Skola som skola, så är det för mig. Så när man inte kommer in på något gymnasium eftersom man är obehörig, så är man chill. Medan ens mamma får panik och blir orolig, till och med pissed off. Liksom seriöst, mamman är väl den som ska vara chill och stötta en. Säga att man får söka igen och inte ge upp, vara positiv. Pappan är lite lugnare, säkert besviken.

Sedan när det undersöks lite så säger han: "Vad hade du tänkt att du skulle göra om det är försent att söka om?

"Söka distans?"

"Du kanske får jobba."

Känslan man får då, den är hemsk. För tydligen är det ens egen fel att amn inte visste om att slutbetygen skulle skickas in och det hela blir ju inte bättre när man fick dem för en vecka sen.

Fuck this shit säger jag bara, pallar inte.

Men stort GRATTIS till alla er andra som kom in på gymnasiumet och lycka till.