Chào các bạn! Vì nhiều lý do từ nay Truyen2U chính thức đổi tên là Truyen247.Pro. Mong các bạn tiếp tục ủng hộ truy cập tên miền mới này nhé! Mãi yêu... ♥

KAPITEL SJUTTON

KAPITEL SJUTTON

-----

TILLFÄLLIG MINNESHALLUCINATION

-----

"Rose" Scorpius höjde handen. Hon skyndade sig igenom folkmassan med väskan som slog henne mot bennen. Hon råkade stöta till Evelin McLaggen, en störig gryffindortjej med för mycket finnar och för lite charm.

"Vafan gör du äckliga slampa!?" Rose som kommit en bit höjde händerna som en ursäktande gest och trängde sig vidare.

Scorpius höll upp en papperspåse.

"Gissa vad som är i." Han viskade i hennes öra. Andedräkten blev varm mot örat.

Hon klappade honom på axeln.

"Min käre vän, du vet alltid vad en stackare behöver."

Scorpius kliade sig på hakan.

"Följer du med ner till sjön?"

"Alla dagar i veckan som jag får gå med dig och din påse."
"Bra käre kamrat." De krokade arm och gick ner över skolgården. En femteårselev som Rose sätt med Scorpius syrra många gånger satt och läste en tjock bok på en bänk. Hennes hår var klippt i en page med lugg, Rose var säker på att hon sett henne i uppehållsrummet också.

"Känner inte din syrra den där tjejen? Ny flickvän?" Rose nickade mot henne.

"Skulle inte tro det. Hon känner alla men jag tror just hon heter Betty Malkin, inte Cissys vanliga typ av kompis."

Rose skrattade och lutade huvudet mot hans axel.

"Bara ett år kvar av det här helvetet snart." Rose kände verkligen lyckan flöda inom hennne. Hon hade alla chanser att bli något.

"Pappa vill att jag ska studera vidare efter Hogwarts." Scorpius tittade på henne.

"Men det kan han väl glömma?" Rose tittade ner på grusgången.

"Antagligen."

"Sissten ner till sjön är ett bergatroll!" Rose sprang iväg, men Scorpius kom joggande efter. Hon slog sig ner vid den lilla stranden. Träden dolde den och det var bara de som hittade hit. Scorpius kom joggande ner igenom buskaget och slogs sig ner brevid henne.

Han plockade fram papperspåsen och fiskade fram flaskan.

"Björnbärslikör, det var det enda som svinhuvudet gick med på att sälja."

"Typiskt de svinen. När de väl säljer sprit till mindreåriga så kan de ju sälja något som smakar gott."

Scorpius skruvade av korken och hällde upp några droppar i den. Rose slet flaskan ur hans hand. Hon tog en djup klunk.

"Präktiga unge, kan du inte bara halsa lite?" Rose tog några djupa klunkar. Det var egentligen inget vidare fel på björnbärslikör, men det hade blivit en vanaatt driva med svinhuvudet. Men såklart, sött var det.

Rose famlade i fickan. Den lilla nötta asken låg där. Hon fick upp den och öppnade.

"Cigarr sir? Eller ett halsbloss av dessa fantastiska mugglarciggaretter?" Scorpius tog en ur asken.

"Mincendio" Cigaretten fick fyr.

"Härligt att vi fick lära oss att tända en liten låga på trolformelläran. De trodde nog inte att vi skulle sitta här dagen efter och använda den."

"Jomen Ms Weasley och Mr Malfoy är ju sådanna duktiga små elever, riktigt begåvade. Kanske lite speciella men riktigt duktiga ungdomar. Inga regelbrytare direkt." Rose härmade McGonnagals stränga röst.

"Lite björnbärslikör Proffesor Mcgonnagal?" Scorpius höjde flaskan.

"Fan vad blåsta de är."

"Precis som alla andra i deras små världar."

Rose visste att eleverna mer eller mindre kunde göra vad de ville. Hogwarts höll de inte i ett järngrepp utan det fanns alltid utrymme att göra lite vad man ville.

Rose tog flaskan med björnbärslikören och tog ytterligare en klunk. Cigarettröken steg omkring de.

"Om jag fick dö nu så skulle jag nog tacka ja." Scopius kisade upp mot himlen.
"Så jobbig är jag väl inte?" Rose fnissade och knuffade till honom.

"Nej, saken är den att tänk att få dö så här lycklig."

"Mm"

"Att inte behöva gå i graven med några bekymmer eller liknande. Det vore så härligt."

"Du är inte vettig, men det ligger något i det du säger."

Rose strök undan en lockig hårslina som lagt sig i ansiktet.

"Så du förstår?"

"jag kommer alltid förstå dig. Vi kan ju alltid ta livet av oss här och nu?" Rose skrattade.

"Vilken formel skulle du använda?" Scorpius log lite retsamt.

"Fan för dig Scorpius." Rose knuffade till honom.

"Sluta nu genast Ms Weasley." Scorpius gick ner i en mörk baston, men skrattade. Rose sprang ner till vattnet. Scorpius sprang efter ner till vattnet. Hon sparkade av sig skorna och tog av sig strumporna. Den långa kjolen höll hon upp. Det iskalla vattnet nådde henne upp till knäskålarna och kylan fick hela henne att darra. Men det sket hon i. Scorpius knöt av sig kängorna som han fått av Rose i sextonårspresent och kavlade upp byxorna. Han huttrade när han klev ner i vattnet.

"Fy fan vad kallt det är." Rose plaskade lite i vattnet. Hon var inte känslig för kyla, mn kunde ändå känna ett sting av smärta.

Scorpius skvätte upp vatten på hennes skjorta.

"Vad gör du?" Han bara skrattade som svar.

"Det här ska du få för!" Hon ryckte tag i hans arm och drog ner honom i vattnet.

Han frustade och spottade.

"Är du galen?" Nu var det hon som skrattade. Det fanns ingen riktig ilska i hans tonläge.

Skjortan blev genomskinlig i vattnet och håret la sig klistrat på huvudet.

Han ryckte tag i Rose ben och hon föll ner i det kalla vattnet hon med. Skjortan klistrade sig mot kroppen och kjolen flöt upp till ytan och flöt ut runt henne. Scorpius tittade på henne med en främmande blick men slog snabbt ner den. Hon började skratta och han stämde in.

De båda la sig på rygg i vattnet.

"Mina föräldrar har varit på botten av den här sjön." Rose tog hans hand och de tittade uppåt.

"Det är fullt av otäcka ting långt där nere:" Viskade han.

"det känns så fridfullt nu, som att inget ont i världen kan finnas på denna plats." Hon höll hårdare om handen.

"Men djupt ner vilar faran, som den alltid gör."

"Som den alltid gör." Stämde Rose in.

"Rose tänk om det alltid var så här. Om du inte var som det egentligen är."

"Om jag inte skulle vara superslampan och du präktiga dödsätarungen?"
"Kanske" hon vände sig om mot hans ansikte och såg ett litet leende skymta i ena munngipan.

"Om jag inte vore en Malfoy och killarna slutade tända på dig."

"Den samtiden låter harmonisk."

"Visst gör den." De båda två skrattade.

"Rose, Rose." Cissys gälla röst i örat.

Hon öppnade ögonen och såg Cissy stå och vifta med händerna framför henne.

"Bra, jag trodde att jag lagt för mycket i glaset." Rose tittade på det tomma glaset som stod frmaför henne och försökte minnas vad som hänt. Vaga minnen av en skrikande Cissy och Furn hånglandes med en kille med tatueringar flimrade förbi.

Hon reste på sig och sträckte på benen. Den höga musiken dunkade i ögonen. Peonix tears dunkade i rummet i samma takt som hennes huvudvärk.

"Vad har hänt?" Rose röst sprack.

"Tillfällig minneshallunication."

Rose gnuggade sig i ögonen.

"Va sa du?"

"Tillfällig minneshallunication." Cissy hoppade upp i soffan och satte sig brevid henne.

"Jag menar vad är det?" Rose lutade huvudet mot Cissys axel.

"Hmm, hittade det i pappas arbetsrum. Det får dig att minnas ditt lyckligaste och starkaste minne. Oftat det som används vid patronusframkallning."

"Så du drogade mig och förväntar dig att allt ska vara tipptopp."

"Precis, jag gjorde dig egentligen en tjänst."

Rose suckade och Cissy strök henne över huvudet"

"Du har så mycket att lära unge vän"  

Bạn đang đọc truyện trên: Truyen247.Pro