Mina tankar flög iväg. Men snart blev allt svart framför ögonlocken. Jag kände att det gjorde ont. Jag hörde att Oscar skrek mitt namn. Inget mer.
*
"DOLLY!!", skrek Lo. Jag kunde inte öppna ögonlocken så jag såg inget. Jag kunde bara höra Lo och Oscar.
"Dolly, snälla vakna..", sa Oscar mjukt. Jag kände något som föll ned på kinden. Antagligen tårar. Jag hörde att Oscar snyftade till. Snart kände jag fler droppar av tårar. Jag ryste inombords. Men dem verkade inte märka det.
"Dolly..", snyftade Lo.
"..du är den bästa vän jag har haft". Jag hörde att en dörr öppnades. Jag hörde fotsteg åt mitt håll.
"Jo, det är så att Dolly har hamnat i chock. Plötslig chock för att vara exakt. Hon kanske kommer att vakna upp om ungefär 12 dagar", hörde jag en okänd röst. Men nu fick jag också veta att jag hade hamnat i chock. Det hade jag gjort förr också, hehe.
"Tack, men vad ska vi göra med henne?", jag tror det var Oscar men eftersom det var lite längre bort de pratade kunde jag inte va 100% säker på det.
"Ehhm, det ni ska göra är att..."
*PIIIP*
Det pep jätte högt i öronen så det sista hörde jag inte. Nu öppnades och stängdes dörren så jag antar att "hen" gick ut. Nu hördes fotsteg mot mig och dem stannade nästan vid mig.
"Stackars dig...", hörde jag Lo och hon var ca 30 cm från mig. Jag kände hennes andetag i nacken faktiskt. Jag började bli sömnig...
*
Jag vaknade(men kunde inte öppna ögonlocken fortfarande ><). Jag hörde att det sprang runt tjejer i det rummet jag var. Dem tjöt om något. Men snart hörde jag Clara.
"Vad är det med er?", skrek Clara åt tjejerna. Dem slutade inte för det och fortsatte att skrika.
"MEN HÅLL KÄFTEN, BARNUNGAR!!!!!", skrek nu Lo. Det var det högsta skriket typ någonsin.
"Varför?", sa nu en tjej kaxigt tillbaka mot Lo. Jag hörde ganska bra iallafall.
"Jo, Dolly har hamnat i chock och det är farligt om man skriker för mycket sa sjuksköterskan till oss", sa Lo ännu kaxigare än någonsin.(Detta är egentligen inte sant! Jag hittade bara på!!) Snart somnade jag igen...
*
"Dolly, är du vaken?", hörde jag Lo viska.
"...a.aa...", försökte jag få fram. Det lät som jag-inte-vet-vad. Men jag antar att hon hörde det.
"H-hör du mig??", viskade hon högre än förut. Det lät som om hon fräste mot mig. Men inte kaxigt utan mer mjukt på något sätt. Jag kände att hon kramade mig. Jag kände hennes närvaro och jag blev lycklig att ha en vän, en bästa vän. Resten av natten sov jag(Det hade varit natt!).
----------------------------------------------
(Efter 11 dagar)
Jag slog upp ögonen. Jag kände mig lycklig att se igen. Jag gäspade stort och såg att Lo var bredvid mig och hon sov djupt. Mycket djupt. Jag väckte henne.
"Lo, jag kan se igen!", sa jag glatt och ruskade henne.
"Vad...?", svarade hon och kollade sedan på mig med stora ögon.
"D-du k-kan se i-i-igen... Är detta en m-mardröm??????? Eller dröm?", sa hon och nöp sig i armen. Sedan granskade hon mig. Och sedan petade hon mig i armen.
"Jag är levande", sa jag och petade henne på näsan. Hon slog ut armarna och kramade mig hårt. Hon gav mig ett varmt leende efter kramen. Jag nickade och såg in i hennes grönt klara ögon.
-------------------
Så, klart!!! Haii på er alla, Cake's! Nu får ni bestämma om handlingen i berättelsen! Jag lottar ut 2 med de bästa förslagen! Man får också bestämma ett namn förslag, och då lottar jag ut 5 personerna slumpmässigt!
//CCC♥️