Jag fryser. Fryser varenda kroppsdel av. Fast musik dämpar smärtan och ett litet leende finns på läpparna. Tills han möter min blick. Fort som attans så tycker jag att mina stora hål på knänen är väldigt intressanta. Men det verkar han inte bry sig om, utan jag känner hur hans blick söker efter min samtidigt som han går emot mig. Fan. Jag drar tag i en tråd och drar ilsket i den. Resultatet blev ju inte så bra. För nu är det stora hålet ännu större. Han står nu framför mig och sakta reser jag mig upp. Tittar in i han bruna ögon och jag vet vad som väntar mig.

Snabbt som blixten lyfter han sin hand och slår till mig över kinden. Handlöst ramlar jag ner på marken, mina jeans blir trasigare och lite blod smyger fram. Jag är snabbt uppe på benen igen, beredd på att ge igen. Jag slår honom hårt över näsbenet med knytnäven och han stönar av smärta. Näsblod klär han verkligen i.

Vi håller på en stund. Han slår mig. Jag slår tillbaka. Mina jeans får flera hål och blod rinner längst kroppsdelar. Till slut ger jag honom en ordentlig spark mellan benen och vänder mig om. Går därifrån.

I'm the girl with the ripped jeans.