[KAPITLET ÄR SOM VANLIGT INTE IGENOMKOLLAT]

(Melanies perspektiv)

"Melanie? Melanie vart ska du?" Undrade Lea förvirrat när jag reste mig från soffan och gick mot den vita dörren som var dekorerad med guldiga blad målat rakt på dörren.
"Jag ska till Oliver?" Sa jag men mer som en fråga. Lea kollade på mig med en blick som ungefär sa "Melanie-vi-vet-att-du-älskar-honom-men-seriöst-det-har-bara-gått-ett-dygn-sen-ni-senast-sågs".
"Melanie du har nästan precis kommit hem. Det har bara gått ett dygn. Dessutom är klockan elva på kvällen. Ett tips är att bara vila efter det som har hänt" sa Lea och suckade åt min hundvalpsblick.
"Men...men snälla!" Sa jag och blinkade med båda ögonen på mitt allra sötaste sätt (den funkar på alla...till och med på Molly så den är säker!).
"Fråga Molly" sa Lea uppgivet då inte ens hon kan stå emot min hundvalpsblick, och hon är nästan immun mot hundvalpsblickar.
"Tack!" Sa jag och log glädjestrålande.

"MOLLY!! MOLLY SNÄLLA!!" Jag sprang in på Skys rum och såg Sky och Molly sitta på Skys säng och Molly höll i ett klarrosa nagellack som båda satt och beundrade.
"MollysnällakanjagfågåhemtillOliversnällasnällasnällasnälla!!" Sa jag otroligt snabbt och bedjande. Molly kollade oförstående på mig då hon knappt hörde vad jag sa men Skyla Finnigan kom snabbt till undsättning att säga vad jag sa.
"Melanie sa: Molly snälla kan jag få gå hem till Oliver snälla snälla snälla snälla" sa Sky. Molly ryckte på axlarna med ett flin.
"Visst, låt gå" flinade hon. "Men kom ihåg att vara..."
"Kom ihåg att jag sticker nu, hejdå!" Sa jag snabbt och transfererade mig därifrån.

"Hej Melanie! Så du kunde komma? Jag har en sak att visa dig" flinade Ana när jag dykt upp på deras grusgång.
"Vadå?" Undrade jag nyfiket.
"Kom med" sa hon flinandes och sprang in i det stora huset, upp för en trappa som jag gått i många gånger när jag skulle upp på Olivers rum med honom, och in i rummet mittemot det vanliga svartvita rummet jag brukar vara i. Och in i ett ljuslila rum.
"Välkommen till mitt rum" sa Anastasia och rotade fram nåt i sin väska. När hon rotat klart så hade hon en vit mobil i handen. Hon flinade lömskt mot sin ljusbruna dörr som ledde nästan direkt in i Olivers rum.
"Kolla här" sa hon till mig medan jag började gå mot henne. Hon visade sin mobil mot mig och jag tog tag i den för att den inte skulle slå till mig i ansiktet.
"Oh...my...god..." Mumlade jag. För bilden hon tagit på oss var...tja enkel förklaring är att bilden var pinsam...

Den var på Oliver och mig, typ för fyra dagar sen kanske, tja, ni fattar. Den var iallafall tagen på oss när vi hade en "fin" stund. Det vill säga att bilden som Ana visade mig var bilden hon tog på oss när vi hånglade inne på Olivers rum...FAN ATT HON FÅR ALLT PÅ BILD!

"...du driver med mig nu va?" Undrade jag försiktigt med en mörkröd rodnad på mina kinder. Anastasia flinade.
"Nope, sorry gumman" sa hon med ett flin. Helt plötsligt hördes springande steg i trappan av ungefär tre, kanske fyra personer samtidigt.
"Är hon här?!" Undrade en av rösterna.
"Antar det" svarade en av dem andra rösterna.
"Men hon dog ju nästan!"
"Men vi har fattat det din kork!"
"Alltså lägg av båda två"
"Men hon dog ju nästan!"
"Men alltså är det er flickvän eller min flickvän? Ja, vi snackar om min flickvän!"
"Men hon är vår bästa vän Oliver!"
"Men Ty seriöst håll tyst hon hör dig säkert"
"Men vafan Lucas, tack detsamma!"
"Håll tyst alla tre, annars blir det ingen överraskning för henne era korkar!"
"Jaja Ash..."
"Ett....två....tre!"
En sekund senare stormade fyra killar in i rummet och bokstavligen kastade sig över mig där jag och Ana stod i mitten av hennes rum. Ana ställde sig suckandes fyra meter bort och blängde på Ash argt.
"MELANIE!! DU LEVER!!" Vrålade Ty och Lucas samtidigt.
"Ja ja jag vet det" skrattade jag halvt kvävt under alla fyra killar som brottat ner mig på marken. "Men jag kommer inte göra det länge till om ni fortsätter försöka kväva mig"
Dem ställde sig genast upp och Oliver kliade sig nervöst i nacken. Han skakade snabbt på huvudet.
Sedan log han glädjestrålande.
"Tjena förresten" sa jag med ett strålande leende och blev med ens omfamnad av en kille som tidigare gett mig ett leende. Ty kramade mig hårt innan Lucas kramade ännu hårdare, sen var det Ash som viskade i mitt öra efter kramen att jag skulle hälsa Molly att han älskar henne om jag inte ville dö plågsamt (alltså vi verkar som riktigt bra vänner huh? Jaja så är vi alltid såatte...) , och sist men inte minst så fick jag den största kramen av Oliver.
"Hello" sa han sedan glatt och tog tag i min hand för att sedan -med släptåg av dem andra killarna- dra med mig därifrån.
"Sorry Anastasia men jag tar din bästa vän nu" sa Oliver och skrattade med dem andra killarna innan vi gick därifrån och sprang ner för alla trappor. Ut till ytterdörren och ut i det lite kyliga men friska vädret. Jag sprang snabbt fram till deras gräsmatta och började hjula fram och tillbaka pågrund av att jag slapp Ana med alla hennes bilder och blickar.
"Hon har för mycket energi för sitt eget bästa" mumlade Lucas och suckade. Resten av det lilla gänget (förutom jag då) vi är nickade.
"Nähäää!" Sa jag tjurigt.
"Jo" svarade resten av dem. Jag gjorde då det mest mogna jag kom på och räckte ut tungan åt dem. Dem började skratta som idioter och jag skakade missnöjt på huvudet.
"Omogna..." Mumlade jag. Vilket jag nog skulle låtit bli att säga...

Alla fyra vände genast sina blickar mot mig och om blickar kunde döda...ja då hade jag varit stendöd nu...

Oliver skakade på huvudet med ett flin.
"Ska du säga" sa han och började springa mot mig snabbt för att sedan lyfta upp mig på hans axlar. Jag satte snabbt armarna i kors och tjurade medan dem andra killarna gjorde allt för att reta mig, det vill säga ta kort, flina som idioter, skratta, försöka härma min min och massa sånt. Ni vet om ni varit med om det...
"Sluuutaa!" Sa jag tjurigt. Dem skrattade åt mig innan Oliver släppte ner mig på marken. Jag sprang snabbt och gav alla i gänget (förutom mig själv då jag är bäst) en varsin (generös som jag är) bitchslap. Sedan skrattade jag och stelnade till innan jag blev jagad av fyra skrattande idioter.
"DU BORDE INTE GJORT DET DÄR MELANIE!! DEM KOMMER JAGA DIG TILLS DU TYP DÖR AV UTMATTNING!!" Hörde jag från ett fönster på tredje våningen. Jag kollade i all hast upp mot fönstret och fick se en kille med smutsblont hår och solbränd hy. Carter.
"SANNINGEN SVIDER GUMMAN!!" Skrek han sen. Jag blängde bara på honom när jag sprang precis nedanför fönstret.
"JAG KOMMER JAGA DIG OM DU INTE SLUTAR!!" Skrek jag upp mot fönstret. Han flinade och stängde fönstret innan jag sprang runt bakom huset och klättrade upp i ett träd. Killarna saktade in och kollade runt omkring sig för att se vart jag var. Sad för dem så satt jag uppe i ett av träden. Jag flinade tyst.

Efter fem minuter av tjat om vart jag var så började jag bli uttråkad. Så precis när Ty vände ryggen åt mig så hoppade jag ner på hans rygg, sedan hoppade jag över till Lucas rygg och därifrån så hoppade jag till Olivers rygg. Jag kysste han snabbt på kinden och hoppade sedan ner och tänkte springa iväg men blev stoppad av att Oliver tog tag i min midja och drog mig intill honom.
"Fan goals dem är ibland alltså" hörde jag Ty mumla till Ash och Lucas. Lucas ryckte på axlarna och Ash nickade och ryckte på axlarna.
"Ibland" sa Lucas.
"Hallå! Vi är alltid goals ju!" Sa Oliver och la armarna i kors.
"Nej inte alltid" sa Ash och flinade åt oss.
Jag gjorde det första jag kom på och lipade åt honom.
"Bara för att du och Molly inte är lika goals" sa jag och flinade. Ash såg bestört på mig innan han såg sur ut.
"Hallå! Vi ä-" började Ash men blev avbruten av Ty.
"Håll tyst"
"Åh förresten Melanie, var det inte du som skulle på middag här imorrn? Ha så kul då" flinade Lucas. Jag blängde på honom.
"Att jag ska det har väl inte du med saken att göra" muttrade jag surt.

"Jaja Melanie, följer du med till det där mugglarbadhuset imorgon? Molly får följa med om hon vill, tror inte Ash skulle klara sig utan henne på två dygn" flinade Oliver. Jag flinade smått tillbaka.
"Javisst, jag tvingar med Molly också. Hon klarar sig säkert inte heller. Hon grät igår kväll för att hon saknade dig Ash, bara så du vet" sa jag och log retsamt.
Ash såg surt på mig.

"MOLLY!! DIN DRÖMPRINS ÄLSKAR DIG!! BARA SÅ DU VET!!" Skrek jag när vi kommit hem igen. Ash blängde på mig och Ty skrattade åt honom. Medan Lucas och Oliver diskuterade om vilket sätt det var enklast att fånga kvicken i quidditch. Molly kom rusandes ner för trapporna med fyra av hennes skor i handen.
"Melanie Olivia Kelly Malfoy! Du störde mig mitt i en viktig del av min testa-skor-dag! Du förtjänar att ta på dig en klänning!" Sa Molly surt och blängde på mig. "Så det ska du ha på dig i övermorgon! Fy skäms på dig!"
"Nej nej! Glööööm det!" Svarade jag äcklat.
"Varför hatar du klänningar? Du är jättefin i det" viskade Oliver i mitt öra vilket fick mig att skaka på huvudet med ett litet leende.
"Nää, jag ser ut som Molly då och jag vill inte se ut som Mimmi Pigg tack" svarade jag tyst så att bara han hörde.

(En dag senare)

Jag vaknade med ett ryck. Jag var i mitt vanliga gamla lila rum. Jag hoppade snabbt upp ur min säng och drog på mig min vanliga morgonrock med Superwoman-märket stort på ryggen. Jag sprang ut från min dörr och in i Mollys rum.
"MOLLY VAKNA!" Skrek jag. Hon flög upp och jag kastade ett par klädesplagg till henne. "Byt om snabbt, vi ska tydligen till nåt badhus idag, med din drömidiotprins, Oliver, Ty och Lucas"
Hon nickade förvirrat innan jag stängde dörren och skyndade mig in på mitt rum för att ta på mig mina kläder. Jag drog på mig ett par svarta shorts och min vita/röda randiga magtröja.
"Melanie? Melanie är du klar snart?" Hörde jag Mollys röst säga samtidigt som det knackade på dörren.
"Ja snart! Har du packat ner allt? Badkläder, shampo, balsam och handduk?! Pengar och din trollstav?" Undrade jag stressat. Molly suckade när hon kom in i rummet.
"Såklart" suckade hon och satte sig på den höga stolen vis mitt typ oanvända sminkbord.
"Faaaan!" Svor jag högt när jag slog i foten i min sängkant. Molly började skratta och jag såg mördande på henne innan jag packade ner allt jag lagt på min säng i en svart väska med nitar på.
"Kom nu" mumlade jag och gick ut från mitt rum och ner för trapporna med Molly som släptåg. Jag satte mig vid bordet i köket och tig fram min choklad (som jag alltid har tre stycken i en kökslåda under bordet) och en kopp te. Jag hatar egentligen te men ändå, Molly brukar tvinga mig att dricka te även fast det är det hemskaste jag vet efter lakrits och kaffe.
Jag åt snabbt upp "frukost" och tog ett äpple med mig. Molly åt upp sin frukost (som dock inte är choklad utan riktig frukost) och följde efter mig med sin väska som hon (precis som jag) la i hallen.

Jag slängde mig på soffan och lyckades slå armen i kanten på soffan.
"Men vad i hela..." Mumlade jag medan jag såg på min arm som jag hade slagit i. I precis det ögonblicket så knackade det på dörren. Jag flög upp från soffan jag satt på och skrek:
"JAG ÖPPNAR!"
Jag sprang mot dörren med Molly bakom mig. Jag slet upp dörren och lyckades halvt krocka in i den som stod närmast dörren.
"Oj, förlåt" mumlade jag och backade bakåt för att se vem jag krockat in i.

Wow Melanie, sjukt duktig du är...krockar in i din egen pojkvän..., tänkte jag och gav mig själv en mental facepalm.
"Lyckat Mellz" hörde jag Lucas irriterande röst säga.
"Men tyst" mumlade jag.
"Äh det gör inget, kommer ni?" Sa Oliver och log mot mig. Jag nickade. Molly kom ut i hallen och tog snabbt på sina röda ballerinaskor. Herregud vad är det med folk och ballerinaskor nu för tiden. Jag skakade suckandes på huvudet och tog på mina svarta sneakers med en massa nitar och kedjor på. Sedan tog jag min svarta väska med nitarna och gick ut ur huset.
"Vad stirrar du på?" Undrade jag när jag märkte att Olivers blick brände på mig. Han ruskade snabbt till sig och rodnade djupt.
"Åh, inget..." Mumlade han. Jag log på honom.
"Ta en bild, det räcker längre"
Oliver tog fram sin mobil.
"Men alltså jag menade i verkligheten!" Protesterade jag. Han flinade när det mesta av hans rodnat avtagit.
"Vi ska hämta upp Ash och sen ska vi dra, kommer ni?" Undrade han och började gå med oss andra i släptåg.

Vi hämtade upp Ash och sedan fick jag, och Molly hjälpa Ash, Ty och Lucas att transferera sig till det där badhuset.
Jag var tvungen att vara med Lucas så Molly skulle kunna få vara med Ash och Oliver med Ty.
"Så du och Oliver blev alltså för några månader upptäckta med att hångla i uppehållsrummet?" Flinade Lucas retsamt. Jag kollade surt upp på honom.
"Inte aalls!" sa jag surt och såg upp på honom (HAHHAHA!! Lol för Melanie är kortare än honom och liksom...kollar upp på honom är det enda sättet hon kan se hans ansikte på lol)
"Jodå, alla pratar om det på skolan och jag, Ty och Ash har använt sanningsserum på Elina Miller som startade allt, ledsen att säga det gumman men detta kan du inte krångla dig ur" flinade han triumferande. Jag muttrade nåt ohörbart.
"Men...men...jaja du är bara avundsjuk för att du inte har nån" Sa jag och tog tag i hans arm för att sedan transferera oss dit dem andra redan var. Vi sprang fram till resten som såg undrandes på oss.
"Varför tog det så lång tid?" Undrade Molly.
"För att lilla Melanie förnekade att hon och Mr Beck hånglade i uppehållsrummet två gånger den förra månaden" flinade Lucas. Jag och Oliver vände oss snabbt mot Ash, Ty och Lucas.
"Gjorde vi inte alls!" Sa båda samtidigt. Alla skrattade åt oss som med sura steg gick in i badhuset. Molly, Ty, Ash och Lucas gick småskrattandes in efter oss. Vi betalade för att gå in och sen sprang jag och Molly in i vårt omklädningsrum och killarna till ett annat.

(När Molly och Melanie och resten av alla människor bytt om)

"Kom nu Molly" sa jag samtidigt som jag låste in våra trollstavar i ett skåp och drog med mig Molly som gnällde en massa.
"Men jag tog med mig fel bikini!" Klagade hon.
"Jaha? Tror du nån bryr sig? Du ser ju ändå ut som Mimmi Pigg så vad gör det för skillnad?" Suckade jag uttråkat. Molly såg surt på mig.
"Enkelt för dig att säga, dem ändå bikinisarna som du kallar färgglada är dem som är röd/svart/vitrandiga." Sa hon surt. Jag suckade och såg på min svarta axelbandslösa bikini.
"Seriöst? Vem bryr sig om du tog fel? Alla dina ser ändå likadana ut" suckade jag. Molly såg sjukt liten ut i sin bikini som var rosa med vita prickar.
"Men..." Började hon men jag avbröt henne snabbt.
"Kom nu" suckade jag och lyfte upp henne på min ena axel för att sedan gå ut ur omklädningsrummet och ut till poolerna. Oliver och Ty väntade utanför med Lucas och Ash några meter bakom sig. Jag släppte ner en sur Molly på marken igen medan killarna kollade på oss med konstiga miner.
"Hon klagade på fel bikini" sa jag och dem nickade smått förstående. "Förstår ni min sorg?" Sa jag och låssades torka bort en tår. Dem nickade och låssades snörvla tillgjort. Molly skakade bara på huvudet.
"Ni är ju galna..." Mumlade hon roat.
"Jaja, ska vi gå då?" Undrade jag. Alla nickade och jag sprang före alla andra för att sedan göra en bakåtvolt ner i en av poolerna. Efter mig kom resten. Jag dök under vattnet medan ingen såg och simmade mot Molly. Precis när hon ställde sig ordentligt upp hoppade jag upp på hennes rygg. Hon vart sjukt förvånad men stod förvånansvärt kvar på samma plats.
"Seriöst Mellie, varje gång vi är och badar!" Skrattade hon men skakade av sig mig så att jag landade ner i vattnet igen.
"Japp" svarade jag när jag kom upp ur vattnet och skakade mitt hår så att det skvätte på resten.
"Vad var det där bra för?" Undrade Oliver oförstående. Jag flinade.
"Kul bara" Oliver flinade åt mig, sedan hoppade han på mig och lyfte upp mig på hans axlar. Jag försökte gång på gång att hålla balansen och lyckades tillslut men efter några sekunder så ramlade jag ner i vattnet igen. Jag kom upp till ytan igen och hostade till.
"Och det där var bra för att?" Undrade jag utmanande. Han flinade.
"Bara kul" härmade han mig med. Alla började skratta otroligt mycket åt min sura min.
"Du är dum" muttrade jag tjurigt. Alla kollade skrattandes på mig.
"Nej jag är Oliver" flinade Oliver. Barnen runt omkring oss (alltså inte vi även fast vi ofta är lika omogna som treåringar men iallafall, mugglarbarnen som var runt omkring oss) skrattade med varandra och hade vattenkrig och massa sånt.

Molly, Ash, Ty och Lucas hade gått mot vattenrutschbanorna och nu var jag och Oliver och hade vattenkrig. Tro mig när jag säger detta, jag är bäst på vattenkrig i vanliga fall men när jag säger at jag är bäst så måste jag erkänna att Oliver är lite mer bäst än jag på det...fan att jag precis erkände att nån är bättre på mig i min starkaste gren förutom att äta choklad...

"Kom" sa Oliver och drog med mig mot vattenrutschbanorna.

"Ånej glöm det!" Sa jag förskräckt och såg ner på den långa blå vattenrutschbanan.
"Men allvarligt Melanie, du kommer inte dö direkt" sa Oliver och suckade.
"Jag klarar inte av trånga utrymmen och det vet du, du åker först isånnafall" suckade jag. Han ryckte på axlarna.
"Okej" sa han. Det jag sa är faktiskt sant. Jag kan inte se på filmer med trånga utrymmen, jag kan inte gå eller stå i trånga utrymmen och en massa sånt. Allvarligt talat så får jag panik.
Oliver hade åkt före mig och jag tog då min chans att springa ner för alla trappor och sen stå framför vattenrutschbanan när Oliver klarat sig igenom tortyren.
"Really?" Suckade han och gav sig själv en facepalm.
"Japp, förresten, gör inte sådär. Det gör ju ont" sa jag med ett, först, stolt leende som ändrades till oroligt och klappade på hans huvud (även fast jag var tvungen att stå på tå...).
"Jag klarar mig" flinade Oliver och drog med mig till en av poolerna. När vi precis skulle gå i så snurrade han mig snabbt så att jag stod precis framför honom.

När vi var ungefär två centimeter ifrån att snudda vid våra läppar så skrek Oliver:
"SAIK!!"
Sedan hoppade han ner i poolen med en framåtvolt och jag suckade tungt.
"Omoget..." Mumlade jag med ett liiiiitet leende. Sedan hoppade jag i efter honom.
"Åh han var söt" flinade jag och såg på en kille med ljusbrunt hår och mörkbruna ögon. Oliver rynkade pannan.
"Och han också" flinade jag och kollade på en kille med svart hår med blå slingor i som stod bredvid en annan kille med blont hår. När Oliver väl förstod vad jag höll på med så fick han ett ansiktsuttryck som sa typ "ånej-du-driver-med-mig-nu-va?" typ. Jag log mot honom.
"Och han också" sa jag och kollade på killen som stod bredvid killen med svart/blått hår.
"Okej okej! Jag ställer upp som din pojkvän, blivande man och slav i ett år om du slutar med det där" sa Oliver och kollade bedjande på mig. Jag log mot honom men sedan blev jag förvirrad.
"Vadå "blivande man"? Sen när skulle vi gifta oss helt plötsligt? Okej jag är förvirrad" sa jag förvirrat med uppspärrade ögon.
"Äh men jaja, jag ställer upp på allt sånt om du bara slutar med det där" sa Oliver och tog tag i mina händer.
"Jag bara skojade ju" flinade jag och kramade om honom innan jag gick mot stegen. När jag precis skulle gå upp igen så tog Oliver tag i min arm, snurrade mig ett halvt varv så jag ramlade ner under vattnet och pressade ihop våra läppar under vattnet. Det kan jag då säga var den bästa undervattenskyss jag nånsin fått. Lätt.
"Vart är Melanie? Och Oliver?" Hörde jag några röster säga. Jag kom upp från vattnet och hämtade andan innan jag klättrade upp för den lilla trappan och strax efter mig klättrade Oliver upp.
"Där är ni! Vart har ni varit?" Sa Molly oroligt och tog tag i mina axlar innan hon skakade om mig i ren panik.
"Vi har varit här, där, där och vid vattenrutschkanorna." Svarade jag samtidigt som jag pekade på poolerna vi varit i och tog bort Mollys händer från mina axlar.
"Oliver Alexander Elijah Beck!" Sa Ash. "Vi har letat efter er i tio minuter nu!"
"Jahapp, trevligt för er då" flinade jag och tog tag i Mollys arm.
"Kom" sa jag och sprang sedan mot den djupare delen av poolen och gjorde en framåtvolt ner i vattnet. Jag simmade mot ytan och när jag väl hade huvudet ovanför ytan så hämtade jag andan.
"Kommer du?" Sa jag och kollade på Molly. Hon ryckte på axlarna och dykte sedan ner i vattnet.
När hon kommit upp till ytan och hämtat luft sa jag snabbt:
"Är du med på simtävling?"
Hon ryckte på axlarna.
"Ett...två...tre...KÖR!" Sa Molly.

"Jag vann!" Sa jag och tog tag i kanten av räcket på stegen.
"Visst" svarade Molly medan jag klättrade upp.
"Ska vi gå?" Undrade Molly. Jag nickade.
Så vi gick tillbaka dit killarna stått och väntade på att dem skulle komma tillbaka. Jag och Molly stod där i ungefär tio minuter innan vi såg Ty och Lucas gå mot oss.
"Tyler Andrew Blaine! Lucas Ryan Dalandor! Vart har ni varit?!" Sa jag allvarligt. Ty blängde på mig.
"Kalla mig inte Tyler" muttrade han.
"Det är ditt riktiga namn, men vart har ni varit? Vart är dem andra?" Svarade jag nonchalant. Precis efteråt kände jag hur nån tog tag i min midja och lyfte upp mig från golvet och bar mig i brudställning.
"Vad var det du sa?" Undrade Oliver. Jag muttrade nåt ohörbart.
"Nähäpp" sa han men släppte ändå inte ner mig.
"Men släpp ner mig på marken bara" mumlade jag medan dem andra skrattade.
"Nä, känner inte för det" flinade Oliver. Jag suckade.
"Bara släpp ner mig Oliver" muttrade jag surt.
"Nä" sa han och kysste mig på kinden.
"Men snäääälla?" Mumlade jag och gjorde en hundvalpsmin.
"Hmm...nej" flinade han. Jag kom på den mest briljanta idén (enligt mig själv) och kysste honom. Han märkte inte att han inte höll i mig lika hårt längre och kysste mig tillbaka. Jag hoppade ner marken igen och drog ifrån kyssen.
"Tack så mycket" sa jag och flinade den berömde Malfoyflinet. Ty och Lucas började skratta otroligt mycket åt Olivers min just då. Han såg sur ut, även fast man såg på honom att ett skratt låg bakom den sura fasaden.
"Du borde vara mer uppmärksam nästa gång" sa en röst och Ashs huvud vilade på Olivers axel på två sekunder.
"Äh håll tyst" muttrade Oliver och puttade bort en skrattande Ash från sig och muttrade surt (OMFG ASHLIVER MOMENT OMFG!! Molly jag tror att våra pojkvänner precis dumpade oss lol, de ä sad ska ni veta...eller Nae för Ashliver e otp såatte)

När alla väl bytt om, duschat och allt sånt och vi väl stod utanför badhuset utan några mugglare i närheten så delade vi upp oss. Jag var med Lucas (igen...suck...han kommer hålla på och retas ännu mer, seriöst, han är som en extra lillebror som alltid retas och massa sånt...).
"Det där tricket du gjorde för att få Oliver att släppa ner dig på marken borde jag fått på film ju" viskade Molly i mitt öra när jag precis skulle ta Lucas arm för att transferera honom hem till honom själv.
"Ja varför fick du det inte på film? Oliver var väl för upptagen med Melanie för att märka att jag faktiskt filmade det och låste in min mobil i värdeskåpen igen innan jag retade honom" flinade Ash och kollade menande på Oliver. Jag log smått retsamt mot honom. Oliver bara suckade med röda kinder innan jag sa hejdå till dem andra och transfererade mig och Lucas hem till honom, sa hejdå och kramade honom innan jag transfererade mig hem igen. Jag hamnade utanför vårt hus med en smäll och gick in genom dörren.
"Melanie!" Hörde jag en kvinnoröst säga från köket och med lätta steg så tog sin min mamma ut från köket.
"M-mamma? Vart har du varit?" Sa jag darrigt när hon slagit armarna om mig.
"Jadu, jag och din far har inte varit här på flera veckor. Kan ni nånsin förlåta oss?" Undrade mamma oroligt och kramade mig hårt. Jag kramade henne tillbaka och för första gången på kanske fyra år så fick jag en riktig kram från henne.
"Såklart" mumlade jag. Hon släppte taget runt mig och jag gick upp på mitt rum för att sen slänga mig på sängen.

Där låg jag säkert i flera timmar och bara tänkte på allt.

Om hur mitt liv var, om jag verkligen förtjänade alla dem vänner jag hade (dvs Molly, Zack, Ty, Ash, Lucas och Oliver och några till), hur lyckligt lottad jag var med såna människor i mitt liv även fast jag egentligen inte förtjänar det.

Den kvällen somnade jag oroligt, med huvudet fyllt av tankar.

Helloooo! Detta har tagit så himla lång tid att skriva och jag bara säger detta: FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT!! (Förlåt x30000000)!!
Men jaja, här får ni ert tråkiga kapitel dah. Jag vet att det blev sämst och så men jaja. Nu får leva med det.

"MabeMaja! Du är härmed tilldelad priset för världens tråkigaste och sämsta kapitel!"

Tack så mycket tack så mycket! Jag vill tacka min sega mobil som aldrig laddar upp nåt, min dåliga författarförmåga och min hjärna för detta pris!

Men ajja (ja, jag skrev ajja istället för jaja men nu får ni leva me de) vi hörs!

//Maja🍫 (Lina e ett egg)