Ångesten man får flera dagar innnan. Sömnen blir sämre och dröm efter dröm omsluter en. Rastlöshet och svett kommer och går igenom kroppen. Tårarna finns i ögonen och snart rinner de över.

Allt på grund av att man ska prata i grupp, inför andra människor. Det blir inte heller bättre av att man ska prata på ett annat språk. Plus så ska allt skit filmas.

Tankarna om detta invaderar hjärnan och förstör kroppen. Och man själv vet att man kommer misslyckas och allt kommer gå åt helvetet.