Min hand håller hårt om hennes. Rädd för att förlora hennes som resten av dem. Hon tittar upp på mig med en fundersam blick. Hon vet en del av historien. Men inte hela. Ett litet leende sprider sig på mina läppar och jag blickat framåt. Detta kan fungera, hon kan förbli min.

Men såklart så kan inte allt förbli som man vill men jag är inte redo att släppa taget. Jag kommer gå sönder då. Slitas i bitar. Få självmordstankar. Gråta ögonen ur mig. Jag vill inte förlora henne. Hon får inte dö.

Min histora är att jag kommer att krossas om hon lämnar min sida, som dem andra gjorde. Jag skulle inte klara av det igen. Jag skulle dö av sorg.

A/N:
Kapitlet på Zoey Lindqvist är på väg. By the way Good morning!