[KAPITLET ÄR INTE IGENOMKOLLAT SÅ KLAGA INTE PÅ FELSTAV TACK!]

(Melanies perspektiv)

Efter dagen på tivolit så har jag varit en snäll syster...det vill säga, jag har retat Molly som in i helvete för det var sjukt kul. Liksom det är ju inte som att hon inte retade mig efter att jag skulle sova hos Oliver i en vecka...oj glömde jag säga det? Tydligen så ska jag sova hos Oliver denna veckan. Hans familj är på något hotell och dem lät Oliver vara hemma då han verkligen inte ville följa med...han vägrade totalt och tillslut gav hans föräldrar med sig och han var sjukt nöjd, han tillochmed satte upp på sin vägg "JAG FICK VA HEMMA, HAHA BITCHEZZ!!" vilket jag, Ty, Ash, Lucas, Patric och Eric tyckte var sjukt kul. Sen tyckte Molly att vi var dumma i huvudet då hon var med Ana och diskuterade sminkmärken, klädmärken och annat onödigt som inte behövs i livet. Liksom vad är grejen med det egentligen? Man kollar på en helt vanlig jävla t-shirt och bara för att det är ett litet märke med typ en örn eller att det typ står nåt litet som VS eller nåt, JA DÅ SKA DET KOSTA 53546373 TUSEN KRONOR MER!! Okej andas Melanie, andas...jag är lugn!

"Mellz! Ty och Lucas är här nu!" hörde jag Olivers röst ropa från undervåningen.
"Jaja jag kommer snart" ropade jag tillbaka och satte på mig mitt militärfärgade linne bättre innan jag sprang ner för trappan och hoppade ner för dem sista fem stegen. Jag sprang in i vardagsrummet och slängde mig ner på ena kanten av soffan. Ty och Lucas hälsade snabbt innan vår olympiska fifaturnering satte igång.

Fyra timmar senare

"JAG VANN!!" Skrek jag glatt och sprang omkring i vardagsrummet medan jag gjorde en liten avancerad vinnardans och satte mig i soffan igen.
"Herregud..." Mumlade Ty och gav sig själv en facepalm.
"Vadååå?" Sa jag klagande och flinade. Oliver och Lucas försökte kväva sitt skratt medan Ty bara såg surt på mig.
"Det var inte snällt...jag hade ont i huvudet bara...Uhm..." Mumlade Ty surt.
"Du vågar bara inte inse att jag är bättre än dig, Tyler" flinade jag och såg retsamt på honom.

Helt plötsligt började Olivers mobil ringa. Jag kollade förvirrat på honom medan han ryckte på axlarna och gick upp för trapporna medan han satte på högtalare. Jag suckade och kollade på Ty och Lucas.
"Nåååå, vem är med på en till match?" Undrade Ty.
"TY MOT LUCAS!!" Skrek jag överlyckligt. Lucas suckade.
"Tror du jag vill tävla mot den där?" Sa Lucas förnärmat. Jag nickade. Sedan kollade jag på Ty som såg...hrmm...om vi säger det enkelt, så såg han inte klok ut...fast det brukar han inte göra...men ändå. Han såg väldigt stolt ut, men också väldigt sur ut, vilket var sjukt kul att se.
"SERIÖST?!" Hördes Olivers röst.
"Ja, skrik inte" hördes Carters röst. Jag såg undrande på dem andra som bara såg mållösa ut.
"Å nej..." Mumlade dem.
"HELVETE!!" Hördes Olivers röst innan han sprang ner för trapporna.
"Förlåt, men alltså hoppas han driver med mig!" Började Oliver men brev avbruten av hans mobil som pratade...förlåt, Carter menade jag!
"Näpp, jag driver inte lilla gubben"
"Jag är inte liten!" Sa Oliver argt.
"Jo, du är hela tre år yngre än mig såååå jo du är liten, dessutom är du faktiskt fyra centimeter kortare än mig såååå du är liten" hördes Carters röst säga retsamt och jag kunde svära på att han flinade.
"Fan heller" muttrade Oliver surt och la på samtalet.
"Vad handlade det där om?" Undrade jag förvirrat. Oliver skakade på huvudet och kollade på Tys och Lucas match som nu hade satts igång.

Några dagar senare

Carter hade kommit hem för några timmar då han tydligen "behövde akutspela sina tv-spel då Anastasia hade stört hans liv totalt". Oliver hade ryckt på axlarna och sa bara "Carter har ett rent beroende av sina tv-spel och klarar sig inte utan dem i mer än en vecka, om han nu skulle göra det, vilket skulle vara ett under, skulle han troligen ge sig själv ett hederspris" Jag hade skrattat åt det även fast jag visste att det var sant, precis som Oliver hade gjort.

Men nu satt vi iallafall vid köksbordet, täckta i mjöl. Vi skulle tydligen gör typ kladdkaka och det slutade med mjölkrig. Logiskt va? Näpp

Iallafall, idag var dagen innan jag skulle hem. Denna veckan kaaaan man säga gått rätt fort. Vi såg på en massa skräckfilmer, men till skillnad från Molly, Ash, Ty, Lucas, Eric och Patric så skrattade vi tills vi fick kramp av alla såkallade mördardockor. ÄRLIGT TALAT DEM SÅG INTE KLOKA UT! Molly var nog till och med mindre rädd än Ash, för Ash gömde sig bakom henne precis när dockan kom upp på skärmen. Ty och Lucas försökte gömma sig bakom varandra när dockorna gick upp för trappan till sina offer. Om man kan säga såhär (detta är är superbra förklaring till hur Ty och Lucas betedde sig): Ty och Lucas var räddare än dockornas offer, och dockorna var ändå beväpnade med knivar.

Patric och Eric däremot hade värdens panik. Dem satt som förstelnade tills dockan gick upp för trappan och dem själv sprang och gömde sig bakom soffan och hade varsin panikattack. Sen gick dem och låtsades att inget hade hänt när dem satte sig i soffan igen, men sen fick dem panik ock skrek som fyraåringar utan godis precis som Ash, Molly, Ty och Lucas. Medan jag och Oliver satt i ett hörn av soffan och höll på att dö av garv.

Men iallafall, tydligen kände Carter igen mina fräknar (lol) från när dem var små, vilket jag inte fattade ett smack av vad han snacka om. Så han liksom visa ett foto från när dem var små och tydligen var det jag som stod bredvid Ana. Jag fattade inte nåt, HAR JAG VARIT SÅDÄR LITEN??! Jag var kanske sju-åtta år eller nåt...herregud...OCH JAG HADE RÖDBLONT HÅR!! VARFÖR FÅR JAG INTE HA DET NU??!

Usch jag hatar att jag inte får ha det...

"Eyy Blondie! Kolla till detta" flinade Carter åt mig och pekade på Oliver. Oliver satt och lutade sitt huvud mot sin hand, med slutna ögon så mjöl fastnade i hans ögonfransar. Jag kunde knappt hålla mig för skratt och vips så satt jag och Carter på två stolar i ett försök att inte skratta ihjäl oss.

Efter några minuter av skratt hade Oliver inte vaknat. Precis när Carter skulle skrämma liv i Oliver hördes tre knackningar på dörren.
"JAAAAAG ÖPPNAR!!" Skrek Carter och gjorde en volt ut i hallen.
"HELVETE!!" Skrek en nyvaken röst. Oliver hade vaknat när Carter skrek och ramlat ner från sin stol.
"Chilla förihelvete"

(Carters perspektiv)

Det första jag såg när jag öppnade dörren var rött. En massa rött. Sen insåg jag att det var en tjej vid namn Lily's hår. Smarta jag e va?

"Ehh, hej?" Sa jag som en fråga. Hon log stort.
"Heeej!" Sa hon glatt.
"Uhm...kom in" sa jag och log smått innan jag släppte in henne.
"Vem var det?" Undrade Oliver och kom ut i hallen.
"Det var jaaaaag!!" Sa Lily glatt och log. Oliver log tillbaka innan en blixtsnabb blond människa kom springandes mot Lily. Innan nån av oss hann tänka klart hade den blonda saken kastat sig över Lily i en kram.
"Jahapp, hej på dig också Melanie" flinade Lily.
"Vad händer häääär då?" Flinade Melanie. Lily ryckte på axlarna och flinade åt mig.
"Jo du förstår Mellie, jag har onda planer. Jaja, kom nu Carter" flinade hon, klappade Melanie på huvudet som en lydig hund och gick sedan efter mig upp för trappan. Vi gick snabbt upp på mitt rum.
"Jag har nya videoooos!!" Flinade Lily. Om ni inte fattat det än så lever jag och Lily för att skämma ut Melanie och Oliver. Såatteeeee...ja, vi har ljudinspelningar, videos och övervakningskameror hehehgehehehhwhhe...
"Yaaaazz!!" Flinade jag.
"CARTER BECK!! LILY POTTER!! JAG SKA DÖDA ER!!" Hörde jag Olivers arga stämma vråla från undervåningen.
"Göm dig!" Sa jag panikslaget. Lily nickade och sprang in i min garderob.
"Vad?" Undrade jag oskyldigt. Oliver stormade in på mitt rum.
"DU DIN LILLA...SKITUNGE!!" Skrek han argt.
"Jag är inte särskilt liten, jag är sjutton din idiot" flinade jag.
"DU ÄR SÅ JÄVLA JOBBIG!! HAR DU SETT BILDEN SOM DU SATT UPP ÖVER HELA KÖKET!!" Skrek han argt. Jag kollade konstigt på honom och vände mitt ansikte mot min dator.
"Oj..." mumlade jag tyst och flinade. Tydligen hade jag råkat trycka på en knapp, så nu var hela köket upplyst av en bild på Oliver och Melanie. En "fin" bild på dem...usch. Den var på när dem stod och hånglade i köket usch...
"Fin bild va?" Flinade jag.
"Äsch gå och va med din nya flickvän Lily istället" sa Oliver och flinade.
"Vi är inte tillsammans!" Fräste jag argt.
"Och vem har sagt det?" Flinade Oliver.
"Dra åt helvete" muttrade jag innan han gick ut.
"Fan vad jobbig människa" muttrade jag när Lily gick ut ur min garderob med röda kinder.

En dag senare

(Melanies perspektiv)

"Godmorgon idiotas!!" Hörde jag en rätt främmande röst säga precis bredvid mitt öra. Jag spärrade upp ögonen och vände mitt ansikte mot personen som skrämt liv i mig. Personen i fråga råkade vara Albus.
"Vafan Albus!" Muttrade jag och blängde smått på den skrattande personen som råkade vara min brors bästa vän.
"Jag är stolt!" Svarade Albus flinandes.
"Fan för dig!" Skrattade jag och ställde mig upp. Sedan skyndade jag mig ner i köket och hoppade ner dem sista fem stegen i trappan (äre bara jag som alltid gör så?? HAHAH)
"Vafan gör Al här?" Undrade jag och riktade frågan till Scorpius som satt vid bordet.
"Ingen aning, vad sägs som att han kom hit kanske?" Flinade Score. Jag himlade med ögonen och tog fram en av mina choklader från ett av skåpen.
"Jaja, har du sett min mobil?" Undrade jag oroligt och satte mig vid bordet.
"I have it" sa Molly och räckte fram min mobil.
"Thanx" sa jag och tog min mobil som Molly räckte fram.
Precis när jag tog den plingade den till.
"Oliver💗" Stod det över skärmen. Jag rynkade på pannan.
"Snälla snälla snälla Mella" (HAHAH DE RIMMA OMG JAG E BÄST!!) började hans sms...MELLA??! Okej visst det var rätt fint men...ovant?
"...kom till flygplatsen. Snälla!! Och snälla döda mig inte när du vet varför! See ya💜"

Jag rynkade ännu mer på pannan men ryckte på axlarna.
"Ehh hörni, jag måste...gå. Lily vill du följa med?" Undrade jag och såg bedjande på henne. Hon ryckte på axlarna och vi skyndade oss ut i hallen.
"Vart ska vi?" Undrade Lily och drog på sig sina grå sneakers.
"Flygplatsen" svarade jag och tog på mig mina svarta sneakers med kedjor. Hon rynkade på pannan.
"Varför?" Undrade hon förvirrat gick ut i vardagsrummet.
"Helt ärligt, ingen aning..." mumlade jag och vi använde flampulver för att a oss till flygplatsen.

Efter några sekunder stod vi i hörnet på flygplatsen.
"And we are here" sa jag och drog med mig Lily till mitten av flygplatsen. Helt ärligt fattade jag verkligen inte vart vi var...
"Oliver, gå och säg hejdå till Melanie nu" hörde jag en röst säga snabbt.
"Mamma, fortfarande! Jag har inte sagt det till henne än!" Hörde jag en välbekant killröst säga lika snabbt som sin mamma.
Sedan hörde jag något som kvinnorösten så på otroligt snabb franska, och även fast jag snackar hyfsad flytande franska så fattade jag bara ungefär tre ord.
Sedan hörde jag killrösten säga på korrekt franska sjukt snabbt. Det var exakt då jag fattade att personen som pratade var Oliver. Jag vände mig om och precis då vände sig Oliver om åt mitt håll.
"Maman, Mélanie est là" hörde jag honom säga till sin mamma.
"Vas y et dis-lui au revoir. On s'en va d'ici bientôt" hörde jag Olivers mamma säga.
"D'accord. Promets moi une chose. Donne une réprimande à Carter pour ce qu'il a fait" sa Oliver och gick sedan mot mig. Lily gick åt sidan för att låta oss prata och Oliver gick snabbare. Helt plötsligt stod han direkt framför mig och såg otroligt nervös ut.
"Jo alltså...MelanieassåförlåtsåhimlamycketmenalltsåvikommerintekunnasespåhelasommarenförminfamiljochjagskatillGreklandoch..." började Oliver men avbröts av att jag tappade min mobil rätt ner i stengolvet av chock. Jag kunde riktigt se framför mig hur hela displayen förstördes.
"Du skulle sagt det tidigare..." mumlade jag tyst och tomt. Oliver såg ursäktande på mig.
"Förlåt men asså..." började han.
"Oliver, dépêche toi! Il faut s'en aller." Hörde jag Vanessa ropa.
"D'accord d'accord, attends un peu" svarade Oliver och kollade mot sin familj innan han vände blicken mot mig.
"Asså förlåt Melanie" mumlade Oliver och kysste mig snabbt. Sedan vände han sig om och skyndade bort till sin familj. Hans mamma av mig ett snällt leende och han kollade ursäktande på mig med ånger i blicken innan han lämnade mig med ett krossat hjärta i kroppen och alldeles för många tankar i huvudet.

HEEEEEJ!! ÄNTLIGEN UPPDATERAR JAG!! EFTER EN JÄVLA MÅNAD!! Men som försvar så har jag både dans, förut teater och nu sång mitt i veckan, vilket är sjukt stressande...
Jaja, hur mår ni??

Alvas svar: JAG SKULLE MÅTT BÄTTRE OM DU PUBLICERAT TIDIGARE BITCH!!

Man ba chilla...

Jaja, ondnatt på alla som ska sova nu och shit, vill ni veta en hemsk sak?
DETTA ÄR SISTA KAPITLET!!
Men Alva börjar på andra boken snart såatteeeeeeeee ja see ya!💗

//Maja✨