Om jag hade vetat att salta tårar skulle rinna nerför min kinder när jag sa adjö, så hade jag undvikit er.

Låtit bli att lära känner er.

Aldrig skapat minnen med er, då skulle jag aldrig ha fått smärtan i mitt bröst.

Jag ler svagt mot er, delar ut kram efter kram.

Den som kommer bli eran sista från mig, så ta hand om den.

Avsked, om jag aldrig hade träffat er så skulle vi ha sluppit avsked.

Jag orkar inte, så jag vänder mig om och lämnar er bakom mig, medan jag går längst vägen och in i ett nytt kapitel.

Utan er.

Utan oss.

Bara jag och inga adjö.