KAPITEL SEXTON

-----

JAG HAR ALDRIG

-----

Dominique kramade hans hand, hoppades på ljus bakom grinden. De stod och stampade några meter framför den höga grinden, försökte att skymta huset som skulle ligga bakom.

På andra sidan porten stod plötsligt en kort liten kvinna med blodsprängda ögon. Hennes ålder var omöjlig att avgöra, hon kunde vara allt från 30 till 70.

"Åh..." Kuttrade hon. Vi har väntat, mr Malfoy."

Grindarna svängde upp och ett stort hus uppenbarade sig. Det var byggt av svart sten, med utsnidade detaljer i guld. Trädgården lystes upp av ljuslyktorna som var placerade hängandes i fruktträden. Dominique blev stående, betraktade det skumma ljuset som kastades över den breda stengången som.

"Unge Malfoy, frun har oroat sig för dig länge. Vi har saknat ditt lugn i huset." Dominique tittade mot kvinnan som ledde de fram mot den stora porten.

Scorpius började samtala med kvinnan på ett främmande språk, han verkade inte ägna en tanke på att Dominique var med. Kvinnan ledde de upp för trappan.

"Pavlina Ivanka"

Pavlina andades rossligt och darrade häftigt. Dörrarna sköts upp och en kvinna med brunblont hår klippt i en pagefrisyr omfamnade Scorpius. Hon kysste honom på både kinderna innan hon övergick till Dominique och överfallde henne med kyssar.

"Astoria Malfoy", presenterade hon sig som. "Gick resan bra?" "Din syster sitter i biblioteket. Ett under att hon kom ändå" Hon skrattade kvittrande och fingrade på vigselringen. Mrs Malfoy bar en vinröd klänning som slutade vid knäskålarna och ett pärlhalsband satt hårt om hennes hals. Pavlina tog av deras kappor och hängde upp de på en bronskrok. Mrs Malfoy fortsatte att kvittra om renoveringar och lokalpolitik medan hon svansade före dem in till norra biblioteket. Norra biblioteket var prytt med bokhyllor upp till taken, fyllda med titlar som "Svartmagi och dess efterföljare", samt dammiga gamla böcker vars titlar suddats ut under åren-eller rispats bort med mening. I rummets centrum stod ett runt, lackat bord med en blommig teservis uppdukad. De hade hällt upp småkakorna i en vit skål med guldkant, och runt bordet stod vinröda, ståtliga fåtöljer med guldfransar. Cissy bar en enkel svart klänning med en v-ringad rygg och i hennes öron dinglade ett par guldringar. Hennes hår var glamoröst uppsatt i en knut och hennes läppar var knallrosa. Hon såg ut som den onda feens dotter. Perfekt, stilrent, klart.

Mark bar en vit skjorta och en svart slips som Cissy snurrade runt sina fingrar.

Draco Malfoy, var lång och reslig, med samma kroppsbyggnad som sin son. Hans hår låg perfekt ned längs med sidorna och klädnaden var nystruken. Hans far, som satt i fåtöljen mellan sin son och sin fru, var en exakt kopia av de två senare generationerna, men med långt, tunt hår. Hans fru, vars hår var uppsatt i samma stränga knut som Cissys, bar en lång, svart klänning och långa guldörhängen. Hon såg ut som en äldre version av sin sondotter, samma ögon, samma distrikta käklinjer.

Cissy och Mark hade kurat ihop sig i en fåtölj, tätt intill varandra, med ogillande blickar från farföräldrarna. Dominique och Scorpius följde deras exempel-inte för att retas utan för att det bara fanns en fåtölj kvar(men Dominique var lycklig över det). Pavlina kom insvansande och hällde upp te åt dem i de blommiga kopparna. Dominique sträckte sig fram för att ta mjölkbehållaren, men Pavlina han före och hällde upp mjölk i hennes kopp innan hon skyndade ut ut biblioteket.

Astoria klarade inte av tystnaden

"Hur hungriga är ni? Tink håller på att tillaga en kalkon, men vi kan ju alltid vänta?"

"Nej tack",skyndade sig Scorpius att svara."Det blir jättebra."

"Mamma",sa Cissy med sin vanliga kvittrande röst. "Vi skulle gärna vilja gå upp till mitt rum, men bara om ni tillåter oss."

"Åh. Javisst, älskling, kom ner sedan."

"Astoria du måste ha hårdare tyglar med häxungen. Du förstår väl att hon inte kan komma och gå här längre. Hon kommer från en rad av renblodiga högtbildade häxor och trollkarlar. Hon har svikit släkten. Det är inte konstigt som du håller på." Den äldre Mr malfoy mumlade orden. Dominique han höra de innan hon sprang efter de nadra.

Cissys rum var förvånansvärt välstädat. Väggarna var tapetserade med en tapet som pryddes av rosa och gula blommor. Hon hade fönster som vette mot trädgården och en enorm garderob. Himmelsängen med silkesgardiner var bäddad och skrivbordet städa. Det gick att se att ingn bott här på länge. Cissy sjönk ned på sängen. "Vill ni ha tråkigt och prata om er dag, eller vill ni supa er fulla?"

Det var inte en fråga, hon hade redan börjar rota i garderoben. "Aha!"utropade hon och drog fram en flaska med ett rosalila innehåll.

"Vad är det där?"frågade Scorpius och ryggade tillbaka när han såg på den pysande vätskan.

"Det här, min käre bror",sa Cissy och skuttade fram till dem. "Är en unik kombination av björnbärssprit och Felix Felicis-flytande flax, som jag sparat till speciella tillfällen, då jag inte lever livet."

"Vi verkar ha olika syner på vad 'leva livet' bettyder, min kära syster" Scorpius log ett hånfullt leende mot sin syster.

Cissy gjorde en grimas, men nästa sekund log hon igen. Hårknuten drog hon ut och de blonda lockarna föll längs hennes axlar.

"I vilket fall som helst har jag testat det, och det är det ultimata lyckopilleret."

"Så vi ska bara sitta och dricka det här?"

Cissy skakade på huvudet

"Nejnej, Domino, vi ska leka en lek. Någon säger ett påstående och om man har gjort det dricker man."

Dominique hade kört den här med mugglartjejerna i byn på somrarna bakom båthuset. När hon inte orkat med sin mamma.

"Jag har aldrig kysst en av samma kön."

Cissy tog en klunk och Dominique sträckte sig efter flaskan och tog en hon med.

"Cissy var ingen förvåning, men du?"

Dominique nickade.

"Jag kysste en tjej i klassen över mig när jag gick femte året. Jag vet inte varför, tror jag hade rökt något magiskt"

Egentligen hade hon vart kär i tjejen i ett halvår, men hon tänkte inte säga det till de andra. Det fanns en för stor risk att hennes mamma skulle lyckas komma åt det.

"Jag har aldrig blivit med barn."

Mark pratade snabbt, Dominique han precis höra vad han sa.

"Fast det här är väl mer för er två sa han och nickade mot Dominique och Cissy."

Cissy fräste till.

"Som om du skulle få veta det, men jag kan finnas i ett register hos st Mungos om ni kollar noga" "Men det ger du fan i att säga till någon" La Cissy snabbt till. Dominique sneglade mot henne.

"Sån jävla stor grej är det inte, jag var femton." Femton, men ändå så förvånade det henne inte.

"Jag har aldrig kysst någon som är yngre än mig."

Alla drack. Cissy var ingen förvåning, Mark hade kysst Cissy, Dominique hade kysst Scorpius. "Vem har du kysst som är yngre än dig?"frågade Dominique Scorpius.

"En tjej som var två år yngre. Hon hette Samantha. Vi var typ ihop ett tag."

"Sedan hånglade min kära syster här brevid med henne och det tog slut."

"Hångla är en överdrift, förresten var jag full."

"Som vanligt alltså" Flinade Scorpius.

"Jag har aldrig slagit mitt ex."

Dominique var den enda som drack, Dominique hade slagit sin pojkvän efter att ha hittat honom kyssandes med en mycket yngre tjej.

"Jag har aldrig varit nära att döda någon."

Scorpius var den enda som drack.

"Det var min vän, vi mixade med en trolldryck."

"Var det Rose?"

Han tystnad räckte som svar.

"Jag har aldrig kysst min bästa vän."

Scorpius och Dominique var de enda som drack. Det högg till i Dominique när hon såg Scorpius ta klunken, hon visste exakt vem han hade kysst. Före eller efter, det spelade ingen roll. Hon ville skrika att det var ett jävla skitspel, men hon ville inte, skulle inte, överreagera. Hon ville inte vara kvar i det här huset.

"Jag har aldrig supit mig dyngrak."

Cissy drack.

Dominique andades ut, in och ut, innan hon öppnade munnen.

"Jag har aldrig varit så galet kär som nu."

Alla drack.

◦