Idag fick vi författaren Sofia Nordin på besök och jag tänkte dela med mig om vad vi skrev.

Så i den första texten så hade vi i klassen fått sagt random ord och sedan fått skriva ihop något från det. Så mobba inte alla konstiga saker ;)

Jag ligger på chokladflotten och låter solen steka min kropp. Jag har flutit på havet i flera dagar och chokladflotten börjar sakta smälta. Det stinker elefantskit och många gånger har jag velat spy, och det extremt varma vädret gör det hela inte bättre. Willgott skäller till borta från geléhallon stolen och jag tittar bort på min lilla elefant och suckar. Såklart att geléhallonstolen skulle börja smälta, sakta så glider Willgott ner i gelén. Jag reser mig upp och känner hur hela min rygg och bakredelen av låren är täckta med smält choklad. Med några vingliga steg så är jag framme hos Willgott och lyfter upp honom i min famn. Om någon hade berättat för mig att jag skulle flyta runt hela jorden med en chokladflotte och en elefant så skulle jag ha skrattat de i ansiktet och sagt att de var dumma i huvudet. Liksom vem gör en sådan sak frivilligt? Bara en idiot.

Jag flyter vidare för några dagar och elefantskiten tar verkligen död på mig, så jag blir överlycklig när jag ser land. Min chokladflotte finns det inte mycket kvar av och geléhallonstolen är uppäten för länge sedan. Jag lägger mig ner på mage och börjar sparka med bena i vattnet och blicken är fäst på landet. Willgott trampar oroligt runt framför mig och jag förstår honom, den här chokladflotten betyder allt för oss. Till slut så håller det inte, chokladflotten är borta för gått. Men tack och lov så har jag tagit mig i land med min lilla elefant under armen. Mina fötter sjunker ner i sanden och förssiktigt så släpper jag ner Willgott och han springer iväg. Jag ler smått och fortsätter längst stranden, äntligen borta från havet. Det är så skönt att få känna mark under mina fötter. Vädret är inte heller lika varmt utan stora tjocka moln har prytt himlen fint och det dröjer inte länge innan regnet faller ner. Jag ler, stort och låter kroppen svalkas av det kalla regnet. Men plötsligt så känner jag hur det börja svida ordentligt och min blick åker till mina armar och jag ser hur det börja fräta på armen. Jag skriker. Högt.

I den andra skrivuppgiften så fick vi gestalta, tror jag att det hette. I alla fall det gick skit.

Antarktisk, jag trodde aldrig att det skulle vara varmt här men fan att jag skulle frysa huvudet av mig? Det trodde jag aldrig. De hade ju sagt att Antarktisk var på väg att smälta, vilken lögn. Jag sätter min ena frusna fot framför den andra frusna foten i snön och fotstegen ger ifrån sig svaga ljud. De stora tjocka kängorna är inte alls till hjälp och jag huttrar till ännu en gång. Den vita snön ur omkring och flyger åt alla olika riktningar, som om det inte räckte så är det över tjugo minusgrader. Jag har tappat känsel i varenda kroppsdel, fötter, hände, mage, rumpa och bröst. I precis varenda kroppsdel. Jag suckar och ser hur vitt rök kommer ifrån min mun, som om det vill påminna mig om att jag kommer dö utav kylan. Mössan har slutat ge värme och det långa håret har börjat frysa ihop till is.

Mina ögon kisar och försöker hitta skydd någonstans, men det är omöjligt att se något i snöstormen. Jag för upp mina kalla händer till mössan för att kunna dra ner den ännu längre ner, snart så täcker den all min syn. Händerna stoppar jag sedan innanför den tjocka vinterjackan, som inte är tillräckligt tjock, och in i armhålorna ihop om att få värme. Men inte ens där så finns det någon värme kvar, inte ens svett. Utan allt är omslutet av kyla, min kropp och denna miljö. Jag skulle göra nästan vad som helst för att få i mig en varm kopp te och få känna den fruktansvärda värmen från solen, vad som helst...