KAPITEL TJUGO

-----

EN TJEJ I KLASSEN ÖVER MIG

-----

Cissy vaknade upp morgonen efter sin födelsedag och sökte minnet efter gårdagens händelser som hade lämnat spår i lägenheten. Dominique vars bleka kind var svart av smink och hennes händer snoriga sov på en madrass på golvet, tätt intill en spyhink som var Bettys.

"Jag kysste en tjej i klassen över mig när jag gick femte året. Jag vet inte varför, tror jag hade rökt något magiskt"

Att nästan ljuga svider mer än att ljuga.

"Testa!"

Cissy viftade med det vita pulvret iframför Dominiques ansikte.

"Var inte än sådan fegis Domini! Det känns jättebra!"

Dominique tog tveksamt emot pulvret och Cissy smilade. Hon räckte Dominique pipan som stank av rök och den unkna lukt det vita pulvret gav ifrån sig. Purpurfärgade rökmoln flög upp i luften när Dominique anddes in röken och ut igen.

"Hur smakar det?" fnissade Cissy.

"Det smakar förjävligt."

Dominique började också snart fnissa och de sjönk ned i soffan.

Dominique smakade avskyvärt från pipan, men det sket i Cissy i. Hon sket i fnissen runtomkring, för hon älskade det just då. Allt det andra spelade ingen jävla roll. Det spelade ingen jävla roll att deras lyckliga sagoslut skulle bli omöjligt att uppnå, för Cissy ville inte ha något satans sagoslut.

I sitt liv hade Cissy fått många olika kyssar, men det här var den första leende kyssen. Det här var den första riktiga kyssen. Första kyssen där hon inte kände sig son en slampa.

Cissy ville skrika till henne att hon inte kunde skita i Cissy. Men Dominique avvisade kyssen, som om den varit något litet, något mindre. Efter den kvällen blundade Cissy för känslorna för Dominique tills hon skymtade lycka och hon hade svårt att blunda längre.

Några av de sitter omkring dig.

Såklart Betty visste det, det var uppenbart för Cissy att hennes vänner tyckte hon var en slampa, men det blev svårare att motarbeta det när det sagts högt. Var Mark ens värd att Cissy skulle förbättra sig. Var någon det? Cissy förtjänade någon som gillade henne som hon var.

Problemet var att hon bara gillade de som ville att hon skulle förbättra sig. De som var som Betty, drog iväg med henne från skummisar, tröstade henne när hon hittades halvnaken i spyor. Hon gillade bara de som höll henne hemma från puben hur mycket hon än ville dit, de som gömde fotografierna på hennes föräldrar när hon var arg. Cissy gillade bara de människor som tvingade henne att inte köpa billigt sprit på en onsdagskväll. Cissy gillade de som var som Marks mamma som gav henne jobb trots att hon inte hade råd. Cissy gillade bara de som hindrade henne från att bli dimmig, de som sjukanmäler henne när hon är begravd i sina egna spyor.

Den sortens människor gillade Cissy.

Men tyvärr gillade inte alltid den sortens människor henne.

Förståndiga människor, sånna som inte var som Cissy.

Hon drog kappan över axlarna lämnade en lapp på bordet som sa att hon bara skulle ta en promenad och snart var tillbaka. Trots att det skulle blåsa upp till storm gick hon på samma gator som alltid. Undvek bageriet därifrån en lukt av nybakat smög ut genom dörrspringan.

Hon strök bort en ensam tår som inte tog sig längre än kinden, såg ut över det ensamma torget, gjorde det hon alltid gjort. Hon blundade tills hon skymtade lycka.

Dominique skrattade. Hest men ändå fast. Hon bar en skinnjacka i drackskinn och ett bar sandaler. Håret med de tusen färgerna blåste i den lätta sommarvinden.

"Jag glömmer bort allt!"skrattade hon. "Det var helt uppenbart det där med Rose. Jag förstår bara inte när det kan ha hänt."

"Du kan låtsas att du skiter i det Domini, men jag tror inte att det är en bra idé. Jag talar av egna erfarenheter. Om du låtsas som om du inte bryr dig kommer han tro att det är okej. Men det är inte okej. Du borde visa det för honom. Snart. Men först vill jag ha lunch. Vi går hem till mig."

"Om vi träffar honom?"

"Vad han än frågar svarar du nej."

"Och vitsen med det...?"

"Du ska få honom att blunda och skymta efter lycka. Och den lyckan kommer inte finnas hos Rose."

De vandrade iväg över kullerstensgatorna mot Cissy och Marks lägenhet och Cissy gjorde omelett.

Den kyssen var Cissys första kyss som smakade omelett.

Långt borta i horisonten skymtade Cissy lycka. Hon hade fallit och det skulle inte bli enkelt att ta sig upp igen. Cissys lyckliga slut skulle inte bli enkelt att uppnå hur mycket hon än försökte.