Små kalla händer rör sig vant över tangentbordet i den kyliga luften. Texter tar plats på skärmen framför dem blågröna ögonen. Tår och ben har domnat av för länge sedan och mörkret gömmer henne för det onda därute. Ifall du lyssnar noggrant så kan du höra små snabba andetag, se dem doftande ljusen som lyser upp platsen där hon sitter. Den tjocka tröjan har slutat att värma hennes överkropp och de blågröna ögon växlar mellan skärmen och skogen.

Rädd för att någon ska hitta henne. Ta henne tillbaka till fängelset, ta henne tillbaka till ångesten, till kärleken och skuldkänslor. Sådant som hon vill slippa. Hjärnan ska få slippa tänka, hjärtat ska få slippa dunka för en person bara för att sedan krossas. Kroppen ska få slippa alla panikattacker och skador. De blågröna ögonen ska få slippa att se alla ansikten. Hon vill bara lämna allt och det har hon gjort.