160516
En vis kvinna brukade berätta till mig hur fin kärleken var, den röda färgen som representerar två individers kemi. Glöden som får dem att vara uppe på nätterna. Leendena som de två individerna delade fick deras hjärtan att brusa. En dröm om någonting gott. Den visa kvinnan var min mormor.

En vacker saga, med ett fint slut som förbryllar alla. En saga folk trodde skulle sluta illa, utan känslor involverade i relationen. Enbart två unga barn som blivit kära, en tonårsfas. Men tänk om det är så mycket mer, så mycket mer drömmar inblandade.

En flicka med så många tankar, drömmar om att en dag förändra världen. Rädda någons liv, ge ett barn ett leende, göra sin mamma stolt. Allting hon åstadkommit var svek, brustna hjärtan, tårar. En dröm om så mycket mer. Flickans hopp har slocknat, glädjen har bottnat, kanske har hon också det? Denna värld är bortom alla tankar, alla drömmar är borta. Vinden har blåst bort dem. Flickan med en vissen blomma i handen betraktar den som om den vore hennes egna liv. En flicka som vill ge allt men kan inte ge någonting, inte till någon.

En pojke som offrat allt, sitt liv till flickan. Pojken som ger sina andetag till alla men begär ingenting tillbaka. Han som lever i nuet, tar allt som kommer och övervinner det. Pojken med det modiga hjärtat som inte låter någonting stoppa honom. Hans förflutna definierar inte honom som person. En pojke med så mycket glädje, drömmar och hopp om framtiden.

En flicka som vill ge tillbaka allting hon fått av honom. En flicka som ger hennes liv till honom. Kärleken håller henne klarvaken, hon kan inte ge någonting.

Men det finns ingen annan som kan älska pojken lika mycket som flickan gör.

Precis som den visa kvinnan sade, den röda färgen representerar två individers kärlek. I denna saga är vi de två lyckligt lottade sagofigurerna.
Det är jag och du mot alla, precis som vanligt.

Varenda sekund blir jag mer och mer förälskad i dig,
du är min hjälte.

2016-05-16