Hur kommer du reagera när jag berättar att jag aldrig skulle kunna träffa dig?

Att jag aldrig skulle våga.

Mina föräldrar skulle låsa in mig förevigt om de fick reda på att jag chattar med främlingar, tänk då hur det skulle bli om de fick reda på att jag skulle träffa en.

Livet är så jävla komplicerat och varje minut är jag orolig för dig. Rädd att du ska försvinna utan att berätta något för mig.

Ångest, jag vet fan inte varför ångesten har tagit sig under skinnet igen. Det är ingen press på mig, utan bara oro.

Du, det är ditt fel. Men sist jag försökte lämna dig, så tyckte du att du borde ta självmord. Och jag klarar inte av att veta att du har dött, du är ändå min bästi. Så fuck this.

Jag är orolig, du skär dig. Du åker tillbaka i de dåliga vanorna. Du dricker. Du har rökt. Du låter som trubbel, men samtidigt någon som behöver hjälp. Jag vill hjälpa dig, men vågar inte. Du säger att du älskar mig. Du säger att du vill träffa mig i sommar. Du säger att jag är vacker. Du får mig att le, fast jag aldrig har hört din röst.

Du är så mycket.