Kapitel trettiofem(maia)
"Vart fan ligger min röda polotröja mamma?" vrålar jag från mitt rum i hopp om att mamma hör. "Inga svordomar i detta hus, men kolla under din säng!" mammas svar får mig att sucka men ett leende intar mina läppar. Mamma är personen som alltid varit kvar när pappa är borta. Hoppas att det alltid kommer vara så.
Snabbt vaknar jag upp ur min dröm dränkt i mitt egna svett. Yrvaken kollar jag runt i rummet, och kollar efter någon. Någon som inte existerar längre.
Första skoldagen på ett tag, och jag har en klump i magen efter min mardröm- eller dröm. Efter att pappa åkt in på rehabilitering, bestämde jag för att ta tag på mitt olyckliga liv.
Jag kliver ut ur sängen och vilar blicken på stolen som bär den röda polotröjan och ett par svarta jeans. Innan jag somnade funderade jag på vad jag skulle ha på mig i skolan, men utan att tänka på vad tröjan hade för mening för mig- vad tröjan egentligen bär för minnen.
Jag tar en snabb titt vid spegeln och ser en finne på pannan. Högt suckar jag utav ren frustration. Självklart så ska jag få en finne första skoldagen på ett tag. Efter några drag med sminkborsten har jag undangömt finnen under lager av smink.
Snabbt tar jag upp telefonen ur fickan och tar en bild på mig vid spegeln på min outfit och postar den på instagram med texten " I crave a love so deep the ocean would be jealous."
Bạn đang đọc truyện trên: Truyen247.Pro