Hennes ögon, så gröna. Hennes hår, så blont. Hennes leende, så stort. Hon är helt perfekt. Men vad jag inte vet är att hon bär på stora mörka hemligheter, gråter sig till sömns varje natt, gömmer sina ärr och blåmärken.

Ingen ser igenom henne. Vi ser henne bara från utsidan. Insidan är skör och trasig, medan utsidan är vacker och tuff.

Hon gör allt för att hon ska få ett normalt liv, skaffar pojkvän, får bra betyg, och allt som alla vill ha får hon. Men det läker inte hennes sår eller suddar bort dem hemska minnena eller tar bort misstag.

Mardrömmar håller henne vaken på nätterna. Påminner henne om vad som har hänt.

Det finns mer om en person än bara utsidan. Glöm inte bort insidan.