KAPITEL SEX

-----

PAPPAS FLICKA

-----

Vetskapen om hennes moders ankomst nådde Dominique allt försent. Helst hade hon velat få veta det flera dagar tidigare, för att få tillräckligt lång tid att komma på en ursäkt att slippa gå på middagen. Men i detta eländiga fall fick Dominique veta det av Scorpius samma morgon, som fått veta det av Rose som pratat med Victorie.

Enligt Scorpius tyckte han personligen att det vore trevligt att träffa Fleur.

Enligt Dominique skulle hon personligen shippa efter andan under hela middagen.

"Jag har tänkt lite på det där du sa om balansgången",erkände han följande morgon och puttade lätt på hennes ägg."Hur hög tror du att min balansgång är?"

Hon ryckte på axlarna.

"Ingen aning."

Han nickade lätt moloket, men hans smådystra min omvandlades snart till ett leende.

"Just nu är min balansgång jättelätt",sa han och slog ut med armarna."Jag springer fram!"

Hon skrattade och hans leende blev bredare.

"Därför har jag som din äggstekare beslutat att idag hitta ett jobb."

"Lycka till."

Det lätt mer sarkastiskt än vad hon menat. För hon tyckte att det var otroligt bra att han skulle skaffa ett jobb, och ville verkligen hjälpa honom, men hon var rent allmänt dålig på att säga "Lycka till" utan minsta smula sarkasm.

"Tror du inte att jag kommer lyckas?"

Han lät sårad. Lindrigt sårad. Inte värre än en bruten nagel. Men ändå. Hon hade aldrig sårat honom förut. Den här månaden iallafall.

"Jo, jag bara.."

Bara.

"Dina ägg är klara."

"Förlåt."

"Dina ägg är klara."

"Förlåt."

"Sluta säga förlåt. Jag är hopplös, jag kommer aldrig få ett jobb.

"Säg inte så. Du kommer visst få ett jobb."

Ett leende blottades på hans läppar.

"Jag vet. Jag ville bara höra dig säga det."

Leendet smittade av sig och snart log hon också.

"Du är otrolig, och om du inte får ett jobb ska jag färga håret grått."

"Gör inte det",sa han och kysste hennes hjässa. "Jag gillar ditt hår."

"Jag kommer inte färga det grått. Jag ville bara höra dig säga att jag inte skulle göra det."

"Ha, ha. Dina ägg är klara."

Han svepte upp de på en brödskiva och gav den till henne. På något fånigt sätt sved det han kallade sig själv för hennes äggstekare, även om han skämtat.

Middagen kom hotfullt närmare och Dominique ängnade tiden åt att välja ut de kläder som skulle irritera modern mest.

En klänning i svart,med ena ärmen avklippt och även klippt längs ned så att volangerna omvandlades till fransiga toppar.

Historien bakom det var att var att Dominique gått lös med tygsaxen på sin födelsedagspresent något som resulterat i den anskrämligaste klänning Fleur någonsin sätt. Hon hade till och med gråtit en skvätt för Domnique var så hopplös.

Dominique hade försökt att måla dit ett D, men färgen spred ut sig och bildade en vit fläck på vänstra axeln.

Dominique flätade sitt hår i en enkel fläta och brydde sig inte om att försöka suga bort mer färg.

Under klänningen tog hon på sig ett par svarta strumpbyxor och satte på sig sina egentillverkade örhängen föreställandes  två stjärnfall. Hon sminkade sig med klarrött läppstift, glittrande ögonskugga och  för mycket mascara. Hon log över tanken på moderns bekymrade min när Dominique skred in i rummet, klädd som en deppig gothtjej.

Hon ville gå barfota, för att känna vibreringen i golvet när modern satte ned foten.

Dominiqes mamma hade inte ens gett henne en chans. Bokstavligt talat,från första början. När Dominique var på väg ut till världen tyckte Fleur inte ens att Dominique var värd att känna smärta för, utan istället betalade de efter 37 timmar av fruktansvärda verkar för ett superdyrt bedövningsmedel, och det tog ändå ytterligare två timmar för att få ut henne.(Från början var Dominique smickrad över att de ville betala för henne. Sedan förstod hon att det var då Fleur gett upp med att försöka komma nära Dominique.)

Dominique var enligt hennes mamma mest som en pojke, vilket antagligen var anledningen till att Fleur gav Dominique smink redan vid tvåårs ålder. På sätt och vislyckades planen, Dominique älskade sminket. Dessvärre använde hon inte sminket till det hennes moder ville. Nej, Dominique färgade kläder och målade stora tavlor med bara ögonskugga. När Dominique började på Hogwarts, hade Fleur gett upp sedan länge.

Kanske var det därför som Dominique bestämde sig för att få hög status och lyckades. Kanske var hon bar desperat efter uppmärksamhet.

Men nu ångrade hon det mer än något annat. För om hon inte gjort det, hade hon kanske inte behövt vänta så länge för att få träffa honom.

"Dominique?"

Tre lätta knackningar.

"Kom in",sa hon.

"Hej."

Hans hår var dränkt i flott och han hade på sig en rutig skjorta.

"Vad vacker du är",sa han och gick fram till henne där hon stod och betraktade sig i spegeln. "Du ser ut som...tja, en ängel som börjat göra uppror mot Gud."

Dominique skrattade och kramade hans hand.

"Din syster är jättenervös, hon bränner saker vid hela tiden och blandar ihop socker och salt."

"På riktigt?"

"Nej, men du fattar vad jag menar."

"Synd, jag hade gärna ätit söt köttgryta."

"Jag med."

"Vi borde nog ge henne ett handtag så att vi inte får salt köttgryta."

"Bra val ms Weasley. Hur önskas milady att eskorteras ned till köket?"

"Du ska bära mig Malfoy. Och för din skull hoppas vi att jag inte blir uttråkad på vägen ned."

"Nejdå, ms Weasley. Vad önskar ni att äta under färden?"

"Vad står på menyn?"

"En smält chokladkaka som möjligtvis kan ha möglat eller en läskig liten sak som jag låtsades äta i fjol."

"Jag tappade just aptiten, även på söt köttgryta. Lyft upp mig nu, betjänt Malfoy."

"Ska bli milady. Ser ni fram mot att träffa er moder?"

"Absolut inte. Lika lite som jag ser fram emot att behöva skaffa ett jobb, det vill säga otroligt lite."

"Då får vi hoppas att de andra undersåtarna ser fram emot middagen mer än ni, och förhoppningsvis även njuter av den."

"Det tvivlar jag fullkomligt på."

-----

Nytt kapitel!!! Snälla rösta och kommentera !!