Tredje person's perspektiv
Fullmånen står högt upp på himlen och de har tänt en stor eld mitt i en glänta. De skrattar och springer runt, Lukas leker med Stephanie som tjuter av skratt. Den svarthåriga killen däremot sitter på en stubbe och stirrar in i elden. Han funderar på den mystiska tjejen i huset några hundra meter härifrån. Månens ljus träffar gläntan och alla vänder sina ansikten mot den med njutningsfulla ansiktsuttryck. De skiftar. När förvandlingen är klar ylar alla mot månen även lilla Stephanie vars varg är otroligt söt. Plötsligt hörs ett skrik av smärta, skriket skär i öronen och de blir tysta. Skriken avbryts plötsligt och ersätts mot yl. De står blixtstilla och väntar. Lukas står över Stephanie som har krupit ihop. Efter flera minuter kommer en vacker vit varg med turkosa ögon in i gläntan. Vargen kollar på dem.

"Det är hon!" Morrar Lukas i länken.

Alla spänner sig och kollar på henne. Hon andas tungt och står bredbent.

"Nånting är fel!" Varnar den svarta vargen i länken och går ett steg närmare henne.

Hon morrar hotfullt och kollar på honom. Uttrycket i hennes ögon får honom att backa några steg. Den visar ingenting, som om hon har tömts på känslor. Hon sjunker ihop. De andra stirrar på henne när något märkligt händer. Hennes päls mörknar till svartaste svart, hennes turkosa ögon förlorar sin underbara färg och blir blodröda. Hon ställer sig i anfallsposition.

"Tjejer! Skydda Stephanie!" Skriker den svarta vargen i länken och hoppar på henne.

De rullar flera varv i gräset innan de stannar och hon trycker sina bakben mot hans strupe. Han flyger av henne och brakar in i ett träd. De andra vargarna cirklar runt henne och morrar. Hon morrar tillbaka. Lukas flyger på henne och låser sina käkar runt hennes nacke. Hon står blixtstilla med hans käkar runt hennes nacke och andas tungt. Hon kastar blickar runt sig, planerar sin flyktväg.

"Lola! Sprutan! Nu!" Skriker Lukas i länken och tjejen med platinablont hår springer fram och sticker vargen med en spruta.

Vargen kollar med en hatisk blick på dem, snor runt och hennes käkar träffar Lukas hals. Han släpper henne snabbt och backar ett steg. Blodet rinner nerför hans hals och hans blick blir dimmig innan han faller ihop. Den svarta vargen stirrar på Lukas och vargen innan han flyger på henne och naglar fast henne mot marken.

"Hämta kedjorna, Lola!" Morrar han i länken och Lola kommer sakta fram till honom med silverkedjor i famnen.

Hon spänner på fyra kedjor, ett runt varje ben, en runt vargens mage och en runt käkarna. Den svarta vargen går av vargen och resten av dem håller fast i varsin kedja. Vargen rycker och sliter men de håller emot. De spänner fast kedjorna runt varsitt träd och vargen står bredbent. Kedjan runt magen spänner de fast med kedjan runt käkarna. Hon försöker röra på sig men förgäves, kedjorna är för hårt spända. Den svarta vargen skiftar och tar på sig ett par svarta mjukisbyxor. Han sätter sig på huk framför vargen och kollar på henne med huvudet på sned. Hon försöker att hoppa på honom men stoppas av kedjorna.

"Du kommer börja blöda om du fortsätter," säger han lugnt och ler mot henne.

Hon morrar som svar. Han kollar på henne och tar tag i hennes nos. Hon gnyr högt och försöker backa. Plötsligt släpper han hennes nos och backar fort bakåt.

"Vad är det Daniel?" Frågar Lola där hon sitter bredvid Lukas och kollar på hans sår.
"Jag kände nånting," mumlar han chockat och stirrar på sina händer.
"Vad kände du?" Frågar hon och kollar upp från Lukas sår.
"Gni-," börjar han men avbryts av ett yl av smärta.

Alla vänder sina blickar mot vargen och kollar chockat på henne. Den svarta pälsen rinner av henne som vatten och ögonen ljusnar och går tillbaka till sin underbara färg. Hon ylar högt och sliter i kedjorna. Den svarta pälsen som ligger runt henne rör sig och tar formen av en man. Daniel, Lola, Lukas och de andra stirrar på honom. Han har hasselbrunt hår med gråa slingor och stålgråa ögon. Han ler triumferat mot vargen. Hon morrar och han skrattar. Hans skratt ringer i öronen, skrattet saknar humor och är kallt som is.

"Jag sa ju att jag skulle hitta dig," säger han hånfullt och stryker sin hand över hennes rygg.

Hon darrar till och gnyr. Han flinar stolt och tar bort sin hand. En skugga faller över henne och hon skiftar. Kedjorna blir mindre och kedjan runt hennes käkar faller av och hänger nedför hennes hals. Hennes kropp var omringad av skuggor och hennes hår hängde glanslöst nedför hennes rygg. Mannen tar tag i hennes haka och vänder hennes blick mot honom.

"Du kan inte fly den här gången," morrar han och hans grepp runt hennes haka hårdnar.
"Jag kommer alltid fly, långt bort från dig!" Fräser hon och spottar honom i ansiktet.

Han släpper hennes haka och torkar bort hennes saliv från hans ansiktet. Han kollar ner på henne och hon blänger upp mot honom med hat i blicken. De stirrar på varandra en lång stund innan han öppnar munnen.

"Det där kommer du att ångra, Angela!" Morrar han sammanbitet och smäller till hennes kind med handflatan, hårt.

Hon skriker till och han flinar.

"Det där var ett milt slag, du kommer att få känna riktig smärta när jag får tag på dig. På återseende," säger han nöjt, bugar och går iväg.

De andra stirrar stumt på allt förutom Angela där hon sitter och gråter ljudlöst. Daniel går sakta fram till henne. Han kollar generat bort när han ser hennes kropp och hostar mjukt till. Angela kollar upp på honom med rödgråtna ögon

"Lovar du att inte attackera oss när vi har släppt dig?" Frågar han och fortsätter att stirra ner i backen.

Hon nickar.

"Vi hör dig inte," morrar Lukas surt.
"Jag lovar," muttrar hon fram sammanbitet och blänger på Lukas.

Lola går fram till henne och tar bort kedjorna. Angela sitter kvar på marken och kollar på Daniel. Han kollar på henne och hon höjer på ögonbrynen. Han rodnar och vänder sig om. Angela reser sig upp och stänger ögonen. När hon öppnar ögonen har hon på sig en vit, kort klänning med långa, spets armar. När Daniel vänder sig om och kollar på henne gapar han av förvåning. Hon är vacker och hennes doft fyller hans näsborrar och gör hans varg galen. Angela kollar på honom en stund innan hon flinar.

"Stäng munnen, varg, du dreglar," säger hon och sätter sig på en stubbe.

Daniel stänger snabbt munnen och flinar mot henne. Angela flinar roat och kollar sig omkring. Hennes blick fastnar på Lukas och hon flämtar till.

"Snälla, säg att det inte var jag som gjorde det där." Ber hon med rädsla i rösten.
"Vem annars skulle ha gjort det?!?" Fräser Lukas sammanbitet.

Angela vänder bort huvudet och Daniel hinner se några tårar blänka mot hennes kind. Lukas väser till när Lola droppar en vätska som ska stoppa blodflödet.

"Det där kommer inte att hjälpa honom," muttrar Angela surt och lägger armarna runt sig själv.
"Du, tjejen, jag går lära hos min flocks läkare!" Fräser Lola argt och blänger på henne.
"Snälla! Tror du det spelar någon roll?" Frågar Angela och himlar med ögonen.
"Jag tror jag vet mer än du när det gäller medicinska åtgärder," morrar Lola och ställer sig upp.
"Han kan avsöndra gift, din jävla bimbo! Du kommer att döda honom!" Ryter Angela och ställer sig upp hon också.

Daniel ställer sig mellan dem två.

"Vem avsöndrar gift?" Frågar han lugnt.
"Mannen som var här för en stund sen," mumlar hon och vänder bort blicken.
"Hur får man bort det?" Flämtar Lukas fram.
"Man dricker bort det," svarar Angela och rycker på axlarna.
"Oh, man dricker bort det, varför tänkte jag inte på det? Åh, juste, det går inte, den som dricker giftet dör ju då," säger Lola och ler överlägset.

Angela kollar på henne och värderar henne med blicken.

"Om ni dör? Ja, ni dör. Ni blir stendöda." Säger Angela.

Lukas skriker högt av smärta.

"Snälla, Angela! Hur ska vi kunna rädda honom om vi dör?" Utropar Daniel med panik i rösten.

Hon kollar lugnt på honom.

"Vill ni verkligen rädda honom? Hundra procent säkra?" Frågar hon medan Lukas stönar av smärta.
"Ja, vi vill rädda honom!" Skriker Lola, panikslagen.
"Okej, flytta på er." Säger Angela och puttar bort dem.

Hon sätter sig bredvid Lukas och kollar på såret. Blodet som forsade ut var svart.

"Det är inte så djupt, giftet har inte spridit sig så mycket," mumlar hon och lutar sig närmare honom.

Han kollar skräckslaget på henne.

"Håll fast honom," säger Angela och hennes ansikte är några millimeter från hans hals.

Daniel sätter sig på Lukas höfter och trycker ner honom med händerna på hans bröstkorg.

"Det här kommer att göra lite ont," varnar Angela Lukas.

Han nickar sammanbitet och stirrar upp på månen.

"Beredd?" Frågar Angela Daniel, han nickar och Angela sätter sina tänder i Lukas hals.

Han rycker och sliter för att komma bort från hennes och Daniels grepp men Angela håller fast hans hals. Efter några minuter släpper hon Lukas och backar undan. Svart blod rinner från hennes mun och ner på hennes klänning. Daniel går av Lukas och Lola rusar fram.

"Lukas, hör du mig? Mår du bra? Lukas, hur känns det?" Frågar Lola och Lukas stönar till när hon nuddar såret.

Hon piper till och stirrar på platsen där såret är. Såret har slutit sig och inget ärr syns.

"Han kommer vara öm på halsen i två veckor och kommer ha en ökad risk för nackskador under den perioden," säger Angela och lutar sig mot ett träd.

Hennes hy lyser lika vit som snö och hennes ögon är lätt uppspärrade.

"Mår du bra?" Frågar Daniel.
"Ja, kan aldrig ha mått b-b-b-bättre." Stammar hon fram och ryser.

Han kollar oroligt på henne och hon tvingar fram ett leende som liknar en grimas innan hon faller ihop.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
A/N: Hoppas ni gillade kapitlet. Vad tror ni kommer att hända? Rösta & kommentera! 😘
~ Penny :*

Btw, kom på att jag råkade skriva Arabella fast jag har bytt hennes namn till Angela eftersom att jag tycker att det låter lite bättre