Älska. Jag älskade honom, redan på första dejten så älskade jag honom, fast jag inte visste. Men djupt inom mig visste jag att han kunde förändra mig, till det bättre men i detta fall till det sämre. Han är anledningen till det drastiska beslutet om att färga håret mörkare och klippa en lugg.
Jag kliver ut ur frisörsalongen med ett på tvingat leende, tårarna hotar bakom ögonlocken. Egentligen är jag nöjd med mitt beslut. Jag älskar hur luggen ramar in mitt ansikte och hur den mörka hårfärgen får mina ögon att se grönare ut. Men jag hatar att undra om han skulle tycka jag var vacker med min nya frisyr.

Det har gått fem dagar sedan han plötsligt lämnade mig, med ett brev. Hade han förvarnat mig om hans lek hade jag dragit mig ut. Men han såg mig som ett objekt. Redan när han erbjudit hans deal skulle jag sagt nej. Men jag föll rakt ner i hans fälla, jag föll så jävla hårt.

Snabbt sneglar jag åt vänster och ser den tomma bokhandeln, det känns som om mina brustna delar bryts ner, om och om igen. Igår kväll ringde jag Maria och sade upp mig, att jag inte klarade av det. Alla böcker omringade mig och Leonardo på första dejten.
Bokhandeln infattar massa minnen som förstör mig.

Försiktigt torkar jag bort en tår jag fällt och ler. Tills fler tårar faller, "Dra åt helvete Leonardo" skriker jag upp mot himlen.