Texten nedanför är sann. Har hänt mig för några månader sedan och jag stör mig så grymt mycket på händelsen att det inte är sant. Jag KRAMADE min fiende aka killen som jag aldrig pratar med och han pratar aldrig med mig.

***

"Can I have a hug?" Dem orden. En mening, fem ord och tolv bokstäver. Det var allt han sa till mig med en bedjande blick. En blick med så många känslor. Jag tog några steg framåt och fyllde tomrumet framför han. Mina armar lades runt hans nacke och hakan min på hans axel. Jag kände hur hans starka händer åkte runt min rygg och höll mig ett fast grepp. Sekunderna tickade och vi stod fortfarande kvar.

Tillslut drog jag mig ifrån och hans händer försvann sakta från min rygg, lät kylan ta plats. Men så stannade han vid min midja och en obehaglig känsla spreds i min kropp. Jag backade ifrån honom och kände sakta hur hans händer försvann. Jag såg in i hans ögon och han i mina. "Bye." Jag svarade honom sakta med det enkla ordet, "Bye." Jag vände mig om och gick därifrån, när jag hörde honom viska lågt på svenska, "Hej då."

***

Något som jag aldrig har varit är kär, men det bryr jag mig inte om. Min första kyss var från en tjej, en utav mina närmaste tjejkompisar. Hon har kille idag och jag är inte lesbisk. Bara för att man har kysst någon av samma kön så betyder det inte att du är homosexuell, om du inte vill det förstås.

Ifall någon skulle fråga mig vad jag är så skulle jag svara bisexuell. För jag vet inte riktigt vad jag är, jag har inget emot att kyssa eller vara med något av könen. Det enda som jag tycker är att det är intressant. Så man kanske skulle säga att jag är öppen för allt? Fast utan att folk som känner mig vet om det. Så detta är min lilla hemlighet. Kanske.