Jag tänkte att jag skulle kunna berätta varför jag är flygrädd. Liksom alla vet det ändå.

Jag har flugit enda sedan jag var liten och det har liksom aldrig var ett problem. Tills 2010. Det var den förste oktober 2010, jag och min familj, några kusiner, mormor och morfar skulle åka till Cypern. Resan till flygplatsen gick bra och allt gick helt enkelt som det skulle. Men sen när vi är uppe i luften, så börjar det bli högljudt och vissa får lite panik. Jag fattar inget. Flygvärdinnorna springer fram och tillbaka i gången och så får jag reda på att vi ska nödland. Det brinner på vingen. Jag kunde inte se något för att jag satt på rätt sida (tack och lov). Hela vägen ner till Bulgarien, där vi fick nödlanda, så var jag i en slags chock. Jag varken grät eller var rädd. Min kusin grät på min högra sida och min morfar, som satt på min vänstra sida, försökte trösta han.

Alla överlevde, vi blev inlåsta i någon gammal byggnad i flera timmar innan vi fick kliva på planet.

Resan till Cypern som skulle ta fyra timmar, tog runt tolv timmar.

Så nu varje gång jag ska flyga (speciellt själv) får jag panik och börjar gråta. Jag är livrädd.

Jag berättade inte detta för att jag skulle skrämma er eller ville ha uppmärksamhet utan för att jag ville. Bli nu inte rädd för att flyga, sådant händer nästan aldrig.

Som min pappa brukar säga: "Det är vanligare med bilolyckor än med flygolyckor"