal Avan thirumbi varugiran.. Avan padaigal ingirundhu 100 kal tholaivil dhaan irukkiradhu.
Ninaithaale en nenju padharugiradhu... Avan vandhadhum edhuvum nadakka koodadhu..
Lady 2: Nee veru azhagaga irukkiraai. Bathiramaga iru..
Sangamithra: En kanavar ennai paarthu kolvar akka.
Lady 1: Nijam dhaan. Puliyai kondra Eesanuku Ivan emmaathiram???
Aanal engalin veetu aangal athunai vallamai padaithavargal Andre...
Adhanal dhaan indha vizha..
Lady 2: Sari Amma... Engal pillaigal ange thaniyaga paduthu urangi kondirukirargal.
Naangal avargalidam selgirom.
Sangamithra: Sari akka.
She waited for him for a long time. It really seemed that the village men had something to discuss with her husband. They weren't aware of his original identity. Still, he was treated with utmost respect in all the places they had visited. The only place, where he was treated poorly, was his own house.
Aditha returned in time to see her sitting calmly.
Aditha: Kanne...
Sangamithra: Vandhu vitteergala??
At that time, a woman in a trance, ran towards them and stopped in front of the crown prince.
Aditha: Vanangu kanne...
He said to Sangamithra. She nodded and did the same.
Poosari: Thaaiye, yean Ingu nirkiraai??
Woman: Ivan dhaan kaappan... Indha mannaiyum makkalaiyum Ivan dhaan kaappan.
Eesaaaa!!!!
Aditha: Thaaiye!
Woman: Nee vilaga ninaippadhu unnai vittu vilagaadhu...
Ivatrai kaappadhu un kadamai...
Un vidhiyin ezhuthu ival un mun thondriya naale maatra pattadhu...
Sangamithra was shocked to hear the words.
Woman: Un sirasil ganam yerum. Un tholil indha puvi serum.
She fainted just after finishing her words. Sangamithra wasn't able to understand her words. However, it seemed that Aditha understood everything and he seemed calm.
*Author's note: Hello folks, Good night... Sorry for the delay in updating. I was running around kids all day. Please vote and comment if you like the update.
Thank you all❤️❤️❤️
Bạn đang đọc truyện trên: Truyen247.Pro