[KAPITLET ÄR INTE IGENOMKOLLAT SÅ DÖ INTE AV 2725168151681 STAVFEL!!]

Tänkte bara säga att Zack Spencer ser ut såhär:

OMG han är jättesnygg! Erkänn! Jaja Maja, du är forever alone och han är singel så fråga på!!

Jaja läs nu...

(Melanies perspektiv)

"Melanie! Vi vann! Fattaru?!"skrek Zack uppspelt när vi satt i vår loge för att byta om. Jag nickade uppspelt och tog av mig den vänstra dansskon för att sedan ta ut den höga tofsen jag hade i mitt hår så att mitt lockiga hår (som för övrigt nådde till armbågarna så det är lite längre än Mollys) föll över mina axlar och ner till magen.
"Jag vet! Det är helt sjukt! Jag är så jävla glad!"sa jag glatt medan Zack bytte tröja från sin röda hoodie och den grå T-shirten han hade under till en vanlig blå. Jag som aldrig varit svag för killar med magrutor brydde mig inte. Jag har också magrutor så BOOOM BITCHES! Jaja...kanske lite svag för killar med magrutor men jaja, Zack är mitt ex och jag är inte kär i honom lägre så jag faller ju inte direkt för hans magrutor längre...men Oliver har magrutor ju...hur kom jag in på grejen med magrutor?!
"Eh Melanie? Melanie?! Meelanie? MELANIE!! MELANIE MALFOY?!!"skrek han och viftade med handen framför mina ögon. Jag kvicknade till snabbt och skakade på huvudet.
"Du har mumlat "Oliver har magrutor" i tio minuter nu, ska jag hämta honom?"undrade Zack skrattandes. Jag skakade skrattandes på huvudet igen och återgick till att byta om till ett par shorts (även fast det bara är december, jaja jag klär mig alltid så då jag är väldigt varmblodig) och en lång hoodie. Zack och jag packade våra väskor och sedan stack vi. Jag mötte Molly utanför tillsammans med Lex och Lexi. Lexs ögon kunde man se formas som hjärtan när jag och Zack gick med Molly mellan oss. Eh, lite komisk är att jag är 1,78 och Zack är 1,89 och miniMolly är bara 1,49...
"Tja, jag är Zack"sa Zack och räckte fram handen till Lexi. Lexi skakade den och presenterade sig. När Zack skulle hälsa på Lex så var det som att tiden stannade upp.

(Mollys perspektiv)

Tiden nästan stannade när Zack och Lex kollade på varandra. Det tog tre minuter innan den rastlösa huliganen vid namn min syster avbröt.
"ÅH HERREGUD JAG FIXAR ERT BRÖLLOP!!"skrek hon överlyckligt. Hon har känt sig skyldig för att hon och Zack gjorde slut för två år sen, för han hade kvar sina känslor för henne. Fråga inte hur jag vet det, jag använde veritaserum...men jaja, jag är en Malfoy, vad hade man liksom förväntat sig?! Jag är Molly Malfoy, jag är ondskefull även om folk inte tror det! Okej fine, jag vinner inte över mina syskon men ändå! Jag är ondare än dem flesta häxor och trollkarlar så HAHA IDIOTER!

Zack och Lex släppte genast sin ögonkontakt och kollade generat ner i marken.
"Eh...Zack"sa Zack stelt och räckte fram handen. Lex tog den minst lika stelt.
"Lex..."mumlade hon. Melanie såg ut att smälla av att söthet för det blivande paret.
"Vilken färg ska Lex ha på ert bröllop?!"sa hon glatt med hoppfyllda ögon. Lex skämdes ordentligt, tydligt också. Hennes kinder lyste som stoppljus. Men Zack såg bara generad ut och slog till Melanie på armen på skoj.  Sedan skrattade både Zack och Melanie och Zack gick iväg för att prata med domarna medan han upprepande gånger drog handen genom håret. Enligt alla andra gör både Melanie och Zack det då dem gör det när dem är generade, när dem rodnar och när dem snackat med varandra om dans.
"Sååå...Sky hörde vad ni pratade om...du mumlade att Oliver hade magrutor...stackars Zack som försökte få tillbaka dig till din normala värld. Och inte från dina fantasier om Olivers sixpack..."sa jag skrattande och såg på Melanie, men jag skrattade tillsammans med Lex och Lexi, ännu mer åt hennes ansikte just nu. Hennes kinder lyste röda och hon var generad ordentligt samtidigt som det såg ut som att hon ville sjunka genom marken.
"Snackar ni om mig?"undrade en killröst precis bakom Mellie. Det var Oliver. Melanie rodnade ännu mer.
"Ja Oliver, vet du vad! Melanie mumlade inne i sin och Zacks loge om att du hade sixpack"sa jag retsamt. Oliver såg förvånat på mig.
"Det är ju sant ju"svarade han med en axelryckning. "Men varför vet Mellie det?"undrade jag ännu retsammare.
"Deru...nej men jag skulle iväg på en av mina träningar en gång när hon var hemma hos oss innan vi blev tillsammans sååå..."
Melanie drog handen genom sitt långa hår upprepande gånger innan Oliver fick reda ut hennes hår på grund av att det hade blivit elektriskt. Jag såg drömmande på dem.
"Ni är så söta tillsammans!"sa jag drömmande och såg på det blonda paret. Dem såg först oförstående ut innan dem fattade. Dem log mot mig med lyckliga ögon. Oliver kysste Melanie snabbt på kinden innan han kramade om henne bakifrån. Jag log mot dem. Dem var faktiskt riktigt söta tillsammans.

(Melanie perspektiv)

Det Molly sagt värmde verkligen. Att hon tyckte att jag och Oliver passade var kul att höra. Men det var bar otroligt pinsamt att höra att Sky hört att jag mumlat "Oliver har magrutor" i tio minuter...

Nu när jag och Oliver var påväg ut från lokalen med dem andra framför oss så sa Oliver nåt som fick mina kinder att lysa klart.
"Så du snackade om att jag har sixpack Nie? Trevligt"skattade han fram. Åh, har jag glömt att säga det så har Oliver börjat kalla mig Nie för att det är gulligt.
"Alltså...kanske...typ...liksom...eh...alltså ty..."började jag stammandes innan Zack avbröt mig.
"Hon mumlade "Oliver har magrutor" i tio minuter"skrattade Zack fram. Alla skrattade högt förutom jag som nästan skämdes ihjäl.
När dem andra gick därifrån så började jag prata.
"Nej men alltså...jag vet inte riktigt varför jag kom in på ämnet med magrutor men jaja...mumlade jag. Han skrattade hjärtligt.
"Det var bara komiskt"skrattade han.
"Men jaja..."mumlade jag för att byta samtalsämne.
"När du dansade idag, du var vacker ska du veta"sa han. Jag log sorgset.
"Jag gissar på att du bara säger så för att jag ska bli glad"mumlade jag.

Han satte sin hand under min haka och lyfte upp mitt ansikte som blickat ner i marken så att den fokuserade på hans ögon. Det var som att kolla in i ett oändligt hav. Ett hav av möjligheter, hopp och ljus.
"Nie, det är bara att inse. Du är den mest vackra människan jag mött. Den ända som fått mitt hjärta att slå snabbare, att få mig le av att se minsta skymt av dig, att få mig att le som en idiot på lektionerna. Jag har varit kär i dig sen den dagen då du träffade mig på Hogwarts-Expressen. Du är den enda människan som fått mig att må såhär bra"mumlade han. Jag log. Sedan hände det bara. Jag lutade mig fram och han med. Tillslut raderade han mellanrummet mellan våra läppar. Glädje for genom hela min kropp. Han la sin ena hand på min kind och den andra på min midja. Jag slingrade mina armar runt hans nacke. Han är nog det bästa som hänt mig. Tro mig, inte ens att vinna pris i alla sporter jag går på kan nå upp till detta. För kärlek, det har jag bara varit med om två gånger i mitt liv. Nu och för två år sen, fast då var det inte lika starkt. Det går liksom inte att beskriva. För han är helt otrolig. Den enda som fått mig att känna såhär.

(And Maja is getting cheesy...men jaja...en del som ni kommer dö av skratt kommer snart...ugh, jag hatar att skriva om såna här cheesy händelser...alltså på riktigt, kärlek är inget för mig...)

(Stackars Mellie...)

(Stackars Olli)

(Vänta lite bara)

(Vänta lite)

(Snart)

(Nu är säkert alla jättetrötta på mig lol)

(Snart)

(Väldigt snart)

(Nästan framme)

(Väldigt väldigt snart)

(Nu ska ni få läsa!)

(Eller inte)

(Nu kommer ni hemsöka mig säkert...)

(Molly kommer döda mig när jag sover för det som händer i slutet av kapitlet HAHHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHA!!)

(Jag skämtar inte ens)

(Okej FAN VAD JOBBIG JAG ÄR!!)

(Men sån är jag, lev med det!)

(Läs nu bara!)

"OMG JAG FICK DET PÅ BILD!!"skrek en överlycklig röst. Vi drog ifrån och kollade dit rösten hördes ifrån. Där stod Molly och dansade omkring av lycka med sin mobil i handen. Alla skrattade åt henne. Hon kollade med överlyckliga ögon på mig.
"Melanie, dessa bilder kommer jag sätta upp som tapet på dina väggar! Och som tavlor i köket även fast pappa säger att du inte får vara med Oliver! Och så ska jag rama in det och sätta upp i vardagsrummet! Åh detta kommer bli så bra!"sa hon lyckligt och hoppade omkring som en överhypad sockerkickad jag. Jag började skratta och med ett pang så var jag hemma igen (jag hade alltså transfererat mig, okok?!). Herregud och jag trodde jag var den överhypade av oss...fast det är jag. Efter två minuter var alla hemma hos oss. Jag sprang upp med Molly bakom mig för att packa upp mina uppvisningskläder samt skorna, priserna och resten av alla miljontals saker Molly packat ner.
"Eh du Mel..."började hon. Jag såg mördande på henne.
"-anie!"försvarade hon sig med (___Snaret___ och WiktoriaNilsson , ni typ fattar mina raseriutbrott på sånt här när ni kallar mig Mel, jag blir arg och ni ba "Anie!" MAN BA VAFAN!!).

"Får jag vara brudtärna på ditt och Olivers bröllop?"undrade hon med stora ögon. Jag kastade skrattande en kudde i hennes ansikte innan jag återgick till min väska.

Hon suckade men hjälpte mig så det tog typ tre minuter för henne...kan hon liksom sluta vara så snabb?! Okej jag är snabbare men ändå. Jag är bäst, okej? Okej nu märks det att jag är dotter till Draco Malfoy och en sann Malfoy.
"Eh Melanie, du har skrattat ondskefullt i fem minuter, har du drömt vidare om sixpack nu igen?"skrattade Molly. Jag typ dog av skam och ramlade framlänges ner i min säng. Mitt ansikte dränktes av mitt lila täcke och jag hörde Mollys skratt innan dörren stängdes och Mollys lätta steg utanför dörren.
"Blä, bort med allt smink och grejor"mumlade jag och satte mig vid mitt nästan orörda sminkbord. Jag använder liksom aldrig smink så jag fattar inte varför mamma och pappa köpte in det...om inte Molly tvingade dem vilket hon lätt skulle kunna göra hehe...
Jag tog upp en makeupgrej som liksom tog bort sminket...Molly vet vad det heter iallafall.

"Melanie...?"sa en försiktig röst från dörren. Jag fick först nästan panik och tog min hårborste som självförsvar. När jag vände mig dit såg jag vem det var.
"Åh, hej Sky"sa jag glatt. Men mitt glada humör räckte inte länge när jag såg den stillsamma tåren som rann längst hennes kind. Jag ställde mig snabbt upp och råkade i all hast slå ner ett puder från bordet så att det föll ner på marken och gick i tusen bitar. Jag brydde mig inte om det, min syssling är mycket viktigare än ett jäkla puder. Jag rusade snabbt fram till henne och drog in henne i en kram.
"Sky, vad är det?"undrade jag försiktigt.
"J...jag...j...Albus hatar m-mig..."stammade hon fram och nu rann hennes tårar fritt. Jag stelnade till mitt i rörelsen och kände hur det blixtrade till i mina ögon av ilska. Albus Idiot Potter...om han sårar min syssling så kanske han råkar dö en plågsam död...

Dan dem åker till Hogwarts

(Mollys perspektiv)

"Nå gumman, nu får du hålla ordning på dig, prata med rektorn om Nellie Beck håller på eller prata med Melanie, hjälp till om nån behöver det, var snäll och var artig"malde mamma på medan hon kramade om mig. Pappa pratade med Scorpius medan Melanie pratade med nån annan, antagligen med Lea. Men när jag släppte mammas kram så började mamma och pappa gå. Men dem hade inte sagt hejdå till Melanie. Melanie började gå fram till dig.
"Hej, sa inte du hejdå till mamma och pappa?"undrade jag. Hon såg förvånat på mig.
"Vaddå? Är dem inte här?"undrade hon förvånat. Jag skakade på huvudet.
Hennes ögon blev lite ljusare och hon kollade runt omkring sig. Sedan blev dem mörkare än vanligt.

"Jag kommer strax"mumlade hon och rusade efter mamma och pappa. Dem stannade upp, gav henne en kram i all hast och fortsatte sedan gå.
"Dem favoriserar alltid er! Alltid! Jaja hejdå!"sa hon argt och stormade in i det blodröda tåget. Jag såg efter henne.

Jag förstår henne. Mamma har alltid haft mig som favorit av nån anledning och pappa har alltid haft Score. Jag fattar inte varför bara.
Mellie är lika mycket värd som oss och det är inte rättvist mot henne.
"Vet du varför Mellie bara stack?"undrade Scorpius som ställde sig bredvid mig. Jag nickade.
"Mamma och pappa sa aldrig hejdå till henne så hon fortsatte efter dem. Och när dem väl sa hejdå så gav dem henne bara en kram i all hast och sedan stack dem"mumlade jag. Scorpius såg alldeles bestört ut.
"Taskigt"sa han surt och såg mot stället mamma och pappa försvunnit ut från perrongen ifrån. Jag nickade instämmande.
"Dem glömde henne"sa jag en stund senare. "Men man kan inte glömma sina barn"sa jag en stund senare.
"Jo, tydligen"muttrade Scorpius argt. "Dem har aldrig gett Melanie den uppmärksamheten dem gav oss" sa han en stund senare. Precis i den stunden slog klockan fem i elva och vi skyndade oss in i tåget med våra koffertar släpandes efter oss. Vi satte oss i en kupé vid alla andra i det lilla "gänget" vi var, eller stora gånget då vi är rätt många...
"Tjena, varför tog det så lång tid?"undrade Frank medan han pekade med sin stav på en kortlek så att den blandade sig själv. Jag suckade.
"Familjeproblem"sa jag kort. Alla nickade förstående och vi fortsatte prata om allt och inget.

När dem väl är framme efter typ tusen år eller några timmar...

"Kom Molly!"sa Johanna glatt och drog med mig till en ledig vagn. Vi delade upp vårt umgänge så att jag, Johanna, Sky, Alice, Scorpius och Frank satt i en vagn och resten i en annan. I vagnen framför oss satt Melanie tillsammans med hela det där killgänget som Ash är med i. Visst, han är min pojkvän men dem som han är med har dåligt inflytande på honom. Förutom Oliver Beck då.

Ash log mot mig och ritade ett hjärta med sin trollstav. Helt plötsligt blev hjärtat helt rosaglittrigt och flög mot mig.Jaja, iallafall så åkte vagnen ändå fram till det stora slottet jag lärt mig älska.

När jag väl kommit upp till Gryffindors uppehållsrum kändes det som om jag glömt nåt. Jag kom snabbt på vad det var och skyndade mig ner för alla trappor.
"Blodstatus!"sa jag bara i all hast mot statyn som vaktade Slytherins uppehållsrum. Till min förvåning så flyttades den så att jag nu kunde gå in i uppehållsrummet. Jag gick snabbt in och dörren stängdes bakom mig. Jag smet så tyst som möjligt fram till en av dem mörkgröna fåtöljerna där Ash satt och stirrade in i brasan. Han hade inte sett mig så jag satte mina händer framför hans ögon.
"Gissa vem?"Skrattade jag. Han stelnade först till.
"Oh herregud! Jah tror jag blev blind! Men personen som gjorde mig blind luktar jättegott....Molly seriöst!"skrattade han. Jag rodnade innan jag skrattandes tog bort mina händer från hans ögon innan han drog ner mig i hans knä. Sedan kittlade han mig medan han höll fast mig och jag trodde att jag skulle dö av skratt. Tur då att ingen förutom nån enstaka person var i hela uppehållsrummet och alla sovsalar. Dem andra var typ på nån sån där straffkommendering som Slughorn gav dem för att nästan alla Slytherinelever förstörde hans lektion.
Ash slutade kittla mig och tittade sedan in i mina ögon.
"Jag har saknat dig"mumlade han innan han kysste mig.
"Ey ey ey, tagga ner lite på kärleken nu!"sa två röster uppifrån trappan.
"Och det ska ni säga! Som hånglar typ 24/7!"sa jag och flinade mot Mellie och Oliver som stod i trappuppgången. När jag sa den sista meningen så lyste deras kinder som stoppljus.
"Ni är värre, till och med Ty tycker ni är för mycket och han är kärleksexperten av oss"sa Oliver och dem gick ner för trappan. Dem satte sig i soffan bredvid oss. Melanie verkade bli rastlös så hon satte sig uppochner med fötterna på ryggstödet och huvudet några decimeter från marken.
"Förresten, hur kom du in hit?"undrade Ash med frågan riktad mot mig. Jag öppnade munnen.
"Jag liksom sa lösenordet, duh"sa jag och skrattade innan jag gick upp från Ashs knä.
"Vi ses"sa jag kort, gav en slängkyss till Ash, en nick till Melanie och en nick till Oliver. Sedan gick jag ut från deras uppehållsrum i fängelsehålorna, upp för alla trappor och till vårt uppehållsrum.
"Enhörning"sa jag och porträttet av Den Tjocka Damen svängde upp. Jag skyndade mig upp till alla sovsalar och in i min.

Jag somnade med ett leende på läpparna.

Hello it's me! Jag mår bra. Men jag måste skynda mig för Molly kommer döda mig när jag sover för det jag skrev lol...jaja hejdå!

Choklader från Maja🍫