Hennes händer var som sammet.
"Du kommer väl aldrig att glömma mig?"sa han med låg röst medan han såg ned i den fluffiga snön.
"Aldrig",viskade hon och släppte taget om hans händer. Han såg hennes röda hår försvinna nedför backen.
Han väntade tills den vita mössan var utom synhåll och återvände till bilen.

Han skulle aldrig glömma henne.