Tänk er att Melanie är lika duktig som Viktoria Helgesson, vet ni inte vem hon är, googla!

(Melanies perspektiv)

Jag ska slå skiten ur den där jävla Nellie Beck alltså!!

Jag satt i min säng i Slytherins uppehållsrum med knäna uppe vid hakan. Men jag grät inte, det gjorde jag aldrig. Jag ställde mig upp och bara skrek ut min frustration. Vi hade förlorat matchen, jag hade bråkat med Nellie och som pricken över i:et så kan ingen komma på min uppvisning i konståkning. Applåder tycker jag.

Jag slog hårt i väggen, en liten buckla uppenbarade sig men det brydde jag mig inte om. En silkesärm till en klänning såg jag under min säng. Jag satte mig ner och drog fram klänningen.
"Va?!"sa jag ursinnigt. Min klänning till min uppvisning i konståkning var helt sönderklippt, trasig och förstörd. Och jag tävlar ju i jul, om jag inte har min klänning så kommer jag bli diskad!

(Tänk er att klänningen såg ut såhär innan den förstördes)

Jag som aldrig grät, inte ens på begravningar, kände nåt blött på min högra kind. För jag grät, första gången på tolv år.

Jag tog tag i klänningen och sprang ut ur sovsalen. Med tårar rinnandes ner för mina kinder så sprang jag ut ur uppehållsrummet och upp för alla trappor. När jag var uppe på trappans sista steg satte jag mig och lät bara mina tårar rinna. Alla år jag inte gråtit, alla dem gånger jag hållit tårarna inne för att inte verka svag, alla dem gånger jag och Scorpius bråkat och jag varit nära gråten. Ja, allt vällde bara ut.
"Melanie...?"hörde jag en tjejröst säga bakom mig. Jag tittade hastigt upp och torkade bort mina tårar.
"Vad är det Sky?"undrade jag så stadigt som jag kunde. Hon satte sig bredvid mig och la sin hand på min axel.
"Vill du följa med mig, Al, Molly och Scorpius till Hogsmea...du har gråtit! Vad har hänt?!"sa hon panikslaget. Att hon sa det högt hjälpte inte, då det låter som att jag är svag.
Nu rann tårar ner för mina kinder igen, dem gick inte att hejda.
"Hållit fasader uppe för länge va?"undrade Sky oroligt.
"T...tolv år"stammade jag fram. Hon såg chockat på mig först, sedan yttrade hon sig.
"Jag hämtar Molly"sa hon tyst och sprang iväg. På två minuter var hon tillbaka med en ängslig Molly. Men när Molly såg tårarna på mina kinder blev hon med ens väldigt orolig.
"Vad har hänt Melanie?!"sa hon panikslaget. Jag visade upp klänningen, den fina mörkblåa klänningen som jag skulle ha på tävlingen. Hon såg medlidande på mig, då hon såg att den var trasig. Sky kollade först på mig, sen på klänningen och sen på mig igen.
"Nellie Beck alltså!"sa hon argt. Sedan klampade hon ner för alla trappor. Jag och Molly kollade på varandra och skyndade sedan efter henne. Hon stod redan vid porten och skrek saker till den då den inte rörde sig.
"Vänta lite"sa jag tyst och trängde mig förbi dem.
"Rent blod"sa jag och dem öppnades. Sky såg med avsky på Slytherins uppehållsrum, hon vet att dem flesta vet att Slytherins gillar renblodiga trollkarlar och häxor. Jag gick först in och hann knappt andas in innan jag nästan blev kvävd av en kram.
"Herregud Melanie! Gråter du?! Vem har gjord nåt mot dig?!"sa Oliver oroligt. Jag försökte prata men jag kunde inte.
"Kan...inte...andas..."försökte jag få fram. Han hörde antagligen vadå jag sa för han släppte.
"Aaaaaaaaw!"hörde jag Sky och Molly säga i kör. Jag såg surt på dem medan både jag och Oliver rodnade.
"Unge man! Ta hand om min syssling, hon är rätt besvärlig, och har för mycket energi! Du kan nu kyssa bruden!"sa Sky dramatiskt. Jag såg konstigt på henne innan jag slog henne på armen.
"Aj, vad var det bra för?!"sa hon oförstående.
"Bara kul"sa jag och ryckte på axlarna. Molly flinade ett bekant Malfoyflin som jag hakade på.
Precis när vi fått se Olivers chockade min så såg vi Ash gå ner för trapporna. Jag vickade på ögonbrynen mot Molly som bara rodnade.

(Mollys perspektiv)

När Ash gick mot utgången blinkade han diskret med ena ögat mot mig. Det kändes som om det exploderade inombords. HAN BLINKADE ÄT MIG, FATTAR NI, HAN BLINKADE ÅT MIG!!! Wow, jag känner mig som Mel.
Melanie vickade på ögonbrynen mot mig igen, och nu har säkert mina kinder rödare än Lilys hår. Men detta var pinsamt, riktigt pinsamt.
"Olala!"sa Sky och viftade på ögonfransarna.
"Har lilla Molly gått och skaffat sig pojkvän?"sa hon.
"Nej..."sa jag tyst. Oliver och Melanie började skratta. Sky flinade mot mig.
"Och när du väl skaffar kille, då väljer du skolans käraste lilla Bad Boy?"sa hon retsamt. Jag rodnade kraftigt.
"Vi är inte tillsammans"sa jag tyst.
"Nejdå, vi säger så"sa Sky flinandes. Men hennes flin utbyttes snabbt mot en irriterad min när hon såg bakom mig.
"Nellie Beck"sa hon med avsky i rösten.
Oliver vände sig mot sin identiska syster som såg på honom med ett flin på sina beiga läppar.
"Melanie lilla gumman, hittat din klänning?"undrade hon flinandes.
Melanie började gråta ännu mer och ramlade ihop på golvet. Det var hennes absoluta favoritklänning, och dessutom henne allmänning till sin tävling.

(Skys perspektiv)

Jag ska bara sjjwgwjsysbwhwh jag ska mörda henne! Hon försöker sno min kille, förtrolla Molly och hon förstör Melanies uppvisningskläder. Jag ska bokstavligen mörda henne! Det där lät tragiskt.
"Låt min syssling vara!"sa jag argt.
"Och vem sa det?"sa hon med ett retsamt flin.
"Allvarligt Nellie, det är inte ens kul längre, vad har dem hör ens gjort mot dig?!"sa Oliver argt och satte sig bredvid Melanie för att ge henne en kram. Dem är söta tillsammans, det råder det inga tvivel om.
"Finnigan försöker sno min Albus, man ser på låååånga vägar att han gillar mig!"sa hon irriterat.
"Du...du din lilla...Sky försöker inte sno honom, han frågade chans på henne! Han frågade mig innan hur man imponerar på Sky, men jag sa att han redan visste vad Sky gillar! Så håll käften!"sa Melanie halvt kvävt av tårar.
"Albus gillar mig! Mig! Alla vet det!"sa Nellie argt.
"Sorry att säga det gumman men han gillar Sky, och han skulle knappt se åt ditt håll efter vad du gjorde mot Sky när ni gick tredje året! Du lämnade henne för popularitet!"sa Oliver argt.
"Och nu förstör du hennes sysslings tävlingskläder, vad är du för vän egentligen?!"sa han en stund senare.
"Har du gått och blivit kär i Melanie Malfoy eller?"sa Nellie och såg besviket på sin bror med ett retsamt flin på sina äckliga översminkade läppar.
"Nej..."sa han generat med en mörkröd rodnad på hans kinder.
"Alla ser det, det är bara ni som inte vågar erkänna det!"sa Nellie och såg på sin bror som rodnade kraftigt, Melanie med.
"Men nej har vi sagt! Har du svårt att fatta att jag inte är kär i Oliver, och han är inte kär i mig!"sa Melanie argt och reste sig snabbt. Oliver gjorde samma sak.
Melanie hade fortfarande röda kinder och Oliver likaså.
Nellie såg först förvånad ut, men sedan skrattade hon.
"Hoppas att den inte går att laga! Klänningen alltså"sa hon hånfullt.
Tårar rann ner i en tyst ström för Melanies kinder igen.
"Jag...jag..."började Melanie men orden fastnade i halsen på henne.
"DET VAR HENNES TÄVLINGSKLÄDER!! VAFAN ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG EGENTLIGEN?!! ANTAR ATT DU BLEV TAPPAD I GOLVET SOM BARN!!"skrek Molly helt plötsligt när hon såg att Melanie grät igen. Hon gav Melanie en lång kram och sedan gick jag, Molly, MEL och Oliver därifrån. Med en chockad Nellie bakom oss.

"Du gillar honom va?"sa jag när endast jag och Melanie satt i trappan. Hon svarade inte.
"Jag tror han gillar dig iallafall"
Hon log svagt innan hennes leende slocknade.
"Klänningen går inte att laga, jag har testat"sa hon en stund senare.
"Vi får hitta en ny bara"sa jag. Hon nickade.
"Vart är Molly?"undrade Melanie en stund senare.
"Hon är på promenad med Ash"sa jag som svar.
Hon vände på huvudet och flinande.
"Dem skulle vara söta ihop, erkänn!"sa hon och kittlade mig. Jag skrattade men nickade. Vi ställde oss och började gå ifrån trappan ner till fängelsehålorna. När vi kommit långt därifrån hörde vi en sårad tjejröst och en vädjande killröst.
"Jag trodde verkligen inte såhär om dig Frank! Jag orkar inte mer alltså!"hörde jag lin bästa väns röst skrika.
"Jag kan förklara!"hörde jag Franks röst säga vädjande.
"Vadå förklara?!! Jag...jag..."svarade Johanna men sa inte klart meningen innan hon sprungit därifrån. Jag och Melanie tvärnitade. Vi gick argt mot korridoren där Frank var. Jag ställde mig mitt i korridorsdörren och Melanie likaså.
"Varför är Johanna ledsen?!"sa Melanie argt.
"Ärligt talat, jag vet inte"svarade han oförstående.
"Hon verkar tro att..."
Mer hann han inte säga innan jag nästan kastade mig över honom, men det var nån som höll fast mig. Jag fräste och slogs när jag försökte ta mig ur personens grepp.
"Sky lugna ner dig!"hörde jag min pojkväns röst säga. Jag stannade för ett ögonblick upp och vände mig om. Där stod Albus med ett snett leende som snabbt blektes bort när han såg min ursinnigas blick.
"Vad har hänt?"undrade han.
"Fråga honom!"sa jag argt och knyckte på huvudet mot Franks håll.
"Frank, vad har hänt?"undrade Al sammanbitet.
"Jag vet inte, jag och Johanna har bråkat. Hon har antagligen missuppfattat nåt eller nåt sånt, som vanligt"sa han och ryckte på axlarna. Jag såg argt på honom, vadå som vanligt?!
"Vadå som vanligt?! Som vanligt?! Du, hon är arg, förkrossad, gör nåt åt det, du är trots allt den som känner henne bäst"sa jag ilsket och slog ut med händerna så att den ena handen träffade Melanie i ansiktet. Hon ramlade baklänges och fnissade för sig själv. Men jag skrattade inte, jag såg argt på Frank bara.
"Ge mig ett svar! Vad hände? Vad har hon missuppfattat?!"morrade jag.

Hellu alla ankor! Nytt kapitel, WHOOP WHOOP!! Hur mår ni?

Jag mår bra, är bara less på livet och använder mobilen för att jag inte har nåt annat för mig...😂😂

Men detta kapitlet är inte igenomkollat så mörda mig inte när nu ser 5272517917261 stavfel eller fler...

Men iallafall så vart det ett kort och trist kapitel men jaja, ska skriva mer i nästa kapitel antar jag😂❤️

Men Lovisa7711 skriver antagligen nästa kapitel så håll ögonen öppna, annars ser man inget (sååå uttjatat men jaja, ett typiskt trillingskämt...😂)

Bara jag som tänker på att när Voldemort säger (i Dödsrelikerna p2) att han är den enda som kan leva förevigt, men trettio minuter senare är han död? Lite komiskt😂😂😂...men eftersom jag är Mörkrets Herres trognaste tjänare så skrattar jag inte...JO JAG DÖR!! JAG HATAR VOLDEMORT AV HELA MITT HJÄRTA!! (Lovisa7711 jag sa hans namn, Voldemort, Voldemort, Voldemort!! MOAHAHAHHAHA!!!) 😈😈😈

Men jaja, hur mår ni? Jag mår bra, är trött på livet och sånt (som vanligt) men annars är det bra!💗💗💗

Vi hörs!

//Maja🍫 (MOAHAHAHHAHAHA!! (Again))