I
Du ser inte, du hör inte
Du ser inte, du hör inte, du lyssnar inte, du tar inte åt dig- du bara beundrar den fantastiska tavlan utan att notera att jag står bredvid dig, precis tätt intill dig.
Jag vinkar till dig, jag pratar till dig, jag yttrar mina tankar om den fantastiska tavlan- men du noterar inte mig. Du vet inte att jag faktiskt är här, du vet inte vem jag är, eller vad jag känner. Allt du vet, är att du är egoistisk, en egoistisk pojke som älskar en flicka som älskar dig villkorslöst, du kanske inte ser mig; men jag är alltid här.
Efter några få år kanske stället jag mig frågan, om det är värt att älska en individ som inte lyssnar.
Bạn đang đọc truyện trên: Truyen247.Pro