KAPITEL TRETTON

-----

MÖTET

-----

Rose provade klackarna. De var lite för höga, men fina,vinröda och glänsande i det vaga ljuset. Cissy gapflabbade när Rose kom svassande på vardagsrumsmsmattan. Cissy satt i soffan med en halvfull flaska med sockerbubbel, en dryck som fick en läskig färg om man hällde i björnbärssprit, vilket ju lät som en lovande kombination, men fick färgen av något riktigt motbjudande. Men cissy smuttade ändå på den märkliga drycken som nu var purpurfärgad med rosa inslag. Hon hade fått svårare att få tag på gratisgrejer sedan hon fick ett stadgat förhållande som hon inte ville offra gratissprit för . Hon led av det och drack därför allt hon fick tag på för ett billigt pris, även om Rob, barendern fortfarande bjöd på allt och enligt Cissy skulle han nog behöva göra det minst tvåhundra år till.Hon hade struntat i sista terminen på Hogwarts och därmed brutit kontakten med sina föräldrar och alla småpengar som föräldrarna skänkte. Men hon skulle få börja jobba åt Marks mammaoch trivdes trots den lilla lönen. Enligt hela familjen var Cissy fantastisk på att dekorera tårtor och även få kunderna att betala mer. Marks mamma hade ekonomiska problem men behövde lite hjälp, hon väntade sitt sjätte barn och helarna på st mungos avdelning för mental hälsa hade sagt att hon skulle ta det lugnt, hon var inte tjugofem längre, citerade Cissy skrattande.
Cissy tog en klunk och Rose slet av sig klackarna och satte sig brevid henne i soffan.
"Här vill du ha en klunk?"Cissy räckte över flaskan men Rose skakade på huvudet.
"Nej tack, kan inte vara full ikväll."
"Du blir inte full av en klunk farmor, vad ska du göra ikväll föresten?"
"Nej tack igen, och på det andra säger jag också nej tack. Jag är inte sugen på att dela mina kvällsskulder med skvallerdrottningen"
"Åhh, har du träffat någon, jag visste det. Det är så typiskt dig att hålla mun Rose, du säger så lite."
Du är ju inte mycket bättre.
"Nej jag träffar inte någon" Rose sjönk längre ned i soffan, trodde att hon skulle falla genom den.
"Det gör du visste, vad heter han?"
Cissy ville inte ge upp.
"Det finns ingen han."
"Jag som var säker på att du var straight, vad heter hon då?"
"Det finns inte någon hon heller!"
"Hen? Är du ihop med en transperson?"
"Nej! Det finns ingen alls. Jag ska träffa din brorsa om du vill veta så gärna!"
"Ååå" Cissy reste sig upp. Hon skvamp ut lite av innehållet i flaskan på Roses matta.
Rose tittade på fläcken och försökte komma ihåg trollformeln dom hon lärt sig för att suga upp vätska, men kom inte fram till något och lät det vara.
"Men vänta, dejtar inte han Dominique, de har väl inte gjort slut, snälla.Jag blev lite förbannad på henne pågrund av en detalj som hade med dig att göra."
"Japp, du vet julafton de hånglade i soffan. Jag trodde att det var ganska självklart att de var ett par." Rose äcklades av minnet.
"Och gjorde ännu mer när du tittade bort."
Cissy sjöng fram orden.
"Vänta, hur kunde du bli förbannad på henne pågrund av mig?"frågade Rose och satte sig spikrak i soffan, spände vartenda nerv i kroppen i väntan på svaret.
"Du vet i lördags? Furn och Charlie var hemma från Hogwarts över helgen och du skulle komma."
Rose nickade, hon hade behövt jobba sent den kvällen.
"Jag undrade var du var och då blev Dominique urkonstig, jag märkte att hon blev obekväm."
Inte konstigt alls, såklart att hon ogillade Rose.
"Så jag undrade vad hon hade emot dig och sedan så blev jag förbannad när hon inte ett ordentligt svar. Hon bara skyndade sig därifrån sedan. Jag har inte pratad med henne sedan dess, och har inga planer på det." Cissy tog upp ett litet paket ur fickan. Hon öppnade det och tog upp en cigg.
Det gladde Rose att Cissy valde henne framför Dominique, men blev genast påmind om Scorpius val. Breven.
"Inte inomhus, Collin gjorde det och det luktade död höna i en månad efter."
Rose klappade på soffan och Cissy stoppade undan ciggen och satte sig brevid henne igen. Hon ställde flaskan på soffbordet och började prata om Mark, om hur otrolig hans pjäs var.
Rose satte på sig klackarna och målade på det röda läppstiftet. Hon valde mellan den svarta koftan eller den blekt gula. Det fick bli den blekt gula, den som var helt noppfri. Hon skulle inte på begravning. Hon såg nog ganska häftig ut med de röda läpparna och de höga klackarna. Som tagen ur fotografierna som Hermione visat på hennes mormor, med hög panna och glamorösa, fylliga läppar. Rose satte på sig den svarta hatten och gick ut i den kalla vinterkylan. Eftersom hon bodde på en mugglargata så hade hon fått hitta en liten gränd där ingen var. Om hon hade transfererat sig från sin trappa hade folk stirrat på henne. Så hon sprang in i gränden, även om klackarna egentligen var på tok för höga för att kunna springa i. Men hon lyckades, som om något lyfte henne fram i vintermörkret. Som trotsade det som hon brukade vara. Den fula och tråkiga Rose som trätt fram på den senaste tiden. Hennes röda hår hade inte varit det som alla tittat efter, det hade varit något skamligt, folk hade sett efter Cissys guldblonda hår och Dominiques färgsprakande hårfärg. När hon inte varit innanför Hogwarts skyddande väggar längre, utan Scorpius som livlina hade något förändrats. Kanske hade hon tappat självsäkerheten som hon haft? Kanske hade det som hon alltid varit försvunnit. Hon satte sig på trappan, i den lilla gränden, funderade på om det var någon bra att besöka Scorpius. Dominique kunde vara där. Eller hon var nog ute. Gömde sig för Rose. Hon skulle klara av det. Hon kände Scorpius bättre en någon. Han skulle inte skratta åt henne, hålla sig borta, trots att han visste. För han hade också haft känslor för henne, det var en liten låga som höll humöret uppe.Och då och då fick Rose för sig att han fortfarande hade det. Men i rädsla för att svika Dominique dolt det. Mellan raderna. Scorpius var för snäll för att svika Dominique, han var för snäll för att krossa Rose hjärta, en andra gång.

Rose stod vid dörren. Hon kollade på gräsmattan som hon parkerat sin bil på, bara några månader tidigare. Det kändes som en förgången tid, en tid då allt hade varit annorlunda. Hon hade varit yngre, mycket yngre. Hon hade kysst Evan Heart, köpt en ny sommarklänning och smitit undan från sitt tidigare liv. Allt hade verkat lovande, tills dagen på stranden. Sedan hade hon blivit äldre.
Rose lyfte handen för att knacka på dörren, tre slag. Självsäkra, leende och charmiga. Hon skrattade åt sig själv. Hur dum hade hon varit, fruktansvärt dum.
En nyckel vreds om och dörren öppnades. Victorie sträckte fram handen, som en välkommsgest. Hon hade iallafall blivit betydligt större sedan Rose stått här i sommras. Vicorie var nog i sjätte månaden nu. Kanske sjunde?
Roses tog hennes hand och log.
"Du vet att Scorpius och Domni har egen ingång på baksidan av huset?Trappan där är dock lite ranglig, men de använder den hela tiden. Men det är jättetrevligt att du tar den här vägen. Vi ser dig ju inte så ofta längre." Victorie gick in i huset. Hon bar en rosa klänning med spets i fållen. Hon tänkte på hur olika, men ändå lika hon och Dominique var. Victories hår var klippt i en rak blond pagefrisyr, med små rosa pärlor i öronen såg hon ut som en docka som Fleur lyckats forma perfekt. Men ändå så vilade ett humör under det småbarnsflickiga, hon hade andra åsikter än sin mamma och hon kunde säga ifrån istället för att gå tyst och trotsa, göra uppror offensivt. Rose gillade henne mycket mer en Dominique, för Dominique var precis tvärtemot. Hon sa helst inte ifrån utan var långdragen och tänkte på det i evigheter, som barn hade hon varit precis likadan. Rose skulle velat kika in i kontoret, men det satt rosa bokstäver på den och ett foto på Weasleyfamiljen. Hon gissade att det var barnrummet. Victorie frågade om hon ville ha något att dricka eller äta men Rose tackade och sa att hon behövde prata med Scorpius. Hon hade såklart tyckt att det varit trevligt att prata med Victorie, men klockan var redan för mycket. Victorie berömde hennes kläder och gick sedan in i köket, efter att ha frågat en tredje gång om hon inte ville ha lite te. Rose stapplade upp för trapporna i de höga klackarna. Hon önskade nästan att hon tagit sina gymnastikskor, undrade om hon var för uppklädd.. Men ändå, det skulle sett ut som om hon fortfarande gick på Hogwarts. Och gjort är gjort. Så Rose stapplade upp för trappan, trevande efter hjälp. Men hon utförde iallafall en bedrift, kunde kanske snart gå som Cissy i klackar, även om Cissys kropp verkade vara formad för att gå i klackar. Hon försökte komma ihåg hur man tog sig upp på vinden. Dominique hade använt sig av en stege och lucka i taket för att krypa in, men Rose hade lagt på minnet att det fanns en trappa också. Som ett kall från ovan kom Scorpius ut från en dörr. Hans log trevande, som på prov för att se om hon verkligen förlåtit honom. Rose hoppades att hon inte rodnade. Scorpius hår var vildvuxet. Han varkade ha tappat pedanten som funnits där. Kläderna var inte förändrade, han hade sytt fast en bit skjorta på en t-shirt och han hade en gnistrande diamant, som matchade de vackra ögonen i högra örat. Han var så vacker, vackrare en sist. Men samtidigt fanns det något annat där nu. En bekräftelse, kanske ett hinder. Men Rose kunde bara se Scorpius i det ögonblicket, den gamla Scorpius, den som han alltid varit. Men ändå, den som hon älskade mer än en bror. Hon ville vara något mer för honom en hon var. Hon förstod att hon var den fåniga tjejen, men inte kunde göra något åt det. Så hon följde Scorpius upp för trappan till vindsvåningen och blev hans vän igen, och kanske något mer.

-----

Nytt kapitel! Hoppas ni gillat det!