"De kommer inte att vinna."
Hermione ler glatt och börjar äta på sin rostbiff. Vi har utsett Harry till Lagkapten, och Hermione...
"Vi har gått på Quiddich i evigheter, medan dom inte en enda gång. Jag får äntligen visa att jag är bättre..."

"Allvarligt Hermione, är du fortfarande sur över att de fick mer poäng än du på det där provet? Det var tre veckor sedan!" utbrister Harry.
"De kan nog antagligen inte Quiddich, så vi borde lära dem." påpekar jag. Harry nickar, men Hermione bara tittar surt på mig.
"VI fick aldrig någon chans att träna på Grekisk och Romersk Mytologi! Då borde inte de få! Och förresten, hur kunde Mrs. Sparks veta att du skrev ett ord för lite utan att ens titta?!" skriker Hermione och går ut ur salen. Harry tittar på mig.
"Vi hjälper dem, eller hur?"
"Ja." svarar han.

"Hej Jason!" ropar jag och springer mot honom. Han vänder sig om.
"Ron! Vad är det?" frågar han.
"Imorgon är det ju Quiddich-tävling, så vi undrar om ni vill lära er." frågar jag. Han skiner upp.
"Gärna! Men ni behöver inte säga reglerna, Zoë rabblade upp dem hela middagen. Luke somnade rätt i sin våffla." skrattar han. "Vi kommer om tio minuter, okej?"
"Okej, ses på planen." svarar jag. Jag vänder mig om, men Hermione står i vägen.

"Du gjorde det alltså." säger hon. Hon har en tjock bok i famnen.
"Ja." svarar jag, och bereder mig att få boken i huvudet.
"Bra. Jag betedde mig dumt där. Hälsa Zoë att jag tipsar om den här boken. Jag kommer ikväll." säger hon, ger mig boken och går iväg.

(Time ship till kvällen)

"Tack för att ni vill hjälpa oss." säger Zoë och lutar sig mot sin kvast. De har fått låna kvastar och står och väntar på planen. Jason ser helt lugn ut, medan Luke tittar oroligt upp mot himlen.
"Har ni bestämt positioner?" frågar Ginny.
"Ja. Jag, Piper och Zoë är jagare, Leo och Luke är slagmän, Hazel är sökare och Frank målvakt." säger Jason.
"Bra. Okej, för att börja, flyg tre varv runt planen." säger Harry. Jason hoppar upp och har snart åkt varven. Jösses, han är ju en naturbegåvning!
Piper åker efter honom, och mumlar hela tiden. Zoë har nog läst på mycket, för hon flyger ganska bra runt. Både Hazel och Frank kramar om kvasten, men när de släpper lyckas de flyga väldigt bra.
Leo ramlar hela tiden, men är en mästare på att träffa. Luke... man kan säga att han inte gillar att vara i luften. Men han är riktigt bra.

"Okej. Nu spelar vi!" säger Hermione och kastar upp klonken. Jag ser Jason susa mot mig, men jag fångar bollen och kastar till Ginny, som väjer för en Dunkare från Luke. Tyvärr tappar hon bollen, så Zoë åker mot målet, men skjuter fel...

Vi har spelat i typ tre minuter när
Harry gör mål. Fem minuter senare står det 70-90 till oss.
"Jag fångade kvicken!" ropar Hazel glatt och håller triumferande upp den gyllene bollen.

Hur är det ens möjligt?! Harry har aldrig missat kvicken, utom en gång när han blev attackerad av dementorer!
"220-90" muttrar Hermione.

Vi spelar flera matcher till.
Förlorar 160-170, 250-200, 150-0 (hur snabbt kan man fånga kvicken egentligen?!), vinner 370-130 och 190-100. Alla gånger fångar Hazel kvicken, utom en då Harry lyckas knipa den.

"Och ni har aldrig spelat?" frågar jag misstänksam.
"Nej, det var första gången jag ens satt på en kvast." säger Hazel. Luke hoppar av och springer iväg.
"Vad hände?" frågar Hermione. Zoë suckar.
"Han trivs inte så bra i luften. Hans farbror... vi kan bara säga att man hoppas att han överlever imorgon." säger hon.

*******

Luke sitter iallafall vid bordet på frukosten och äter en kilometerlång trave blå pannkakor med sirap. Var lägger han på sig allt? Han är helt vältränad!
"...eller hur Ron?" frågar Hermione.

"Va?"
"Jag frågade om det inte var lite skumt med de nya."
"Ja, de är jättekonstiga! Vad tror du?"
"Jag hittade en dolk i sovsalen. Vi kan lägga den utanför Griptails sovsal och se hur de reagerar." säger Harry. Sagt och gjort, så fort vi lagt den vid öppningen kastar vi oss bakom en rustning.

Det dröjer bara nån minut innan Zoë kommer. Hon håller på att gå in när hon ser dolken. Hon ser ut som om hon ska gråta av lycka, plockar upp dolken och springer iväg.
Inget av det är lika konstigt hon säger sen.

"Percy! Min dolk jag tappade i Tartarus! Den är här!" skriker hon och kastar sig i Lukes famn.

__________________

You dropped this.
/Percy