Jag kände pistolen mot tinningen. Mina andetag var snabba och ojämna. Jag kunde höra hur han osäkrade och gjorde pistolen redo för att avfyras. "Vart är den?!" Röt han mot mig. Jag hade för mig att han ville ha någon diamant, var dock inte riktigt säker med tanke på att jag inte hade lyssnat så noggrant på han."J-jag v-vet inte vad du pratar om." Låsades jag stamma fram. Gud, varför valde jag inte att bli skådespelerska, istället för det här skit jobbet? Men, men det är ju försent nu.

"Du har tre sekunder på dig, annars skjuter jag huvudet av dig." Sa han lugnt och jag kunde lova att han hade sitt äckliga flin på läpparna. "Okej, nu får det vara slut på barnleken." Sade jag med en hög suck och slog ut pistolen ur hans hand. Han var inte alls beredd på att jag, den oskyldiga lilla blondin skulle göra något sådant. Men den lilla oskyldiga blondinen, var inte så oskyldig.

"Rak i ryggen, upp med händern och stäng munnen, så att ingen fluga flyger in." Han gjorde faktiskt som jag sa till han.

Jag snurrade pistolen mellan mina fingrar, samtidigt som jag hade ett leende lekandes på läpparna. Vem är det nu som har kontrollen. "Så, vad säger du?"

"Eh... vi kanske kan förhandla om saken?" Fick han fram mycket osäkert.

"Hm. Låt mig tänka på saken... Ifall jag hade sagt så, skulle du antagligen ha skrattat ett ondskefullt skratt och skjutit mig. Men jag är ju inte som du, så jag säger.. nej."

Jag kunde skymta rädslan i hans ögon. Han vet att detta är slutet för honom. Han visste att han hade förlorat, att han skulle dö. Sakta, men säkert så siktade jag hans pistol mot hans huvud.

"Några sista ord?"

Jag laddade pistolen och räknade till tre.

Ett.

Två.

Tre.

Skottet avfyrades och hamnade mitt i prick. Som vanligt. Ännu en mindre person i världen. Ännu en mindre idiot i världen att döda.

Nu kanske du undrar vem jag är? Vissa kallar mig för mördare, andra hjälten.

Mitt namn däremot är Alex. Bara Alex.