[KAPITLET ÄR INTE IGENOMKOLLAT SÅ MÖRDA MIG INTE OM DET ÄR 528682628181 STAVFEL!!]

Hoppar fram till den dan då Malfoys Trillingar ska till Lea, Sky och Kenzie på middag då.

(Melanies perspektiv)

"Melanie. Melanie! Meeelanie! MELANIE!! MELANIE OLIVIA KELLY MALFOY!!" Jag flög hastigt upp från min mörklila säng och landade på marken på fötter med en lätt duns.
"Alltså hur lyckas du? Du hamnar ju alltid på fötter!" Suckade Scorpius. Molly nickade instämmande där hon satt på min sängkant.
"Du har typ världens snabbaste reflexer Mel..."började hon. Mina ögon blev mörkare.
"Melanie menar jag"försvarade hon sig snabbt med. Jah harklade mig.
"Jag är sökare för det bästa laget på Hogwarts på grund av mig och Oliver typ, efter Gryffindor såååå...enkel förklaring är väl att jag har en sökares reflexer" svarade jag med en axelryckning.
"Men klockan är halv fyra på eftermiddagen, och du har inte vaknat än! Eller jo det har du, men ändå!"sa Scorpius uppgivet.
"VA?!! ÄR KLOCKAN SÅ MYCKET?!!" Jag ställde mig snabbt upp. Sedan skrek jag på mina syskon att gå ut och byta om för att dem såg ut som huliganer som badat i lera och sedan smällde jag igen dörren.
"Åh förresten så känner ju Lea Olivers mamma Lisette och deras pappa Erick, så Oliver är på besök hos dem just nu för att dem ska kunna prata med Nellie ifred!"ropade Molly från sitt rum. Jag satte andan i halsen, skulle Oliver vara där?!!
"VA??! VARFÖR SA DU INTE ATT NELLIE NIGHTMARE VAR BORTA?!! JAG KOMMER SE HEMSK UT NÄR OLIVER KOMMER DIT!! MOLLY KOM HIT FORT!!!" Skrek jag i ren panik. Molly slet upp dörren och kollade på min med panikslagna ögon. Sedan såg hon mitt ansiktsuttryck och brast ut i gapskratt. Jag såg hjälplöst mot henne.
"Hjälp mig med kläderna!"sa jag bedjande. Hon nickade skrattande medan hon gick fan till min såkallade Walk In Closet. Hon drog fram tre olika klädesplagg och la dem på mitt mörklila täcke för att sedan titta fundersamt på dem. Den första var en röd ärmlös tröja och ett par ljusblå slappa jeans med hål på knäna. Den andra var en lila klänning med rosa diamanter som skärp. Och den sista var en ljusblå tajt klänning till låren med ärmar av spets. Hon såg fundersamt på dem innan hon genast tog upp den sista outfiten som då var den ljusblå klänningen. Hon nickade sakta och lämnade över klänningen till mig.
Tänk er att den ser ut såhär:

Jag tackade henne och hon log, sedan lämnade hon rummet. Jag satte snabbt på mig den och lockade mitt hår för att sedan slarvigt borsta igenom det.

"Melanie! Vi ska gå nu!"ropade Score nedifrån undervåningen.
"Ja vänta lite bara!"ropade jag tillbaka och drog ett sista drag med mascaraborsten och sedan rusade jag ner för alla trappor.
"Äntligen! Jag trodde jag skulle dö av tristess!" Pustade Score ut. Jag himlade med ögonen mot honom innan jag drog på mig mina ballerinaskor och tog flampulvret från Scorpius för att sedan låta dem gröna flammorna omsluta mig. På några få sekunder så stod jag i Leas och Seamus hus.
"Melanie!"hörde jag en glad röst säga glatt. Jag gick några steg ut ur spisen innan jag kunde se vem det var. Oliver sprang snabbt fram till mig och kramade om mig. Jag kramade tillbaka innan vi blev avbrutna.
"Ojoj, här har ni det mysigt"sa James och Kenzie i kör. En röst suckade bakom dem och Sky trängde sig fram.
"Ni är så omogna, ni ska föreställa att vara 17 år!" Suckade hon.
"Men hej Melanie, hej Molly och hej Scorpius"sa hon en stund senare. Lea gick in i rummet med det långa bruna håret i en elegant knut på huvudet och en lila tröja samt ett par svarta jeans.
"Hej alla, ni kan gå och göra nånting medan jag och Seamus gör klart maten"sa hon medan alla nickade. James och Kenzie gick upp på Mackenzies rum och jag, Oliver, Sky, Molly och Scorpius gick upp på Skys rum.

Efter middagen och allt det där

"Melanie, vi ska gå nu! Om du förstås inte vill stanna hon Oliver"retades Scorpius. Jag suckade.
"Gå före ni"
"O-okej"stammade Scorpius, han var typ arg då han inte gillar Oliver...

"Du kan följa med mig, jag ska ändå hem. Nellie, mamma och pappa är på mån resturang och Anastasia är hemma själv..."började han när vi gått därifrån.
"Vem är Anastasia?"undrade jag nyfiket. Han öppnade munnen igen.
"Min lillasyster, hon är fjorton år och går på Beauxbatons"sa han. Jag nickade. Han höll fram sin hand och jag tog försiktigt den. Sedan (med ett högt pang) stod vi vid ett stort vitt hus. Det såg lite ut som ett slott med fontänen framför och den långa vita trappan i marmor. Rabatter med färgglada blommor och buskar var precis runt om fontänen och runt trappan.

Ungefär såhär tänker jag mig huset:

"Kommer du Melanie?"undrade han. Jag nickade och följde med.
"Hur kan du transferera dig? Vi har inte övat på det än, jag trodde det bara var jag och Molly som kunde det"sa jag oförstående. Han skrattade tyst.
"Jag har mina kontakter"sa han lurigt och brast sedan ut i gapskratt. Jag skrattade smått själv innan han drog in mig i det enorma huset.

"Såååå vad ska vi göra?"undrade han när båda satt på hans säng. Jag ryckte på axlarna.
"Vi kan...spela quidditch"sa han och såg på mig.
"Javisst, men...måste man inte vara fler för det?"undrade jag. Han såg fundersam ut. Sedan ropade han på sin lillasyster som nästan svävande tog sig graciöst in i rummet. Hon hade mellanblont hår och lysande grå ögon, rosamålade läppar och ett litet leende. Hon hade en rosa volangklänning på sig som svävade smått där hon nästan dansade fram.

Tänk er typ såhär:

"Hej, jag är Anastasia, och du är?"undrade hon och räckte fram handen.
Jag tog den och skakade den.
"Jag är Melanie, trevligt att träffas"sa jag artigt. Jag är uppfostrad på det sättet, även om folk inte brukar tro det om mig.
"Åh! Du är Olivers flickvän va? Han har pratat såååå mycket om dig! Om hur underbar och vacker du är och hur mycket du betyder för honom och hur kär han är i dig! Och typ för tre dar sen berättade han att ni var tillsammans men att jag inte skulle säga till Nellie då hon skulle säga till resten av er skola och..."pratade Anastasia på innan Oliver satte en hand för hennes mun och tystade ner henne.
"Jaaaaa, Ana det var liiiiite mycket information, tack så mycket"sa Oliver förödmjukat med blossande kinder. Jag skrattade så mycket att jag ramlade ner för sängen och rullade iväg. Anastasia och Oliver skrattade åt mitt barnsliga beteende. Men sedan avbröt Oliver mig att rulla iväg då han drog upp mig på fötter.
"Tack!"sa jag lättat.
"Men vill du vara med på quidditch? Eller ja, nästan quidditch iallafall?"undrade jag. Anastasia nickade.
"Dåååå kör vi"sa Oliver och skyndade sig ut ur rummet med oss i hälarna.

Efter den lilla quidditchmatchen

"Jag går in, det är iskallt här ute"huttrade Anastasia. Oliver ryckte på axlarna.
"Hejdå"sa jag när hon började gå. Hon vände på sig med ett lurigt leende.
"Inga cheesy konversationer hoppas jag"sa hon lurigt.
"ANA!!"skrek Oliver men Anastasia hade redan sprungit därifrån skrattandes. Oliver suckade och jag skrattade tyst där vi satt mittemot varandra på den stora gräsmattan. Jag hade fått låna andra kläder av Anastasia för att min klänning var för kort för att spela quidditch i och för att jag inte orkade ha på mig en klänning.
"Så, vad ska vi göra?"undrade jag. Oliver ryckte på axlarna. Sedan ställde han sig upp och tog tag i sin kvast.
"Jag vet inte vad du tänker göra men jag orkar inte sitta kvar här iallafall"sa han och satte sig på kvasten för att sedan skuta ifrån från marken och och flyga högt upp i skyn. Jag gjorde likadant och snart var jag jämsides med honom.

Just nu var vi drygt 80 meter upp i luften, men jag är inte höjdrädd. Det får man inte vara om man ska spela quidditch. Tillslut stammade han upp och jag gjorde samma sak. Jag satte mig på sidan av kvasten så att båda mina ben var på en sida. Oliver gjorde samma sak och i typ fem minuter satt vi bara och kollade på varandra. Eller ja, iallafall tills Oliver började prata.
"Jag vet ju en massor om dig och din familj, men vet du nånting om min familj egentligen?"undrade han. Jag skakade på huvudet.
"Eh, min pappa heter Erick Beck, han var...eh, hans pappa, alltså min farfar, var vän med du-vet-vem när dem gick på Hogwarts och därför var han i Slytherin. Han har mörkbrunt hår och nästan gula ögon.
Min storebror Carter Beck, har svart bälte i judo och karate och släpper inte in folk så lätt i sitt liv. Han är äldst av oss syskon. Han har mörkblont kort hår och mörkblåa ögon precis som mig och Nellie.
Min storasyster Vanessa Beck, henne har Mackenzie och James träffat tror jag. Det var några månader sedan dem träffade henne men iallafall har hon aldrig gått på Hogwarts utan hon gick på Beauxbatons, precis som Ana. Hon är väl rätt bitchig men snäll ibland. Hon har ljusblont hår ner till naveln tror jag och gula ögon som pappa.
Nellie, ja henne vet du ju. Hon är helt vrickad. Eh, jag tror inte jag behöver berätta nåt om hennes personlighet och utseende för att du ska förstå, du vet redan.
Jag behöver inte heller berätta nåt om mig själv då du nästan vet allt.
Eh, Anastasia då. Hon går på Beauxbatons och kan prata flytande franska och det kan mamma också, då hon är från Frankrike. Ja, du vet hur hon ser ut, Ana alltså. Eh, men du vill inte vara nära henne när Nellie är hemma, då byter hon helt stil. Hon blir exakt som Nellie då.
Min mamma, Lisette Beck, är väl rätt speciell. Hon är en vilie och har ljust nästan vitt hår och mörkblå ögon. Hon är blek och eftersom att hon är en vilie så är hon övermänskligt vacker. Och det har gått i arv, det är därför mina systrar ser ut som dem gör, dem är ju också övermänskligt vackra..." Där avbröt jag honom.
"Du är också det Oliver, du måste inse det" Han log varmt.
"Men jaja, vi barn liknar henne rätt mycket, men har drag av pappa också"avslutade han. Jag nickade.
"Du vet ju redan allt om min familj, så jag behöver nog inte berätta. Men vi kan väl säga att vi inte är så uppskattade av samhället"sa jag enkelt. Han nickade.
"Jag har märkt det, men kom ihåg Melanie, jag älskar dig för den du är. Glöm inte det, okej. Du är den mest fantastiska flickvännen man kan ha" Mina ögon blev blanka men jag blinkade endast bort tårarna. Usch, att gråta hatar jag. Att visa mig svag, nej usch vilken nödigt person jag har blivit.
"Jag...alltså...jag vet inte vad jag ska säga, du är nog det bästa som hänt mig"sa jag alldeles chockat. Han log och sedan flög vi mot marken. När vi nådda marken steg båda av kvastarna och ställde dem i deras kvastskåp.

(Anastasias perspektiv)

Jag gick fram till mitt fönster och kollade upp mot himlen. Min bror och Melanie hade precis landat på marken men jag orkade faktiskt inte kolla på när dem snackade om hur underbar den andre är. Nej aldrig. Jag satte mig på fönsterkarmen och såg upp mot fullmånen. Choklad, jag måste ha choklad! Det är det jag alltid har med mig i handväskan, och jag antar att det är det Melanie också har då Oliver tillochmed berättat det. Herregud man måste verkligen gilla henne. Men han kanske gillar henne lite för mycket, då han tillochmed vet vad hon har för parfym. Jag tror det var Aqua Kiss från Victoria's Secret men jaja, han har nog tagit reda på väldigt mycket om henne iallafall.

Jag såg ner på Oliver och Melanie men jag skulle nog låtit bli det, för dem kysste varandra...ugh kärlek är äckligt!
"Ey! Inget hångel här tack! Jag försöker att ha en fin stund här!"skrek jag ut genom fönstret. Dem avbröt sitt lilla moment och såg surt upp mot mig.

(Mollys perspektiv)

Nästa morgon

Jag gäspade stort innan jag gick ner för alla trappor till köket, där Melanie stod.
"God morgon"sa hon utan att vända blicken ifrån den stora terassdörren som fanns i köket med drömmande ögon.
"God morgon, varför är jag så trött?!"sa jag frustrerat.
"Jadu, från Ash"flinade hon och vickade på ögonbrynen medan jag himlade med ögonen.
"Nej! Nej nej nej! Vad du än tänker på så är det helt och hållet nej!"svarade jag. Hon skrattade medan hon tog fram en choklad hon hade med sig. Hon kastade den till mig men jag lyckades inte fånga den, så den landade på golvet. Tur nog hade den fortfarande plasten runt sig så den klarade sig.
"Tack så mycket"sa jag tacksamt. Hon skrattade och tog fram en till innan hon försvann ut ur rummet. Jag satte mig tillrätta vid bordet och fick en kopp te av Patricia.
"Varsågod Molly"sa hon och log varmt.
"Tack Patricia"svarade jag artigt. För så är jag uppfostrad. Men till skillnad från Melanie så har jag och Scorpius hållning, vett och etikett, eller ja...vi har iallafall hållning och vett i skallen men jaja.
Jag drack upp mitt te, tackade och skyndade mig upp till mitt rum. Där drog jag fram ett par vita jeans, en blommig blus och en rosset som jag satte upp i mitt hår som jag satt upp i en högtofs. Jag satte på mig kläderna och satte upp hårnålar i mitt hår för att det inte skulle stocka ut en massa hårstrån som skulle förstöra hela frisyren. Jag gick ut från mitt rum och in i Melanies där hon stod och rotade i sin garderob för att hitta nåt att ha på sig.
"Vad letar du efter?"undrade jag. Hon hoppade till men svarade sen.
"Jag letar efter kläder, i min garderob! Duh! Vad trodde du att jag letade efter? Ankor?"skrattade hon.

HELLO BITCHEZZ! HUR MÅR NI?!! Jag mår bra. Men nu måste jag stänga av, annars mördar Molly mig så, vi hörs!

Choklader från Maja🍫