Jag tycker inte synd om mig själv, jag bara undrar hur det blev såhär. Hur jag kom tillbaka till ruta ett. Musiken håller mitt humör uppe. Jag skulle nog ha börjat skadat mig om det inte vore för alla fina internetvänner och min bästis som finns kvar. Ni vet alla vilka ni är. Ni är de som får mig att le istället för att tycka synd om mig. Jag vet att mina "vänner" alltid kommer att välja den perfekta blondinen.

Jag älskar er, tack för att ni finns