Kapitel 4. Hogwartsexpressen
(Okej, tänkte hoppa fram till dem ska åka till Hogwarts om det är okej, kram💗)
(Melanies perspektiv)
"Mel, vakna!"hörde jag Scorpius irriterande stämma säga.
"Håll tyst, du vet att jag hatar att bli kallad det!"svarade jag och kastade en kudde på honom.
"Aj, om du kommer ner så får du varm choklad!"sa han och jag flög upp ur sängen.
"Men varför sa du inte det då?"undrade jag uppgivet.
Han ryckte på axlarna.
"Vi går och väcker Molly!"sa jag och sprang in i Mollys rum.
"Vakna Molly! Vi får varm choklad!"skrek jag. Hon hoppade upp på fötter och vi sprang ner.
"Godmorgon flickor! Idag ska ni till Hogwarts! Vad ni blivit stora!"sa en av våra städare. Juste! Vi skulle till Hogwarts idag. VÄNTA JAG HAR JU NÄSTAN INTE PACKAT NÅT!
"Ånej ånej ånej!! Jag kommer hamna i Slytherin säkert! Ånej! Då hamnar jag inte i samma elevhem som Johanna! Och hon är min bästis och då skulle jag svika både henne och Scorpius! Och sedan så kommer jag bli utfryst av alla Slytherins och jag kommer att må dåligt och..."började Molly medan hon gick runt i cirklar och hade panik.
"Ta det lugnt, du har iallafall packat klart..."började jag men blev avbruten.
"HAR DU INTE PACKAT? HUR DUM ÄR DU?!"skrek Molly rätt upp i mitt ansikte (kanske för att jag är 169 cm och hon är 159 cm...HAHA JAG ÄR LÄNGRE ÄN HENNE!).
"Tjaaa....antar att jag är rätt dum som glömde det men kan du chilla lite och inte skrika som en huligan?"undrade jag.
"Men vad väntar du på då? Vi äter frukost och sedan packar vi ihopa alla dina saker."sa Molly och vi sprang ut i köket.
Där satt redan mamma, pappa, Patricia och Scorpius.
"Ät frukost nu så går vi om en timme, klockan är nio nu, bara så att ni vet."sa pappa och drack upp det sista av sitt kaffe (DRACO MALFOY OCH HANS NEDRANS KAFFE! HAN TAPPADE SIN KAFFEKOPP PÅ EN CHOKLAD SÅ ATT DEN BLEV TÄCKT AV KAFFE! HEMSKT!!!!)
"Pappa, vilken tid går tåget?"undrade Molly.
"Klockan elva prick, så vi får åka en halvtimme tidigare."svarade pappa med en liten nick som svar av Molly.
Vi åt upp vår frukost och gick upp på mitt rum.
"Vad har du packat än då?"undrade Molly med ett allvarligt ansiktsuttryck.
"Hmm....böckerna tror jag.
Hon suckade men mumlade en förtrollning som fick mina saker att flyga i luften och sedan lägga sig fint i min koffert.
"Sådär ja!"sa hon och stängde locket.
"Men gå och klä på dig nåt mer än pyjamas."sa hon efter några sekunder.
"Tack detsamma du!"svarade jag och hon gick ut ur mitt rum.
Jag gick in i min garderob, både jag och Molly har garderober som man kan gå in till. Jag letade fram ett guldfärgat linne med vita detaljer, en röd hoodie, ett par vanliga jeans och ett par svarta skor. Jag flätade en liten fläta i luggen och satte fast den med en liten klampa i form av en stjärna. Resten av håret lät jag hänga platt över axlarna och drog en röd mössa över huvudet.
"Melanie, vi ska åka snart, är du klar?"hörde jag mammas röst ropa nerifrån hallen.
"Ja, jag är klar!"ropade jag tillbaka.
Jag kollade på min klocka jag satt bredvid mina medaljer och pokaler och såg att klockan var kvart över tio.
"Vi ska gå om en kvart."sa jag tyst för mig själv.
Jag sprang ner för trappan och in i hallen. Där drog jag på min mörkblå jacka och satte på mina svarta skor jag hade tagit ner.
Jag tog tag i min trollstav och lyfte upp min koffert med hjälp av magi.
"Fusk.."hörde jag Scorpius muttra surt.
"Äh, jag hjälper dig."sa Molly, hjälpsam som vanligt.
Ett litet sus och Scorpius koffert flög också i luften.
"Kom nu, vi kommer försent."sa jag och sprang in i bilen.
Molly och Scorpius kom in i bilen några sekunder senare.
"Nå Molly, Melanie och Scorpius, hur känns det att åka till Hogwarts?"undrade mamma.
"Tjaaaa....för mig och Molly är det ju kul men för Scorpius är det ju fjärde gången.."sa jag surt.
"Hey, inte mitt fel! Det var ju ni som fick hemundervisning!"försvarade Scorpius sig.
"Ja, pappa!"sa jag och gav honom en dömande blick. Han vek genast undan, jag hade ärvt den blicken från mamma.
"Kan ni sluta skrika?"undrade Molly försiktigt. Vi nickade och höll tyst ända tills vi kom fram till Kings Cross station, då Scorpius gav mig en liten knuff i sidan och pekade på två blonda figurer längre bort. Den ena kunde man lätt se var Nellie Beck. Men den andra var en kille, som var extremt lik henne.
Men han hade ett snällare och försiktigare ansiktsuttryck. Han var rätt söt faktiskt. Men jag flinade bara åt tanken med den mekaniska spindeln. Jag knäppte upp mitt bilbälte och väntade på att Molly skulle gå ut då jag satt i mitten. När jag kommit ut såg jag tre barn komma gående mot oss. Två svarthåriga och en rödhårig.
"Hej Scorpius!"ropade den kortare av dem svarthåriga. Albus tror jag han hette.
"Hej Albus!"ropade Scorpius tillbaka. Jepp, jag hade rätt.
När dem kom närmare såg jag att den rödhåriga var Lily och den andra längre var hennes och Albus storebror James. Jag har aldrig riktigt hållit med hans åsikter, då han tycker att Lily och Scorpius inte får vara tillsammans. Struntprat. Man kan väl få vara tillsammans med vem man vill utan att familjen bryr sig om vilket släkte man tillhör.
"Hej Molly!"sa Albus glatt och tittade på Molly som stod framför mig. Hon vinkade lite försiktigt. Jag syntes inte så bra men det var jag bara glad för, jag ville inte förstöra när Molly träffade en person hon iallafall pratade med.
"Vart är Melanie?"undrade Lily.
"Här"svarade Molly och pekade på mig.
"Hej, vi måste skynda oss, tåget går om en kvart!"sa jag lite stressat och hjälpte min koffert upp i luften med hjälp av magi.
"Man får väl inte använda magi utanför Hogwarts först man är sjutton år ju"sa James snopet.
"Ja, det brukar vara så, men jag och Melanie har fått hemundervisning och får därför använda magi av ministeriet"svarade Molly och hjälpte som och Scorpius koffertar upp i luften med magi.
"Jag kan ta era om ni vill"sa jag och dem tre syskonen Potter nickade.
"Wingardium Leviosa"sa jag och deras koffertar började lyfta från marken. Vi gick ner från parkeringen till tågstationen.
"Tack"sa Lily när dem tagit tag i sina koffertar igen.
"Ingen orsak"svarade jag med ett leende som hon besvarade.
"Kom nu, tio minuter"stressade pappa.
"Ta det lite lugnt"sa Scorpius och gick in genom ingångarna. Vi gick en stund och kom tillslut fram till perrong 9 3/4.
Mamma och Molly sprang först. Efter några sekunder var dem borta. Efter dem sprang James. Efter honom sprang Ginny och Lily. Och efter dem sprang Albus och Harry. Efter dem sprang pappa och Scorpius. Och sist men inte minst sprang jag igenom väggen. Den var rätt läskigt då jag alltid förväntade mig en krasch och flygande väskor och min bur till min uggla skulle gå sönder.
Men inom några sekunder så stod jag framför det blodröda tåget som Scorpius berättat om.
Det här riktigt fint och jag letade snabbt upp mina syskon. Mamma och pappa stod och sa hejdå till dem och mamma grät lite, antagligen van att ha sin lilla favoritdotter nära sig. Så därför grät hon när hon kramade om Molly. Jag gick fram till dem och fick en kram av pappa.
"Ta hand om dig nu, och skräm inte upp Molly igen"sa pappa och skrattade tyst.
"Jag kan inte lova nåt"sa jag och flinade det berömda Malfoy-flinet.
"Jag har lärt dig väl Melanie, nämen jag skoja"sa pappa och flinade han med.
Jag gick iväg till mamma som sa hejdå till Scorpius.
".....och skräm inte dina systrar, och hjälp dem om dem inte hittar"malde mamma på.
"Mamma, seriöst, dem är fjorton, dem klarar sig!"sa Scorpius och avbröt mamma.
"Men jag måste gå nu"sa Scorpius en stund senare.
"Okej, ta hand om dig nu"sa mamma och kramade om honom.
"Melanie, ta hand om dig nu, och gå inte vilse, om du fastnar hos en lärare så säg bara sanningen, vi skickar brev varannan vecka om du vill, hjälp Molly om hon inte hittar, och prata inte med främlingar som verkar elaka..."malde mamma på medan jag stirrade förvirrat på henne.
"Jag fattar mamma"sa jag och hon gav mig en blick som inte gick att tyda,
"Ta väl hand om dig och dina syskon"sa hon och gav mig en kram.
"Fast jag måste gå för tåget går om fem minuter"sa jag och tog tag i min trollstav. Efter en förtrollning (som för övrigt är den enklaste) så flög min koffert i luften. Jag sprang in genom gången på tåget. Ingen ledig kupé så långt ögat kunde se.
Men efter att jag gått en stund så såg jag en nästan ledig kupé. Där satt bara en pojke, han som liknade Nellie Beck.
"Hej, är det ledigt här?"undrade jag när jag öppnat glasdörren.
"Ja, det är ledigt här, min syster gick nyss för att vara med sin såkallade bästa vän"svarade pojken.
Jag satte mig mittemot honom.
"Hej, jag är Melanie, Melanie Malfoy"sa jag och räckte fram handen.
"Hej, jag är Oliver Beck"svarade pojken och skakade min hand.
"Så, är du ny?"undrade han en stund senare.
"Ja, jag är ny. Min bror har gått här tidigare. Jag och min syster börjar i år, fjärde året då vi fått hemundervisning hela vår skolgång. Vilket elevhem går du i?"undrade jag.
"Slytherin, men döm mig inte för det"sa han försiktigt.
"Nejdå, jag dömer dig inte. Bara för att man går i ett visst elevhem, som Slytherin tillexempel, betyder inte det att man är elak eller slug. Eller i Gryffindor, min pappas kusin hamnade i Gryffindor för att hon bad om det, fast hon egentligen skulle hamnat i Slytherin"sa jag och riktade saken om Gryffindor mot Liana som hade bett om det.
"Vill du spela ett parti trollkarlsschack?"undrade han efter en stund.
"Visst"svarade jag.
När vi spelat klart efter ett tag så vann Oliver, eftersom jag suger på sånt.
Men jag blev inte sur eller så, som jag brukar bli.
"Du verkar inte vara en dålig förlorare iallafall"sa han och gav mig ett leende.
"Nja, jag brukar vara det, då jag tävlar i typ allt."svarade jag och flinade lite. Han skrattade och blev sedan avbruten.
Scorpius stormade in genom dörren.
"Ved har hänt?"undrade jag oroligt då han såg väldigt arg ut.
"Varför är du med en Beck?!"undrade han argt.
"Varför har du med den saken att göra? Han är inte som sin syster och ni ger honom inte ens en chans!"sa jag och Scorpius kollade ursinnigt på mig. I fönstret kunde jag se hur hans vänner såg smått irriterat på mig. Men Sky och Molly såg mer oroligt på mig.
"Du svarade inte på min fråga!"röt Scorpius argt.
"Och du svarade inte på min! Om du inte kan acceptera vilka jag är med så är det lika bra att du går, för du beter dig som andra beter sig mot dig och Lily"sa jag och kollade besviket på honom.
"Hejdå"sa jag senare efter att jag och Scorpius givit varann ondsinta blickar.
Han gick argt ut ur kupén.
"Förlåt för honom, han är en sån som dömer folk för enkelt"sa jag kort och Oliver nickade.
Min skolklädnad satt på plats och jag var ovanligt glad.
När vi väl kommit av det röda tåget hörde vi en mullrande röst. Men vi var inga förstaårselever så vi satte oss i en vagn istället som skulle ta oss till Hogwarts. En flicka, antagligen Nellie Beck, satt redan där. Vagnen började långsamt dra sig framåt.
"Nellie"sa hon och räckte fram handen.
"Melanie"svarade jag och skakade hennes hand.
"Inte Malfoy va?"undrade hon.
"Jo, Melanie Malfoy är hennes namn Nellie!"sa Oliver skarpt.
"Okej okej, men kom ihåg att Albus är min!"sa hon och såg surt på mig.
"Albus är ihop med Sky, min syssling"svarade jag surt tillbaka.
"Vi är framme snart"sa Oliver och jag gav honom ett leende som han besvarade. Nellie låssades spy och jag himlade med ögonen åt hennes omogenhet.
Det stora slottet tornade upp sig framför mina ögon och jag såg lyckligt på det. Det var exakt som Scorpius hade beskrivit det. Jag kollade bakom oss och såg Mollys vagn. Hon satt med Johanna (som för övrigt är hennes bästis), Albus, Sky, Frank, Alice, Rose, Lily och Hugo. Och såklart Scorpius.
Molly tittade lyckligt på slottet som tornades upp framför hennes ögon. Nu såg jag likheten mellan henne och mig, vi var nästan identiska. Fast Scorpius var också väldigt lika oss. Även fast Scorpius och Molly var mer lika varandra än jag var med nån av dem så var jag och Molly väldigt lika när vi var glada.
"Vad tittar du på?"undrade Oliver och Nellie samtidigt.
"Mina syskon"svarade jag tyst och vände bort blicken ifrån dem.
"Varför sitter du inte med dem då?"undrade Nellie spydigt.
"För att min bror antagligen hatar mig just nu"svarade jag med en tysts suck.
"Ni är syskon, han hatar dig säkert inte"sa Oliver med ett litet leende.
"Vi är framme"sa Nellie och hoppade ut ur vagnen,
"Lycka till"sa Oliver och gick efter sin syster.
Molly kom fram till mig och vi gick upp för trappan till den gigantiska slottet vid namn Hogwarts.
"McGonnagal väntar på alla som ska sorteras innanför dörren, och du Melanie, håll dig borta från Becks, dem ger dig bara problem"sa Albus medan han och hans vänner gick förbi oss. Jag gav honom en mordisk blick (om nu blickar kunde döda.....tjaaaa, då skulle Al vara död nu...hehe). Om jag bara hade lyssnat på vad han sa från början...
Men precis som han sa så stod en dam i en lång klädnad i färgen mörkgrön och en spetsig häxhatt satt på hennes huvud. Hennes hår satt fast i en stram knut i nacken.
"Goddag elever, när vi kommit in så ställer ni er i en rad framför lärarbordet. När ni hör ert namn så sätter ni er på pallen. Där kommer ni att sorteras."sa hon och alla fick efter henne då hon slog upp dörrarna till Stora Salen.
Jag och Molly var noga med att stå sist.
Vi stannade framför ett långt bord. Där i mitten stod en ranglig pall och en sliten lappad hatt låg placerad på den. Precis som Scorpius berättat så sjöng hatten först en sång och sedan placerades folk i elevhemmen. Alla förutom jag och Molly var elva år så vi kan typ vara lite längre än dem andra. Men vi är inte direkt som Scorpius och är på ett ungefär 1,80 utan mer typ mellan 1,60 och 1,70 på ett ungefär.
"Jolene McLaggen"började McGonnagal. En spinkig flicka med ljusbrunt går gick upp till McGonnagal och satte sig på pallen.
Hon såg väldigt orolig ut.
"Hmm...mycket svårt...men det får bli RAWENCLAW!"skrek Sorteringshatten ut och alla från Rawenclaw applåderade. Jolene gick ner från pallen med ett litet leende. Hon verkar inte vara så värst lik sin far iallafall, tänkte jag.
"Wictoria Thomas"
En lite solbränd flicka med mörkbrunt hår ner till axlarna gick upp till pallen.
"GRYFFINDOR!"skrek Sorteringshatten och lilla Wictoria gick glatt ner mot det applåderade Gryffindorbordet.
"Liam Clarke"
En pojke med smutsblont kort hår gick skakigt fram till pallen. McGonnagla satte Sorteringshatten på hans huvud och den började tala lågt.
"Hmm...det var svårt....me det får väl bli...HUFFLEPUFF!"skrek Sorteringshatten.
"Molly Malfoy"
Susningar och viskningar hördes och Molly såg väldigt generad ut.
Jag gav henne ett prövande leende som hon besvarade.
Hon gick nervöst fram till pallen och McGonnagal satte hatten på hennes huvud.
"Oj, väldigt svårt...hmm...nej detta går nästan inte, men det får bli GRYFFINDOR!"skrek Sorteringshatten.
Molly gick lättat ner till det applåderande Gryffindorbordet.
"Melanie Malfoy"
Några viskningar och personer som pekade på mig såg jag.
Sorteringshatten sattes på mitt huvud.
Men innan jag hann reagera så hade Sorteringshatten börjat prata stressat.
"Rektorn, ta bort flickan! Hon kan inte sorteras nån stans! Ta bort henne"hörde jag en tunn röst säga i mitt öra, alldeles skräckslagen. Jag blev först chockad men sedan nervös. Alla i Stora Salen stirrade chockat på mig. Jag såg Scorpius, Molly och deras vänner sitta med vidöppna munnar och stirra på mig.
McGonnagal tittade antingen på mig eller hatten medan hatten talade skräckslaget och stressat. Folk hade börjat viska och peka igen och jag kände hur det brände lite bakom ögonlocken. Men jag skulle inte gråta, inte just då. Så jag höll tårarna inne och kollade skräckslaget på mina panikslagna syskon.
Snälla Slytherin, jag vill bara inte göra mamma och pappa besvikna, snälla! Tänkte jag bedjande.
"Detta går inte, SLYTHERIN!"skrek Sorteringshatten och jag såg Molly och Scorpius sorgsna ansikten innan jag omfamnades av dunkar i ryggen och kramar av olika Slyterinelever.
"Melanie!"hörde jag Jackies röst skrika. Alla backade. Fast jag är inte förvånad då hon är typ Slytherins drottning eller nåt.
"Grattis!"sa hon och drog i mig i en kram. Hon är inte så hemsk egentligen, det är bara rykten och saker hon gjorde förut. Men hon har kommit över James och det är jag glad för.
"Tack"svarade jag nedstämt.
"Kom nu, så ser vi vilka andra som blir sorterade."sa hon och jag sate mig mellan henne och Oliver.
Molly tittade sorgset på mig från Gryffindorbordet, jag vände snabbt bort blicken medan det brända bakom ögonlocken. Men jag grät inte, det gjorde jag aldrig.
Haj haj! (Ja, jag skrev haj)
Nytt kapitel! WHOOP WHOOP (detta kommer bli min nya vana😂😂😂)
Fast det är inte igenomkollat så svimma inte av typ 1529294381917269 stavfel....
Hur mår ni?
Lovisa7711 lägger antagligen ut nästa kapitel, så håll ögonen öppna, annars ser man inget (typiskt trillingskämt😂😂 Okej, inget tycker nog att det är kul men jag tycker det, så lev med det😂)
Vi hörs!
Maja🍫 (DET ÄR EN CHOKLAD!!!😱🍫!! Men nu kommer ni bara "Men no shit Maja!".....)
Bạn đang đọc truyện trên: Truyen247.Pro